Allt man kan önska....

...är väl ändå att få ha hälsan!?!

Eller?!

Om man inte får ha god hälsa....då önskar man sig antagligen att få må så gott man kan!

Jag ligger nu i min soffa, nöjd, god och glad över att få stanna i just soffan idag och inte åka till strålande Borås mer!

Kollar in ett Oprah-program där hon hjälper till att uppfylla folks högsta önskan.

En ung tjej som levt i flyktingläger i Afrika i många år får återse sin familj efter 12 år, en kille som blivit av med sina båda ben pga mördarbakterie som angrep dem o han fick amputera, en ung tjej som fick återse en ungdomskärlek och.....lyssna eller läs menar jag..noga nu...en kvinnas högsta önskan är att träffa John BonJovi....*stannar upp o kollar runt*..John BonJovi!!!

*skakar långsamt på huvet*

Om man har som högsta önskan i livet att få träffa honom, så måste man väl ha det alldeles utomordentligt världsbäst!!!?

Inga bekymmer eller ledsamheter där inte....jag kan inte sticka under stolen med att jag faktiskt blir riktigt avundsjuk på henne....att få ha en högsta önskan om att få träffa en känd person, att verkligen inte önska något annat hellre än det!!! WWOOOOWWW....helt otroligt!!

Så skulle jag också vilja ha det!!

Alla mina andra önskemål skulle redan vara uppfyllda då...inget inget annat skulle behöva önskas!!

*ler*

Lillkickan skulle slippa sin diabetes, allergi o alopecia, Sonen skulle slippa ledvärken och allergi, Prinsessan (stora dottern) skulle slippa sina ryggbesvär och allergin, min svårt sjuka morbror skulle få vara pigg och kry igen, *tappar nästan andan*....min kusin som dog i cancer för 5 år sen skulle finnas kvar här med oss och få njuta av sitt barnbarn, min far skulle slippa sin alzheimer och få vara den ståtliga, pigga, alerta och underbara man han tidigare var...

*torkar en tår som trillar*

Fred på jorden, alla föräldralösa barn skulle återfå sina mammor o pappor, frid o fröjd i ALLA hem, mat och arbete till alla, väck med alla vansinnigt elaka och vidriga sjukdomar.....*tar ett djupt andetag*.....jag skulle kunna räkna upp hur mycket som helst....och avsluta med att återfå min egen hälsa, kunna arbeta igen och göra allt roligt och spännande jag saknat i många år tillsammans med de mina....

*börjar att skratta för mig själv*

Jaa hörrni...det låter som om jag är med i uttagningarna till Miss Universum nästan.... den risken är ju minimal..Men jag vill komma fram till att om man fick önska en enda gång...ens allra högsta önskan..... skulle det vara att träffa John BonJovi då?!?!

Njaaee...inte för min del iaf!

Antingen är man lyckligt ovetande om att det finns så mycket sorg och elände i världen eller så lever man bara i en pytteliten värld där man själv är frisk och verkligen anser sig själv vara centrum av universum, där man faktiskt inte har något större eller bättre att önska sig än att träffa John BonJovi!!

Så, mina vänner....nu är jag nyfiken på vad er högsta önskan skulle vara OM det skulle vara så på riktigt att vi redan har fred på jorden, inga sjukdomar, mat o vatten till alla, släkt, vänner och bekanta är lyckliga osv!?!!

Kom igen...vad önskar du o du o du o du.....

*pekar på alla o en var*

Kram

Moschi

Hoppas ni missförstod mig rätt!!

Gårdagens inlägg om hur full fart det kan vara och att min ork inte riktigt är som den borde var inte menad som så att jag INTE vill ha besök eller umgås med min familj.

Jag ville bara förklara hur min vardag kan kännas nu när min ork tryter!
*ler*

Jag älskar att ha ungarna med respektive hemma, men jag orkar inte med de stunder då det blir tjafs....som det faktiskt blir i alla "normala" familjer!

JAG VILL gärna göra allt jag kan o mer därtill för ungarna, men just nu orkar jag inte med för mycket!!

Jag är glad över att våra ungar verkligen frågar om hjälp och att de vill vara hemma och så.....men jag vill också bli respekterad över vad jag vill göra, hur jag mår osv....
Men bara för att jag är mamma, så tycker jag inte att jag ska stå till tjänst dygnet runt....
*tittar på mina ungar*...och JA JAG VET...ni har inte sagt det heller, men jag får den känslan ibland när det blir för mycket!

Jag vill att ni som läser här verkligen förstår att det jag förmedlar i mina inlägg är MIN KÄNSLA, VAD JAG TYCKER O TÅNKER....inte hur saker o ting verkligen är!!!

MIN BLOGG...MINA TANKAR!!
*ler o kollar runt så ni förstår*

Jag älskar mina ungar över allt annat i hela världen och skulle kunna ge mig på att plocka ner månen till dem om de ber om det.....
*blinkar med ena ögat*
MEN...jag vill bara samla lite kraft först...och göra lite annat smått o gott som jag längtat efter att göra de senaste veckorna...

Vill också passa på o be om ursäkt för min dåliga kontroll av stavning i inlägget från igår kväll...Nattmedicinerna har en förmåga att ha dåligt inflytande på mig...men det är ju min verklighet jag förmedlar här och så ser det alltså ut för mig på kvällarna!!!
*nickar*

Nu har Lillkickan kommit hem en sväng för att äta lunch, hon praktiserar i en frisörsalong här i Hjo i 3 veckor framöver, så jag får lite lunchsällskap ett tag..det ska bli mysigt....MEN...hon får ta den lunch som finns...ingen oxfilé eller kantarellsås....o annat lyx...
*ler finurligt*

Ha en go lunch allihop!

Kram
Moschi

När alla vännerna gått hem.....tralalalraalalala.....

...då blir man sittandes ensam kvar o lugnet och stillheten är de enda sällskapet man har!

Jag hade bestämt mig för att det skulle bli en lugn helg nu när mina beandlingsresor är slut. Att jag skulle få njuta av att bara bara..... Men det blir ju sällan som man planerar... Jag har försökt att tala om för familjen att min ork inte är som vanligt och att jag inte orkar göra hastiga vändningar o beslut för det get mig lisebergsbanan i huvet!!
Men nåt är det som gör att det inte verkar gå in riktigt.... En mamma är ju en mamma är ju en mamma!! ELLER?!?!

Jag tror att våra familjer, släkt o vänner tänker lite att jag är rätt så stark i mig själv att jag orkar med allt stoj runtomkring och de extra tonårsutfall som kommer med jämna mellanrum, ni vet de där då man får slängt en massa i ansiktet som ska bita hårt i vårt dåliga samvete....som att vi aldrig hjälper våra barn, det är stor orättvisa o ena barnet tkr väldigt synd om sig själv, trots flertalet hämtningar med bil6 mil enkel resa, utlåning av pengar, fixat extra i rummet, lagar önskekost, omhändertagande av tvätt, shoppingrundor, fyller på mobiler, fika o restaurangbesök, evigt plockande av saker som sprids över hela huset, hämtar o lämnar på jobbet, bjuder vänner till barnen på fika o mat, handlar mat o dryck som barnen önskar, släpper taget om tidiningen man läser för att genast klia en ungdom på ryggen...annars... jaaa.....*suckar djupt*
Jag kan skriva en bok om allt detta som tär på mig som mor...föresten...det är ju det jag håller på att göra ju, så ni får ge er till tåls!! ;)

Jag tror att jag velat mina barna alldeles för väl, så väl att de tar mig för given numera. De vet vilket snöre de ska rycka i för att få det de vill....och speciellt nu när jag e sjuk och inte orkar stå emot eller tjafsa...Jag vill bara ha en lugn, trevlig och harmonisk omgivning. Jag önskar att ungarna kunde ge varandra mer respekt o hänsyn. Inte som idag då man tydligen kan uppföra sig hur som helst mot sin familj....just för att man vet att de är dem som älskar en mest av alla i hela världen, o mot dem kan man vara elak, för jag får ändå stanna kvar, just för att de älskar en ändå.

