...och det var ett bra tag sen det var nya tag!!
*ler*
Som ni vet så är det ju tydligen något speciellt med mitt namn eller mitt personnummer och sjukhus.... De lyckas tappa bort remisser och glömma bort mig eller gör rena o skära missar som inte borde ske inom vården.
Det senaste är min remiss till COPINGTERAPI som en Dr Jag Tror Inte Ett SKit På Att Du Har Ont på Smärtenheten KSS...har skickat till Öppenvårdsrehab i Skövde.
Copingterapi är som en blandning av sjukgymnastik och Kognitiv beteendeterapi, jag ska få lära mig att leva med min smärta!!
Den 9 maj förra året skickades den och jag fick veta att det var lång kö. Men när jag fick besked om att jag fått bröstcancer i somras, så ringde jag o sa att OM det var så att jag skulle få börja Copingterapin under hösten, så var det ingen idé, jag hade lite annat för mig.... Som operation och strålning o sånt... Det kune bli lite väl mycket!
Jag fick beskedet av en syrra på smärtenheten att jag bara skulle ringa dit när jag kände att det var ok att börja längre fram sen.
Grejjen är den, att jag fortfarande inte känner mig redo att börja, men eftersom Försäkringskassan jagar på mig, så måste jag ju!
*suckar*
Så jag ringde upp Öppenvårdsrehab förra veckan och de var helt oförstående!!
De har nämligen ingen Copingterapi där.... *skakar på huvet*...konstigt eftersom Dr JTIESPADHO sagt till mig både i maj förra året och i juni att det är det enda stället i min närhet som har just Copingterapi!!
*himlar lite med ögonen*
Jag berättade hela min historia o vad smärtenheten sagt och då fick killen jag talade med på rehab se att den remiss de skickat till dem den 9 maj, sändes åter den 12 maj..... Så när jag talade med läkaren i juni och syrran i början på augusti, så borde de ha sett detta och gjort något åt det!!!
Helt otroligt!! Så om jag nu bara hade suttit o fortsatt väntat på att de skulle kalla mig, så hade jag kunnat vänta hur länge som helst!!
Killen på rehab tyckte det var konstigt alltihop, men undrade exakt vad jag ville ha hjälp med... Jag berättade att jag enligt läkarens och Försäkringskassans önskemål ska lära mig att leva med min smärta då det inte finns annat att göra, så det var precis det jag behövde hjälp med!
Han berättar då att de har sjukgymnaster som har KBT-utbildning och att jag kunde få träffa någon av dem för att se om de kunde hjälpa mig. MEEEN....de har en kö på 132 st före mig och man har ingen möjlighet att gå före!!
*ler lite o skakar lätt på huvet*
MEEEN....eftersom jag har cancer, så visar det sig att jag faktiskt har förtur!!
(enda positiva med den skiten...)
Så då är det bara 12 st före mig i kö....hopp o hej vad folk som försvann före mig i kön!
*slår ut med armarna*
Men jag fick räkna med att det kunde ta ca 1 månad innan jag blev kallad.
Okej...vad är 1 månad av mitt liv så länge som jag har gått med smärtan i kroppen?!
I torsdags damp det ner ett brev i brevlådan...en kallelse från Öppenvårdsrehab!!
Jag får komma dit redan imorgon...*ler brett*...har aldrig varit med om dess like!!
Tjoff bara...så fick jag komma dit!
*smäller ihop händerna*
Så förhoppningsvis får jag en sjukgymnast som vill ha lite att bita i, som inte blir uppgiven efter att ha läst mina journaler o träffat mig o min skröppliga kropp!
Kanske, kanske, kanske kommer jag att få lite hjälp att hantera min smärta...det allra bästa av allt vore ju...*ler*...att jag kanske, kanske, kanske kan börja jobba 1 november!!!
Och TÄNK vad nöjd min handläggare på Försäkringskassan måste bli nu när jag kan säga till henne att jag inte bara ligger hemma och deppar över mitt smärtsamma liv och tuggar morfin o alla andra smärtstillande mediciner jag har dag ut o dag in och aldrig gör något vettigt!!
Min handläggare som för den delen skulle ringa i slutet på mars och inte har ringt än, kommer väl bli nöjd då?! Eller?!? För de har ju sina regler kring sjukskrivningar...man måste ju vara döende och VERKLIGEN veta att man ÄR döende för att få vara kvar i deras ruljans!!
Vet vi inte alla att vi faktiskt ska DÖ EN DAG?! *blinkar med ena ögat*
Vissa av oss blir uppmärksammade på det tidigare än de flesta och vi går omkring med en skräck inom oss över att vi faktiskt kan mäta döden bra mycket snabbare än vad vi tänkt oss!!
Jag lever i Sverige år 2010 och det räcker inte med årslånga utredningar, flertalet operationer, försök till rehabilitering och nya otäcka diagnoser som ställer till det för mig för att Försäkringskassan ska fatta att jag HAR INTE SJÄLV VALT ATT BLI SJUK!!! Jag har inte valt att få leva på 64 % av min lön som jag hade för 5 år sedan, jag har inte valt att jag inte kan leva ett normalt, socialt och friskt liv med min familj, arbetskamrater, släkt o vänner!!
Det har bara slängts på mig!!!
Jag har inte valt att leva så här!!!
*pekar på alla ärr på kroppen och försöker svänga lite på den skröppliga lekamen*
Jag har inte valt att leva i rädsla för att jag kanske dör ung, att ha svår kronisk smärta i kroppen 24 timmar om dygnet, att få blödande magsår, tappa minnet o känseln pga alla smärtstillande mediciner jag ätit i över 10 år, jag har inte valt att läkare kan använda mig som försökskanin o operera flera ggr utan några goda resultat...nää...tvärtom gett mig en kronisk nervskada och onödiga långa ärr på kroppen, onödig svår smärta under ingrepp där jag varit tvungen att vara vaken för att de ska veta vart i ryggkanalerna de är med elektroder och annan utrustning.
Nää...för om jag fick välja, så hade jag varit frisk och kry, fullt arbetsför och en lycklig, smärtfri mor, fru och vän!!
Men det är ju bara om jag fick välja.....
Kram
Moschi
Inlägg