Jag vill att mina barn ska växa upp till trygga, självständiga personer som visar på ödmjukhet omhändertagande, självaktning men också högaktning. De ska vara öppna i sinnet, samarbetsvilliga och helt enkelt rejäla människor som folk litar på och högaktar pga mycket fina personligheter!!

Jag hoppas på att ett lugn snart ska glida in i min närvaro och att allt som ska göras blir gjort utan gnat och att vi kan njuta av mycket tid tillsammans utan tjat o gnäll utan mer förtroliga samtal och aktiviteter tillsammans där ingen behöver oroa sig för att vara sämst....lugn, harmoni, kärlek och välmående, det är 4 ord som jag tänker på mycket och strävar efter!!

Ojoj...känns som om jag har en vinter framför mig med mysket att göra......

Natti natti alla människobarn!!

Kram
Moschi

Ja må jag leva, ja må jag leva......

JAAAAA MÅ JAG LEVA UTI HUNDRADE ÅR!!!
*sjunger högt o klart....något lite falskt*

Nu hörrni...NU ÄR DET SISTA DAGEN!!!
Kan ni fatta att jag är framme nu?!?
*skakar på huvet med en tår i ögonvrån*

Snart kan jag pusta ut och inte behöva åka 4 timmar om dagen för att ligga på en brits i 4 minuter och strålas på min "bobba" som SKITEN har försökt att käka upp!
På måndag kommer jag ligga kvar i sängen tills JAG vill gå upp, jag ska smäsa i soffan, kanske orka ta en fika med en go vän eller jaaa....göra precis vad jag vill!!
*ler nöjt*

JAVISST SKA JAG LEVA, JA VISST SKA JAG LEVA, JA VISST SKA JAG LEVA UTI HUNDRADE ÅR!!!
*sjunger ännu högre med en oootrolig inlevelse*
Japp...så är det...jag ska leva tills jag blir hundra. Och när jag dör, så ska jag dö för att jag känner att jag är färdig på jorden, för att min kropp o hjärta är färdiga med sitt och jag fyllt mitt sinne med många underbara fina minnen från barn, barnbarn, släkt, vänner, nya och gamla arbetskollegor, djur, natur, resor och allt allt det där som alla människor borde ha rätt att få fyllas med.
ALLA människor!!!
Tyvärr så kommer ju sjukdomar som då tex cancern som varit hos mig o hälsat på....och som också blivit vinkat farväl till... ;)...den kommer och förstör allt detta härliga i jordelivet och många tas ifrån oss alldeles för tidigt.

Ingen vet vem, var, när eller hur vi kommer att lämna jordelivet....men jag vill säga er....LEV!!!
LEV LIVET idag...inte fastna i saker som hände igår eller oroas över vad som kan hända imorrn.
Lev livet och njut....
När min kusin gick bort i cancer för lite mer än 5 år sedan, så sa hon till min man att han ska ta livet tillvara!
Att vi alla måste göra det vi vill och drömmer om."Se på mig..." sa hon..."Jag kommer inte att kunna göra det, men ni som kan...tänk till och lev medans ni lever".
Det tänker jag på ofta!!

Tyvärr så är det kanske så att man måste få sig en näsknäpp och verkligen bli rädd för att man kanske inte kommer att leva ett långt liv. Som jag nu fått erfara.
För jag försöker att tala om för de jag möter som är negativa eller bekymrade över saker vi inte kan rå över eller göra något åt, att inte sluta leva livet!
Gör allt ni vill innan det är försent!!!

Idag kommer jag att avsluta en 5 veckor lång livsavgörande åtgärd!
Ett försök att med hjälp av strålning ta död på eventuella rester av muterande, äckliga, snabbväxande och elaka cancerceller!!
*ser allvarlig ut*
Nu kan jag bara hoppas på att det inte finns något kvar.... att det nu bara finns friska lyckliga celler kvar som kommer att göra allt för att få min kropp att repa sig och för att se till att jag kommer att få leva ett långt liv utan att få besök av SKITEN igen!!

Jag kommer att få tugga hormoner i 5 år och gå på täta kontroller för att ha koll på att SKITEN inte tar fäste i "bobban" eller någon annanstans i min kropp igen!!
Det är så att om man en gång fått cancer, så ökar risken för att man kan få den varsomhelst i övriga kroppen också!
Jag har varit rädd över att jag ska gå o oroa mig över att jag kan få cancer igen, och att jag inte hittar det i tid nästa gång.
Men jag försöker att intala mig själv i att det faktiskt är MOT ALLT JAG TROR PÅ!!
Jag tror på att man måste vara positiv och inte gräva ner sig i sjukdomar eller annat tråkigt, utan gå rätt fram, stolt och rak i ryggen...tro på sig själv och vara en lycklig levande människa.

För hur fruktansvärt vore inte det att ha levt ett långt olyckligt liv och ha missat en massa underbara saker som vi kan uppleva här på jorden, pga att man är rädd för att olyckor av olika slag ska drabba en!!!?

*hämtar den idag knappt hållbara capen*
Nää...lova er själva att leva ett rikt liv...då menar jag inte pengar, utan ett rikt liv i form av upplevelser, känslor och förmågan att ge järnet....att leva som bara den!!
*ler brett*

Javisst må vi leva uti hundrade år...allihop!!!
Kram till er alla och tack för att ni stöttat mig igenom den här 5 veckor långa resa...som på sätt o vis inte är slut, men som hade varit tung och enormt svår att ta sig igenom utan alla er goa vänner och min familj!!

Ha en underbar fredag!!
Kram
Moschi

Dan före dan.....

..är det idag.
*ler brett*

Näst sista dagen i Borås!!
Helt otroligt...jag kommer antagligen börja gråta som ett litet barn imorrn...av lättnad och glädje över att det äntligen är över!!
Jag klarade det, och jag vill att alla ni goa underbara vänner som peppat, stöttat, hejat och varit med på olika sätt att hjälpa mig igenom den här strålresan på 5 veckor!!
*kramar om alla hårt*

Hinner inte skriva mer här nu, men återkommer!!

Nu beger jag mig till Borås för näst sista gången...
*tar på den slitna capen*

Jag önskar er alla en härlig dag, det ska jag ha!!!!

Kram
Moschi

Vem i h-e är det som väsnas....

...så här tidigt på morgonen!?!
Kan det vara Hjo Kommun tro...som sågar som galningar nånstanns i närheten?!
*ser förvirrad ut*

För jag kan aldrig tänka mig att grannskapet sätter igång med motorsåg så här tidigt på morgonen.
Hmm... JA, jag är ju ändå uppe, så mig spelar det ingen roll, men det kan ju finnas folk som jobbat natt o precis kommit hem o lagt sig eller småbarn som sover eller så....
Lite respektlöst tycker jag.
*skakar på huvet*

Japp...nog om det.
Idag är det bara 4 strålningar kvar....så för er som har det liiite jobbigt med matten...det är 3 dagar kvar efter dagens stråldos!!
*ler brett*
JAg tjatar om det mycket, men shiiit vad det gått fort!! Den här veckan kommer snart vara över och då väntar 5 år av dagliga doser hormoner o extrakoller av "bobban" med jämna mellanrum.
Jag kan ju inte sticka under stolen med att jag faktiskt är lite nervös.... eller nää...mer rädd...för att SKITEN ska komma tillbaka eller att de inte har lyckats med att stråla bort de tumörceller som blivit kvar efter operationen!
*ser allvarlig ut*
Det är inte så att jag går och grubblar mig galen på det...men det ligger o skaver lite längst bak i hjärnan och högst upp i magen.
TÄNK OM!!

Jag försöker vara positiv...jag måste ju vara det, för det är bara då man kan bli frisk har jag intalat mig.
Men det är f-n ingen halsfluss...inte svininfluensa heller... Jag är mer rädd för att dö i SKITEN än i svininfluensan.
Det är kanske därför jag ser lite annorlunda på det med svininfluensevaccinet o att jag valt att inte ta det.

Jag ska bara tillåta mig att grubbla över det här en pyyytteliiiten stund idag...för det sunda förnuftet säger ju att jag inte blir gladare av att grubbla. Men ibland så tränger det sig före alla positiva tankar o tar plats en stund och artig som jag är så knuuffar jag inte iväg det direkt utan låter det komma till tals lite o sen byter jag smidigt samtalsämne...

*hämtar fram capen*
Dag nummer 4....min 22 stråldag!!
*ler lite*
Det är snart över nu...snart!
Idag kör käre Mannen mig till Borås, det känns skönt för jag är så in i he.....*harklar mig*..såå trött!! Så det finns en chans att det blir lite slummer på vägen!

*skakar till capen o slänger den över axlarna*
Så där ja! Nu är den på plats igen.
Jag hoppas att alla ni ALDRIG NÅGONSIN kommer att behöva bära en sån här cape!!!
Den är inte bara ful, den kliar, svider, bränner, är tung och luktar illa!!!
De ska bli mig ett sant nöje att bränna den på fredag...hoppas verkligen att jag aldrig aldrig aldrig behöver en ny sån......
*torkar en liten tår i ögonvrån*

Nä...nu ska gaddarna borstas....kolla så Mannen har kläder på sig och att allt är med som det ska.

Hoppas alla får en härlig hösttisdag!!

Kram
Moschi

Sliten cape!

Nu har allt min fint och varmt fodrande strålcape blivit sliten och ful....
*håller upp capen o vänder o vrider lite på den*

Den har verkligen varit en av de få plagg jag ägt som har hunnit blivit slitet innan jag ska göra mig av med den.
Det ska bli mig ett sant nöje att elda den och hoppas att jag aldrig behöver äga en liknande igen!

Snart åker jag iväg för att stryka min stråldag nr 5, efter dagens dos så har jag strålats 21 ggr!
Det är ju inte utan att jag är lite skraj kan jag tala om...eftersom de på KSS sa först att jag skulle strålas 25 ggr, sen i Borås sa de 33 ggr, alltså 8 ggr extra pga min unga ålder tydligen.
Så det var rätt tungt att ställa in sig på 33 ggr istället för 25.
Men hopp o tjohej, så kommer det ytterligare en sköterska in i bilden som säger att jag ska ha 25 doser och när jag ifrågasätter det så tittar hon på mig osäkert...bläddrar i papprena och säger att hon aldrig hört annat än att det ska vara 25 ggr, så det är det som gäller.

Och ni som känner mig och har varit med under min resa som vårdtagare i några års tid, vet ju att jag har varit med om många bakslag och varit utsatt för riktigt dåliga arbetsrutiner ett otal gånger!
*skakar på huvet o suckar lätt*
Såååå......jag är alltså lite orolig över att de ska ändra sig i sista stund...HU vad det skulle bli jobbigt!
Men, jag hoppas på att det nu verkligen verkligen är min sista strålande vecka i Borås. Nu ska SKITEN ha fått ordentligt på moppo och jag vill gärna tro att de friska celler jag har i "Bobbområdet" nu kommer att stå på sig i fortsättningen och inte släppa in muterade celler eller små maskerade spionceller som plötsligt tar ordentlig fart och fördubblar sig hejdlöst därinne....
Jag har INTE plats för en cancercellsekt i min kropp som lurar cellmembranet av de fina friska och ordentliga cellerna!!
*blundar hårt o önskar*

För varje vecka som gått och jag har slagit ner ändan i väntrummet för strålpatienter, så har det dykt upp nya ansikten... Män...många män...och äldre kvinnor som startar sin strålbehandling.
Jag sitter varje gång och funderar på vart deras SKIT sitter nånstanns, och när jag kommer in till strålrummet och ser alla specialgjorda kuddar för över och underkroppar till alla de cancersjuka medmänniskor som ska in dit så är det bara sorg som sprider sig i hela kroppen.
Men när jag lägger mig ner på britsen, lägger mig rätt i min specialgjord kudde....de otroligt rara sköterskorna flyttar mig pyttelite hit eller snuttelite ner o dit... DÅ...då skickar jag en önskan till alla de kuddarna som ligger på hyllorna om att alla ägarna till dem kommer att bli friska och att ge SKITEN en ordentlig fight!!
Jag önskar dem hälsa, lycka och en massa friska år framför sig!
Samtidigt hoppas jag lite på att NÅN annan har gjort exakt samma sak till min kudde!!
*ler lite*

Jag har inte träffat på någon yngre var sig man eller kvinna på strålmottagningen...det tycker jag känns jätteskönt!!!
De äldre sitter o talar med varandra medans de väntar o några har försökt att tala med mig o kolla lite vad jag får strål för. Jag har enbart varit artig o svarat lite lätt på allmänna frågor... Jag har inget behov av att tala om MIN SKIT med andra som jag inte känner.
Många andra drabbade har stort behov av att tala om det och att höra om hur andra har det, men jag gör bara det med dem jag känner, gillar och känner mig trygg med.

Det är nog lite pga att jag inte heller orkar lyssna på andras tråkigheter, jag orkar inte ta emot den sorg o ledsamhet de drabbade har, jag har fullt upp med att hantera min egen.
Men det betyder inte att jag inte bryr mig om andra drabbade, det gör jag absolut!!! MEn jag orkar inte lyssna på de tunga samtal som det alltid blir kring SKITEN.

Näää go vänner...nu ska jag ta tag i capen o dra iväg!!
*ler o sveper capen över ryggen*

Jag ska köra Lillkickan till skolan i Jönköping innan det blir Borås!

Jag önskar er alla en härlig dag, trots höstrusket!!

Många varma kramar till er alla!!
Moschi

Så var det fredag igen och jag satt där o vänta....

*sjunger o dansar*

Har för mig att min barndom blev smått förstörd av en låt som gick sådär!! Kan det ha varit Flamingokvintetten tro...
*stannar upp och funderar*

Konstigt hur låtar man hoppats att få glömma bara poppar upp ibland.... Kan vara helt manisk på såna låtar som jag inte gillar att jag tom nynnar dom när jag vaknar på nätterna o sen här jag dem i huvet om o om igen så jag inte kan somna....
*skakar på huvet*
Inte klokt!!
Men det var inte det jag hade tänkt att skriva om...var lite typiskt kvinnlig där och svävade ut i texten lite..
*skrattar*

Idag är det ytterligare en strålande dag, och idag är det dag nummer 20 som ska strykas för att i nästa vecka ge mig på de ....*trumvirvel*...Sorry Peutis, din trumvirvel på FB i morses förföljer mig i huvet just nu ;).
...SISTA 5 STRÅLANDE DAGARNA!!!

Yeeeyyyh!!
*gör vågen*

Kan ni fatta det?!?! Att tiden går så fort när man tom gör tråkiga saker?!

Men kag ljuger om jag påstår annat än att jag är helt slut!
Det har varit oerhört tröttande. Jag hade ju ingen aning om vad som väntade egentligen, jag har aldrig talat med någon som strålats för bröstcancer, vilket jag medvetet valt.
Jag vill inte att någon annans upplevelse ska påverka hur jag kommer att uppleva den här resan.
För vi reagerar ju olika trots att vi gör exakt samma behandling. Delvis pga hur man får stötta och peppning från sin omgivning eller om man är alldeles ensam, om man har andra sjukdomar att dras med också eller om man kanske var fullt frisk o full av energi, arbetar och har en himla massa annat för sig under tiden.
Ingens resa är den andras lik!

Jag har ju en kronisk nervskada i ryggen som ger mig ständig smärta som jag behandlas med morfin för. Jag har stelopererat ryggen 2 ggr och gjort försök till att sätta in elektroder i ryggkanalen (i vaket tillstånd) för att dämpa smärtan, men inget har hjälpt, mer tvärtom.
Läkarna tror att de kan ha kommit åt en nerv o skadat den under någon operation och att det är därför som jag har svår värk nu. Ingen läkare vet vad de ska göra....
*suckar*

Så, jag var inte fräsch innan SKITEN upptäcktes, och det kändes väldigt knäckande i början för jag trodde att min hälsa inte kunde bli sämre nu.... Ack så fel jag hade!
Ingen går säker, det kan hända vem som helst!!

Jag har fått höra av flera av vårdpersonalen kring SKITEN, olika historier kring hur jag skulle kunna reagera.
Några har sagt att det inte är några biverkningar alls kring strål, nån har sagt att man kan bli lite trött, en har sagt att man blir oooooerhört trött.
Jag fick alternativ 3 då...ooooooerhööört trött!!!
Trodde inte att jag kunde bli tröttare än vad jag var, men det kunde jag.
Det ringer i öronen, susar i huvet, axlar, nacke och rygg värker hela tiden, mina ögonlock är så tunga att jag skulle kunna somna stående i kön på apoteket!!
*tar en klunk kaffe*

Men nu är det som dagt bara en vecka kvar...jag hoppas på att det INTE blir som fler sköäterskor sagt, att man blir ÄNNU TRÖTTARE efter strålveckorna. Då är ju allt resande fram o tillbaka slut och man ska vara färdigbehandlad sånär som på hormontabletterna man får i 5 år efter.
En del blir då oroliga och känner att ingen tar hand om dem längre, att man inte är under uppsikt och att SKITEN kanske kommer tillbaka.
Får se hur det blir för mig....jag vet att jag iaf inte kommer att göra någonting alls första veckan som jag inte behöver åka till Borås sen.
*ler brett*

Nää go vänner, nu ska jag ta tag i mig själv o göra mig iording för att ta stråldag nr 20 i hampan!
Vår storfamiljskväll med IDOL kommer ikväll tillbringas hemma hos oss och jag ska förbereda lite inför den.
Skönaste kvällen på hela veckan!!

*hämtar capen o lägger den på pallen i hallen*

Ha en härlig fredag alla!!

Kram
Moschi

Jag tjuvlyssnar ibland!

Det är ju inte speciellt artigt, men ibland går det bara inte att låta bli!


*ler finurligt*





Ett exempel på det är när jag tjuvlyssnar på barn....det skulle kunna verka väldigt sjukt, men jag lovar att det är allt annat än det!!


Vi har ju inte så väldans många småttingar runt oss längre och jag saknar verkligen små barn....riktigt små som bebisar och uppåt.


Några barn som är jättemysiga att lyssna på, är våra grannbarn!!


De är helt underbara att lyssna på när de leker. Att höra hur de fantiserar, härmar vuxna och lever sig in i det de pysslar är så fantastiskt.


Man glömmer nästan bort hur härliga ungar är när de fantiserar så, när det var längesen ens egna var i den åldern.





Det är flera små som rör sig på gatan här, de cyklar, åker inlines, går med dockvagnar och guuud vet vad!


*skrattar när jag tänker på dem*


Jag har ingen aning om vilka hus de hör hemma i, vilka som är deras föräldrar eller vad de heter. Men jag ser dem röra sig utanför med jämna mellanrum, mer på vår och sommaren såklart och då är det ju extra härligt att tjuvlyssna lite!





Ni ska ni inte bli rädda för att jag ska smyga runt på byn o tjuvlyssna på era barn...jag gör det bara ibland när de råkar befinna sig i närheten av mig.





Något jag är väldigt imponerad av, det är alla duktiga föräldrar till de grannbarn som är nära oss!!


De är väldigt pedagogiska, har tålamod och fantasi, är lekfulla och verkar så himla goa mot barnen.


Jag kan lova att jag sett alldeles för mycket av den andra sortens föräldrar i mina dar, så jag tänker verkligen på när jag hör att det faktiskt finns väldigt många ooootroligt fina föräldrar!!





Känner DU igen dig!?!


*ler o ser frågande ut*


VARSÅGOD att ta åt dig då!! Våra barn här på jorden behöver mycket kärlek och glädje....BRA JOBBAT, era barn kommer att bli fina människor!!!
Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag tänker på det.....

*viskar*
Jag tjuvlyssnar även på väldigt irriterade och mycket mindre pedagogiska föräldrar med väldigt ledsna barn på stan ibland...det blir jag också varm av...men det är mer ilska som värmer då!

Ha en go em


Moschi

Nu är det seeegt....

...att gå upp tidigt och dra mig iväg till den strålande staden Borås!!
*gäspar*

Idag ska dag nummer 7 strykas.... sen är det självklart då..för alla er som kan lite enkel matte, 6 dagar kvar!
*ler i en kvävd gäspning*

Jag är så trött nu att jag knappt orkar skriva härinne, inte heller att ta fram DAMMSUGAREN!!! Fattar ni...då är jag trött!! För dammsugaren är en av mitt lilla husdjur och jag rastar den minst en gång om dagen.
Får ta tag i den när jag kommit hem senare, gå en sväng med den innan jag lägger mig en stund i soffan för att vila.

I em kommer jag inte att göra så jättemycket, min kropp bara skriker efter vila och "bobban" är så trött så trött...svullen, gör ont, meeeen...den är iaf brun nu!!
*fnissar lite*
Jag som ständigt längtar efter sol o värme och att få vara brunbränd.....
Det här är inte riktigt det jag tänkte mig, men det är ju synd att klaga.... Kanske får skaffa mig en RIKTIGT URRINGAD jumper....jumper...shit..nu kommer töserna ringa mig direkt när de läser det...Jumper säger man ju inte nuförtiden... *skrattar för mig själv*
Såå, jag ändrar mig och säger tröja istället då....en djupt urringad tröja så jag kan visa lite brun hy!!
Frågan är hur vacker det ser ut när övriga kroppen är fesblek?!?!

Hmm...jag får nog tänka över det lite... Under tiden så tar jag på mig min fodrade något lite luggslitna cape..
*hämtar capen och slänger den över ryggen*
Sådär ja..... Kan inte påstå att jag kommer att sakna det här plagget efter att den suttit på för sista gången...NÄSTA FREDAG!!!
*myser*
Alla som vill kan få en egen liten bit att elda upp och i samma stund förbanna den eländiga sjukdomen CANCER!!!
Tänk om det är det som forskarna skulle ha kommit fram till?!?!
*ser väääldigt fundersam ut*
Det kan ju iaf vara värt ett försök, funkar det inte, så känns det iaf väldans bra för mig...att få bränna skiten tillbaka ordentligt!!

Näpp hörni...nu ska jag svepa iväg....Borås is waiting!!
*försöker se internationellt cool ut*

Önskar er alla en fantastiskt härlig torsdag....vi alla kan idag bara låtsas som det regnar kanske!!
*fnissar lite o rättar till fodret i capen som snott sig lite*

Fridens liljor på er mina vänner!!!

Kram
Moschi

*sveper iväg och slänger till lite snyggt med capen*

Är du från Tjernobyl?!

Det var en fråga som en av min sons klasskompisar frågade en tjej i helgen!!

Vad tänker ni då?! Det allra första ni tänker om den killen?!
*ser mig nyfiket omkring*

Jag tänkte iaf att "Herregud...så säger man väl inte till nån" och tog det väldigt negativt, med tanke på att vi alla vet hur svåra följder det var för människor o natur efter den katastrofen!

MEN....jaaa, MEN...killen fortsatte nästa mening med....
"För du bara strålar!"
*fnissar lite*

DET var ju hur charmigt som helst!!

Så nu går jag omkring och hoppas på att få samma kommentar...för jag är ju strålande...eller?!!?
*blinkar med ena ögat*

Så för att göra mitt allra bästa för att öka på de chanserna att få en sån charmig kommentar...
Jag drar till Borås...idag igen...ja, jag vet att jag inte borde åka till Borås så ofta, det kan omöjligt vara bra...
Jag kommer ju att bli alldeles "Boråsifierad"....men jag gör det idag ändå.
Hmmm...undrar om 25 doser räcker för att bli lagom självlysande till jul?!
Jag vill ju liksom inte ta över hela julstämningen alldeles själv, men inte heller ha helt avsaknad av utstrålning.
*ser fundersam ut*

Får se om det blir lagom, jag kommer iaf att stryka strålningsdag nummer 9, så med andra ord är det bara 8 dagar kvar sen.
*ler brett o hämtar fram capen*

Jag är VÄLDIGT svullen på "bobban" nu...nästan lite Samantha Fox-aktig...ni fattar ni som var med under 80 o 90-talet!! *ler*
Och det kan ju va lite spännande att ha varit med om det en gång i livet, särskilt om man vet att det inte är bestående.
Men att bara vara SF-aktig på en "bobba"....njaaaee...känns faktiskt lite lite misslyckat!!
Solbränd är den också....rödbrun o fin...men det ser ju också lite roligt ut när jag tittar mig i spegeln.
Det är ju tur att det inte är sommar, och att jag ALDRIG solar topless....
*skrattar för mig själv*
Fick en liten omläggning på en svullnare del på "bobban" igår....*pekar mitt på "bobban*
Ni känner nog igen den känslan ni tjejer som spelade fotboll under den tiden precis innan man skaffade BH och matchtröjorna skavde mitt på...*pekar igen*
Så känns det nu!
*nickar o ser liiite lidande o ynklig ut*

Det går ju över...så jag ska inte gnälla + en ooootroligt viktig sak, som jag absolut inte har glömt..
*tittar på er som kanske tycker att det inte är något att skoja om...cancer*
...jag får en chans till att leva resten av mitt liv!!!
*nickar nöjt*

Jag måste få skoja om mitt elände, och jag tål att andra gör det också. För om jag inte får skratta, så kan jag inte tillfriskna.
Jag behöver alla "måbrahormoner" som bara är möjligt. Och alla vet ju att man får fler av dem när man skrattar eller kysser nån.
Skratta kan jag ju göra dygnet runt med vem som helst. Men kyssas!!! HALLÅÅÅ...hur skulle det se ut om jag springer runt o kysser varenda människa jag träffar?!?!
*himlar med ögonen*
Tror förresten inte att min man skulle tycka att det skulle va så jättelämpligt....
*skakar på huvet o ser allvarlig ut*
Och sen kanske det blir ett annat vårdalternativ för mig....typ det där stället ni vet där de har de trånga vita tröjorna med långa ärmar som man fäster bakom ryggen och där de har konstiga sängar med en massa skärp på!!
*se oerhört ointresserad ut*

Näpp....jag tror vi gör så att vi fortsätter och skojar lite under min strålande resa.... Vi alla vet ju allvaret bakom SKITEN....och vet att ingen skrattar just åt SKITEN....
*nickar o tar på mig capen*

Nu go vänner, är det dags... Nu drar jag till Boråsland igen och tar Sonen med idag...
*drar in Sonen under capen*

Önskar er alla en strålande regnig dag...eller strilande regnig dag för er som hellre vill ha det!!!

Kram på er alla!
Moschi

Smyger sakta....

...och väldigt tyst in här o kikar lite.....

Har varit nåt att göra hela helgen...jaa den här också...*ler*
Men nästa helg ska vara lugn har vi bestämt nu, för jag har inte kunnat vila ikapp något.
Nu menar jag inte att jag önskar bort all den aktivitet som varit, det har varit jättetrevligt, men jag orkar ju inte så mycket numera.

Hoppas ni alla har haft en underrbar helg!!? Har ni det?!
*kollar runt*

Jag kommer in och skriver lite mer om helgens händelser efter att jag har kommit tillbaka från....
*sveper fram capen*
...från BOOORÅÅÅS!!!
*ler*
Japp, idag kommer jag resa till Borås...om någon undrar!?
Det är ett fint litet ställe som jag återkommer till varje gång jag är i behov av rekreation och bara njuta av livet.....NOOOOT!
*skakar på huvet*
Näpp...jag ska ju dit för en ny strålande dag, jag har 2 veckor kvar nu. Så skönt att börja se en ände på eländet nu!

*tar på capen o rättar till den*
Som msagt...nu drar jag....vi hörs senare idag!!

*sveper iväg över golvet, tar en titt i spegeln o upptäcker att det rutiga varma fodret är utåt...men struntar i det idag...idag är jag lite wild and crazy*

Kram
Moschi

Den bultar hårt när jag håller handen ....

...över bröstet... Hjärtat alltså..hmm...jag VET att flera av er trodde att det skulle komma nåt annat där, men....sorry!!
*blinkar med ena ögat*

Mitt hjärta bultar stenhårt och snabbt när jag tänker på er alla goa, underbara och omtänksamma människor som stöttar mig under min Bröstcancerresa!!!
*tittar ömt på alla er som peppar på*

Kan ni förstå hur oerhört viktiga ni är för mig?!
Hur varm jag blir i hela kroppen av era underbara kommentarer på Facebook och på riktigt.
Alla vänliga erbjudanden om hjälp med att städa, tvätta, stryka, fönsterputs, handling, hårvård, och guuud vet vad!!
Present som kom med posten...*tittar på Cissi o ler..o säger grattis på födelsedagen*
Ni är helt otroliga!
Ni är bekanta som jag inte talat med på flera år, ni är föräldrar till gamla skolkamrater till mina barn, släkt i släkten, släkt, gamla riktigt goa vänner, gamla skolkamrater, riktigt goa bloggvänner från tiden jag bloggade "Tonårssommar", bekanta till bekanta, släkt till goda vänner.....jaa, jag kan nog rabbla hur länge som helst!
*ler och upptäcker att fingrar o tår inte räcker till..*

Jag tror på karma...att man faktiskt får tillbaka det man själv ger...nu menar jag inte materiellt utan hur man är som person.
Ni är många, många som är fantastiska människor med hjärtat på rätta stället. Ni tar er tid att skriva några rader till mig som jag vissa dagar inte kan låta bli att läsa om o om igen...just för att det känns så enormt skönt inombords.
Det är mycket lättare att ta på mig min Stålkvinnecape som jag har till strålningen varje vardag när jag känner så mycket stöttning från omgivningen.

Jag hade lite svårt för att bestämma mig för om jag skulle skriva nåt om att jag fått "skiten" på Facebook.
*ser fundersam ut*
Men jag frågade min familj först och när de tyckte att det var ok, så tänkte jag att det är bara att köra på.
I den lilla stan jag bor i, så brukar det inte ta lång tid innan det pratas om sjukdomar och annat när någon "nyhet" kommer på tapeten.
De enda som visste om att jag hade fått "skiten" var Mannen och ungarna och ett par mycket goda vänner.
Från maj när jag upptäckte knölen fram till den 13 augusti, min operationsdag, så visste inte ens mina egna föräldrar om det.

Jag ville inte berätta delvis pga att min kusin dog för 5 år sedan och det skulle riva upp en massa sorg och för att det antagligen skulle uppkomma en massa frågor, som jag själv inte kunde svara på förrän läkarna tagit den elaka tumören och kunde se om den spridit sig och vilken behandling den skulle ha.
Mannen fick den tunga uppgiften att ringa mina föräldrar och svärföräldrar och våra syskon på min operationsdag. Självklart kom det som en chock för dem och jag har haft lite dåligt samvete för att de inte fick veta tidigare.
Men jag orkade inte, jag ville bara gråta och hade själv så många frågor som ingen kunde svara på, så jag kunde inte hantera situationen.
Men de som står mig allra närmast...ni vet själva vilka ni är....ni har vetat hela tiden och jag är oerhört tacksam för att ni som goda vänner bör, har hållt detta för er själva hela tiden!
Jag älskar er!!!
*skickar slängkyssar*

Ni kan ju tänka er själva...en som har ett stort behov av att kontrollera sin tillvaro hela tiden...vara duktig, trygg, trevlig, STARK, hjälpsam och ha just full koll....helt plötsligt känna sig totalt nedbruten, rädd, förtvivlad och inte ha någon koll överhuvudtaget.
*är allvarsam och lite tagen*

Det är omöjligt att ens föreställa sig känslan av att ha något elakt växa i kroppen okontrollerbart om man inte själv varit med om det.
Att inte veta om man kommer att dö eller överleva.
Rädslan över hur ens nära och kära kommer att hantera det, att inte kunna svara på alla frågor som dyker upp när de får besked om att man har CANCER.
*ryser*
Det är ett så oerhört laddat ord.... I stort sett alla har någon eller några som blivit tagna av skiten, eller bär på den antingen kontrollerat för tillfället eller kanske lever på övertid tack vare en enorm livsglädje och kämpaanda!
Den enorma rädslan över att jag KANSKE HAR GETT MINA BARN CANCERGENEN!!! Det värsta av allt!!!

Nu har jag tagit mig igenom 15 strålningsdagar av 25 som är planerade.
Det var jättejobbigt innan jag fick veta om jag behövde cellgift eller inte, för det gör ju att man verkligen SER SJUK UT.... Jag tror inte att någon som inte vet om att jag har cancer, verkligen ser att jag är sjuk!
*skakar lätt på huvudet*

Det är på gott och ont att det syns eller inte på mig...då menar jag för de som känner mig och som jag umgås med.

Jag har väldigt svårt för att säga nej och vill gärna vara hjälpsam och vill att folk ska känna sig välkomna hem till oss natt som dag. Jag biter oftast ihop när jag har riktigt jobbiga dagar, både när det gäller min kroniska smärta pga nervskadan i ryggen och pga den behandling jag går igenom nu.
Det är svårt att förklara eller att ens behöva förklara att jag är helt slut i kropp och själ, att jag inte orkar vara till tjänst som jag vill och tidigare alltid har försökt att finnas till för andra.

Min omgivning har nog alltid varit vana vid att jag försöker vara på topp och erbjuda hjälp till höger och vänster....att alltid ställa upp ...flyttlass, bullbak, chaufför, barnpassning, jobb.....allt allt allt!!!!
Jag vill det nu också, men jag kan inte, det är otroligt smärtsamt för mig att inte kunna vara den jag änskar och känner igen!!!

Men något jag orkar...det är att skriva!!
Det är så himla skönt att kunna göra det, när jag vill, var jag vill, om jag vill och om VAD jag vill!!

Jag är öppen som person och tycker att det är viktigt att alla verkligen förstår att CANCER kandrabba vem som helst, dig själv, din granne, dina barn eller en arbetskollega osv.
Ingen är förskonad, man skjuter det ifrån sig för det är så skrämmande och ofattbart!!!
Trots att jag själv varit väldigt medveten om att vem som helst kan få cancer, så har jag haft jättesvårt för att ta det till mig, när jag nu fick det.

Men jag är oerhört bestämd.... Cancern ska inte få det stora nöjet att ta mig!!
Jag har varken tid eller lust. Jag har massor jag ska göra innan den dagen kommer som jag ska få återse mina nära o kära som gått bort innan mig.
*nickar bestämt*

Tack vare alla er som är så omtänksamma och underbara på alla sätt och vis, så orkar jag kämpa emot!

TACK ALLA FINA MÄNNISKOR OMKRING MIG!!!!

KRAMAR
Moschi

Så är det nu fredag igen...undrar om man hinner att njuta lite av helgen innan det blir måndag igen.

Iofs så vill jag ju att veckorna ska gå fort nu så strålningen av SKITEN kan ta slut nångång, men det vore så himla trevligt att få lite ledigt och ta igen sig under helgerna.
Jag hinner knappt slå ner baken i soffan så är det dags att ta på capen och dra till Borås igen!
*hämtar capen*

Ikväll är det vår storfamiljskväll!!
*ler*
Varje fredag så umgås vi med min kusin J och hennes familj, för att titta på IDOL.
När det inte är IDOL-säsong, så har vi Lets Dance-säsong. Detta har vi hållt med några år nu och det skulle kännas väldigt konstigt om det inte blev av nån fredag!
Tom kusinens småtjejer är helt inställda på våra storfamiljsfredagar och planerar ABSOLUT INTE in discon och barnkalas dessa kvällar.....
Dom är helt underbara...och deras föräldrar också. Vi har oerhört trevligt ihop, de är minst lika knäppa som jag och Mannen.
*skrattar för mig själv*

Vi börjar alltid med att äta tillsammans, då checkar vi av hur veckan har varit för alla.... Det är alltid lika kul att höra de små tjejerna berätta om vad som hänt i skolan och att verkligen låta dem sitta och berätta för flera personer utan att bli avbruten eller hyschad på.
Jag har ofta råkat på vuxna som hyschar på sina barn när man träffas och tycker att det är de vuxna som ska talas vi och barnen ska vara tysta o äta o sen gå o leka.
På våra fredagar får alltid barnen ta plats...ser det också som en liten täning att tala inför grupp och att bli lite självsäker...att verkligen känna att de får uppmärksamhet! Att få beröm och inte bli avbruten eller skrattad/hånad för saker man berättar är inte lika självklart för alla barn att få!

I skolan och på fritidssysselsättningar så är det många som vill ha uppmärksamhet och hörs o syns man inte lite extra så kan det var svårt att få ta plats.

Våra egna barn har alltid fått vara med när vi umgås med andra och fått plats!
Det känns att de är trygga i sig själva och vågar ta plats utan att ta över hela showen.

En annan sak som jag tänkt på mer o mer, det är faktiskt hur många VUXNA faktiskt är ohyfsade och avbryter varandra mycket.
*skakar på huvet o gör en grinig grimas*
Folk har så bråttom att få fram det de själva vill ha sagt att de inte ens lyssnar på svaren från de frågor de själva ställt!!
Jag tycker det är nonchalant och respektlöst att kommentera eller faktiskt tom håna eller märka ord när andra talar.

Visst kan det hända att man gör det några enstaka ggr utan att tänka på det, men jag känner folk som gör så hela tiden. Och för en sån som mig...(läs förra inlägget) ...som inte hissen går riktigt ända upp på jämt pga att det blir rörigt och jag har svårt för att koncentrera mig, så är det SKITJOBBIGT...jag hänger inte alls med och glömmer vad jag precis skulle säga eller svara på den frågan jag precis fått!!

För min far som har alzheimers och min svärfar som hör dåligt blir det också fruktansvärt jobbigt och energikrävande.... Till slut så stänger man bara av och kan då tolkas som att man är ointresserad eller otrevlig.
Så är det inte, man klarar inte av det bara helt enkelt!!!
Så...en liten tanke idag...försök att tänk till lite när ni samtalar, och visa varandra lite hänsyn och respekt genom att lyssna och låt alla få tala till punkt!!
*ler*

Det var ju ett litet spontant fredagstips...nu ska jag dra iväg!
*tar på capen*

Nu drar jag till Borås för sista gången denna veckan. fter dagens strålning så har jag bara 10 av 25 ggr kvar!!

YES!!!!
*ser överlycklig ut*

Ha en go fredag alla!!!

Kram
Moschi

Jag bara älskar....

...när jag läser Lillkickans blogg där hon berättar vad hon älskar!!

http://bellieboh.blogg.se/

Goa unge!!

Älskar mina ungar!!

Kram
Moschi

Hur kocko är det lagligt att vara?!?

Tänk vad kuckeliku man kan bli efter år av ofrivillig social inkompetens!
Det är helt otroligt!
JAG skrattar åt det när jag är bland folk, men inuti mig börjar jag fundera på om jag nånsin kommer bli som folk igen!!
*skakar lätt på huvet*

Jag och min gamla barndomsvän C brukar ofta skratta åt varandra, hon är nämligen lika kocko som jag.
Hon har varit sjukskriven i många år också, men som tur är så har hon kommit igång att jobba, men när det blir för mycket måste hon ta timeout för då gäckar hennes hjärna henne fullkomligt!

Jag har försökt ta timeout med min hjärna emellanåt, men den kopplar inte riktigt!

När det är mycket folk omkring mig eller när det är för mycket höga ljud, skratt eller skrik, rörigt eller tajtigt eller bara nån som talar för fort eller gnäller...Då slåt det slint däruppe!!!
Då tar hjärnan timeout med mig nämligen.....
*ler lite*
Jag får hög puls, blir irriterad, får huvudvärk, ser suddigt också börjar det tjuta o ringa i öronen.
Låter lite som en ambulans full av apor som fått sladd på isig väg en stormig tisdagnatt och stöter i bilar, telefonstolpar och gatuskyltar tills den slutligen smäller i en vägg....och stannar!
Det e ju inte kul!! Eller hur!?!?
För visst vill man hellre vara en fin splidans ny Mustangcabriolet med goa vänner o familj i, åkandes på en härlig sommarväg med solen stående högt på himlen och folk vinkar o hejjar glatt utmed vägen medans vinden leker i håret och varken dagen eller vägen tar slut......
*ler, blundar o tar ett djupt andetag*

När jag ska försöka hålla en konversation med folk, så stakar jag mig mycket. Jag tappar ord..enkla ord, jag ser dem framför mig o hör dem inne i huvet, men de kommer inte ut genom hålet under näsan!!!
*pekar på munnen*

Det är helt knäppt...och har jag väl börjat så, så blir det hur galet som helst!!
Säg tex att jag ska säga..." När jag var på stan förut så såg jag Ulla-Berit (en gammal vän) som jag inte sett på länge"
Inget svårt....eller hur?!?!
Då kan det bli såhär...."När..eehh..hmm...när jag va..eehh vahettere...eeh ni vet där...när man åker till vänster ut från vår gata o neråt....innåt...GUUUD vad heter det nu då...på..på...på STAN...*suckar*..då gick jag..eller jag menar åkte...menar jag inte alls...jag såg hon....hon...ni vet..som bor i den där lilla stan som jag gick i skola i...som jag flyttae ifrån...hon ni vet som..eeehh...ÅÅÅH....du vet..hon som cyklar på...nää jag menar arbetar på...den där butiken...du vet...eeeh...hmm..."......börjar bli rätt jobbigt nu va?!?!?
*kollar in några reaktioner*

Det är inte undra på att folk tycker att jag talar o talar, men ingen minns vad jag har sagt!
Jag vet ju för f-n knappt vad jag själv säger!!

Innan jag kan ha en enda liten möjlighet att kunna arbeta igen så måste jag:
1. Få smärthanteringskunskaper
2. Bättre medicinering
3. Bli av med SKITEN
4. Kunna börja träna
5. Träffa en talpedagog
6. Tala med min arbetsgivare

Ojojoj...jag blir ju svettig och får huvudvärk bara jag tänker på det!
*tar mig för pannan o lutar mig bakåt*

Herregud...det är ju tur att jag iaf kan använda fingrarna till att trycka på tangenterna på laptopen.... Att jag kan skriva här och på Facebook och maila mina vänner....

För det är verkligen så att jag VILL tala med mina vänner o bekanta, men jag KAN INTE...jag blir så stressad och helt kuckeliku att jag inte klarar av att vara social.
Det är oerhört enerrgikrävande att försöka sitta och vara trevlig, verkligen visa att jag faktiskt ÄR intresserad av vad mina vänner säger, men jag kan inte koncentrera mig så pass mycket eller länge att jag fixar några längre mäten för ofta.
Jag blir helt slut efter farsdagfiranden eller ett biobesök eller restaurangbesök....*är kritvit i ansiktet*

Shit vad jag längtar efter att få bli normal....att få vara en blå Volkswagen Passat sedan med en familj i, körandes på en vårväg utan järnvägsövergångar, trafikljusen eller vägbulor, det gör inget om det regnar....bara vindrutetorkarna fungerar!!!!

Önskar er alla en riktigt go höstkväll med många tända ljus och en skön soffa att sjunka ner i!!

Kram
Moschi

Jag hatar SKITEN!!

Fick precis telefonsamtal från min mor..... Hon har precis talat med min moster vars man ligger på sjukhus igen, jag kallar han min morbror.
Han har prostatacancer sen många år och nu i höst så har den blivit lite elakare och har spridit sig till skelettet.
*ser lite ledsen ut*
För 1 ½ vecka sen fick han åka ambulans in till sjukhuset pga blödande magsår o hål på tarmen, han var riktigt risig då, men han fick ändå komma hem. Jag hjälpte till att fixa med lite grejjer från hjälpmedelcentralen och det kändes som att han skulle kunna repa sig något.

Han är 80 år och har varit stark som en oxe fram till nu, trots brusten kroppspulsåder för några år sen, cancern och en massa andra problem som kommer med åldern.

Men nu känns det inget bra...Undrar om han verkligen repar sig igen....
*skakar lätt på huvet*
Han har fått läggas in igen pga varbildning i op-såret, feber och svår smärta.
Enligt min moster så yrar han och har jätteont trots morfin, vätska samlar sig i buken och han har börjat få liggsår.
Det känns allt annat än bra och ger mig oerhört dåliga vibbar när jag får tråkiga minnen från min kära kusins bortgång i cancer för 5 år sen....

Det gör mig också rädd.... *ser allvarlig ut*...rädd för min egen cancer...SKITEN... Den satans skitsjukdomen!

Det finns ingen rättvisa i några sjukdomar, men cancer...det är RIKTIGT orättvist att få!!!

Jag blir orolig över all den smärta jag burit på i alla år, om den kan ha samband till min cancer.
Jag frågade en läkare det precis innan jag skulle ta bort knölen i "bobban", men han sa att det inte var något att oroa sig för....
*ser frågande ut*
VARFÖR ska jag inte oroa mig över det?!?!
Jag menar...det har ju hänt förr att läkare har missat cancer och den har spridit sig och gått för långt innan den upptäcks...och sen....sen är det för sent!
*böjer ner huvet lätt*

HUR ska jag kunna vara helt säker på att det inte är något att oroa sig för?!
Min morbror har varit jätteorolig länge, över sin onda mage o värk i kroppen, men ingen har brytt sig om det inom vården. Och nu får jag ju lov att säga att de inte hade mycket koll på det!!!

Jag tycker oerhört synd om min morbror...han ska inte behöva ha så ont!!
Det verkar ju bara gå åt ett håll....och kanske är det en befrielse för honom, medans hans fru och vi andra i släkten vill ha hopp om bättring och bot!
Frågan är om det är egocentriskt tänkt av oss...vi är rädda för sorgen, eller tror vi verkligen att en svårt cancersjuk man på 80 bast med blödande magsår och en massa andra mindre trevliga symptom som gör att han lider, verkligen kan bli bättre!?!
*tittar runt o funderar*

För hur skulle vi själva känna och tänka om vi var i samma situation som min morbror!?
Jag är livrädd för att över huvudtaget ens få hälften av det han lider av, för då tror jag att jag skulle vilja bli befriad från eländet....men fasen vad svårt det känns med vetskapen om att man kan förlora en människa man håller kär till i den här SKITEN!!
Den vetskapen gör så ont!!!

Kram
Moschi

Låg på britsen och bara skrek....

....högt inombords, när strålapparaten gjort klart en sida och sakta rörde sig neråt, bakom mig.

*viker ihop capen o lägger den på hyllan*

YEEESS!!!
*ler brett o slår ut med armarna*
Jag är halvvägs!!
12,5 ggr var nu gjorda och jag kommer snart vara klar med att stråla SKITEN!!

En helt otrolig lyckokänsla spred sig i kroppen. Jag kunde ju inte skrika högt, för då kanske jag råkade flytta mig litegrann och få nåt annat strålat än "bobban"...inget bra!

Nu är det mindre än halva behandlingstiden kvar. 12 av 25 ggr är kvar!

Men tröttheten i kropp och knopp är jobbig...lika jobbig som marknadsförsäljarna i Turkiet!
*suckar*
Jag är matt, snurrig i huvet, musklerna värker i hela kroppen som känns tung och svullen, öm och bränd på en del...*pekar på "bobban"' ...jag känner mig som (jag kan föreställa mig) om jag vore överkörd av en lastbil....som kom på att den var tvungen att backa tillbaka samma väg också!

MEN...känner också en otrolig värme, glädje och tacksamhet inombord.
Först o främst för att jag idag när jag kom hem och skulle hämta in posten, så låg ett litet paket i brevlådan tillsammans med det gamla vanliga, räkningar, reklam och tidningar.... Paketet var till MIG!!
*ler*

På paketet står det "tänker på dig KRAM"....Vem kunde det va ifrån?!?!
Jag vände på paketet och där står namnet på ett av våra "gamla" dag/bonusbarn, som vi hade hemma under slutet av 70- och början av 80-talet.
En liten tjejja som vi hade från det hon var bebis och några år framåt...som jag varit barnvakt åt så många gånger (även hennes storebror)...

I somras var vi hos en arbetskollega till min man, de hade precis köpt sommarstuga och han berättar att jag känner deras granne.
Tog en liten stund innan vi redde ut det och när han såg att det var folk ute i deras trädgård så tog han med mig dit.
Där var den lilla lilla tjejja....*ler varmt*...som fortfarande var väldigt liten, men nu vuxen...med egna barn!!
Hennes mor bor i huset och jag fick hälsa på henne också, det var fantastiskt att se dem efter så många år!!
Så svårt för hjärnan att se den lilla som en vuxen kvinna när hon faktiskt hade varit liten sista gången jag såg henne!
Jag har hittat henne och en annan liten tjejja som vi hade som dag/bonusbarn och granne på nätet för ett tag sen....säga vad man vill om internet, men vad häftigt det är när man faktiskt hittar en massa folk som man känner eller har känt!!

TACK GOA "LILLA" CISSI för den fina presenten.... Ser fram emot att njuta av den framöver!!
*ler o blundar en stund*

Nu i em tänker jag vila o försöka sova en stund, om jag kan slappna av....

Ha en god eftermiddag allihop!!

Kram
Moschi

Att stryka 12 stycken...

...strålande dagar och nu bara ha 13 strålande dagar kvar, känns helt underbart!!
*tar fram capen*

Idag är sista dagen innan jag är halvvägs och bara det känns som en seger.

Denna veckan har jag bara tidiga tider och kommer inte ha några utflykter till affärer för jag längtar bara hem för att lägga mig igen!
*gäspar medans jag knyter fast capen*

Inatt ringde stora dottern, Prinsessan för att hon har så ont i sin nacke och huvudet.
Det värker och bränner säger hon.
Hon var hos doktorn i fredags, vilket jag funderar över om det verkligen var en doktor.
Han frågade henne massor av saker, som inte alls hade med det nackonda att göra, frågade henne vad hon åt för smärtlindring och hon berättade att hon tog Voltaren T...Men enligt läkaren så finns det ingen sån medicin, så hon blev snudd på idiotförklarad!!
*skakar på huvet*

Efter att ha kollat in FASS, så såg han att det fanns. Herregud....tror han att hon gör sina egna mediciner o hittar på namn på dem?!?!
Han skickade hem henne och sa att hon fick ringa sjukgymnast o ta en alvedon. ALVEDON!! När inte ens Voltaren tagit smärtan...självklart har hon redan testat Alvedon, men när inte det gick så tog hon Voltaren.

Ibland undrar jag om läkarna verkligen är utbildade läkare!!
*ser allvarlig ut*
Hur många av er har bett om att få se deras läkarlegitimation?!
Jag har aldrig gjort det!!
Men man borde nog göra det ibland....så många kvackare jag verkar ha råkat ut för i min dag!!
*skakar på huvet o ser bedrövad ut*

Jag är orolig...orolig över att mina barn ska ha ärvt mina taskiga gener när det gäller sjukdomar, Lillkickan har ju redan fått mer än sin beskärda de, Sonen har också flera problem...och nu börjar Prinsessan också, som har varit ganska förskonad.
Hoppas verkligen det inte blir så.........

*rättar till capen*
Nu är jag redo för avfärd idag ska det strykas den 12:e strålande dagen....det är bara 13 kvar nu!!
*ser lycklig ut o far iväg*

Ha en härlig hösttisdag alla!!!

Kram
Moschi

När det går för fort.....

I vanliga fall så tycker jag veckorna går så himla snabbt!!
Nu är det lite mer i "ovanliga fall"...pga SKITEN och ändå går tiden jättefort!
*ser förvånad ut*

När jag var yngre...jaa...jag menar yngre för jag känner mig fortfarande ung... då tyckte jag veckorna kröp fram...från måndag till fredag så kändes det som en månad ungefär, men helgen gick snabbt över.
Nu går veckorna så fort att jag inte hänger med!
Känns som om kroppen rusar framåt i full fart, men hjärnan kämpar för att komma ikapp.

Idag har jag påbörjat min tredje vecka med strålning....på onsdag är jag halvvägs!
Satan i gatan vad gött när det är över sen!!
*ler brett*
11 ggr har jag nu fått "bobban" strålad och jag väntar på att kanske....kanske kan den ska bli självlysande och jag kan använda den till att ligga och smygläsa under täcket när jag inte kan sova på natten....
Då kan jag ha mer överseende med att den bränner, hettar och är svullen...jag menar om jag ändå kan använda den till nåt!
*ler finurligt*

Innan strålningen började fick jag olika bud om vilka biverkningar man kunde få under srålningen.
De flesta sköterskor sa att man får ingen biverkan alls, sen sa några att man kan bli något trött, men det är vanligast efter strålningen, då man kan känna sig lämnad åt ödet då ingen behandling under uppsikt av vårdpersonal pågår längre.
Jag har svårt att tänka mig att jag kommer att känna mig sån, jag har ju varit hemma i flera år o varit sjukskriven o lämnad åt mitt öde, så vad skulle det göra för skillnad?!
*ser frågande ut*
Sen sa en sköterska att det är ganska så vanligt att man får en tung obeskrivlig trötthet, som inte går att förklara, men man blir så trött att det känns som om man vill sova hela tiden, men den går inte att sova bort. Kroppen blir tung o hjärnan känns slutkörd...det där har jag ju känt av i flera år, tänkte jag då....MEEEEN...Shit vad jag är obeskrivligt trött...jag är helt slut!!
*ligger utslagen i soffan*

Jag har så ont i min rygg, huvud och nacke att jag har svårt att koncentrera mig när folk talar till mig, och tröttheten....jaa...tröttheten....Den är så himla tröttsam... att försöka sova bort den är ju ingen idé om det ändå inte hjälper!!

När natten kommer är jag trött men kan inte somna, så jag tar mina sömntabletter o smärtlindrande som jag gjort i så många år nu...sover ca 3-4 timmar, sen är det dags med mer smärtlindring och om jag lagt mig tidigt så blir det en sömntablett till...för jag kan ju inte gå upp kl 2 halv 3 på natten!!!

Jag funderar en hel del när jag ligger vaken på natten. På ungarna, framtiden, mitt jobb som jag inte kan gå till...mina gamla arbetskamrater, släkt, vikt, vad jag ska laga för mat imorrn.... folk jag saknar och platser jag vill resa till.
Det är sååå mycket man missar i livet när man är sjuk. Man kan inte ta något för givet, inte planera en dag, knappt en fikastund med goda vänner för att smärtan lägger krokben för det eller orken tryter!

Tänk att kunna VÄLJA att arbeta mer eller på fler ställen, för att kunna unna familjen en semesterresa till något underbart land eller köpa en ny fin bil eller att VÄLJA att INTE jobba så mycket för att umgås mer med barnen eller golfa eller jaaa...vad ni vill...Att kunna VÄLJA, inte tvingas ligga kvar i sängen, jaga läkare på telefon, sitta o vänta på sin tur på apoteket flera ggr i veckan, neka barnen att åka o bada eller spela eller tom neka ungarna en prat eller mysstund för att man har så ont att man inte ens orkar med sig själv!!!
*skakar lätt på huvudet och suckar tungt*

Min högsta dröm innan jag fick SKITEN var att få hjälp med att hantera min smärta, att lära mig att leva med min kroniska nervsmärta i ryggen!!
Jag hade efter lång tid fått hjälp av Smärtkliniken att få komma till en Copingterapeut.
*tittar på Tizzelterapeutan*
Du är oxå bra Peutis, men jag tror jag är lite FÖR MYCKET för dig att orka ta hand om!!
*blinkar åt Peutisen*
De arbetar med en blandning av KBT=Kognitiv beteendeterapi och sjukgymnastik.

Jag skulle nu i höst ha samtal med min arbetsgivare...Farbror Landstinget...och Försäkringskassan för att diskutera om/vad det finns för möjligheter för mig att kunna återgå i arbete i min tjänst på BUP akut o utredningsavdelning på KSS.
*ler när jag tänker på goa goa kollegor*
Det kändes som om jag hade en liten liiiten chans till att vara på G igen till våren om jag hade riktigt mycket tur....

Men ICKE....Det blev inget av det...det blev oro, väntan, panik, grubblande, en massa nytt jagande av remisser, sjukvårdspersonal och svar på mängder av frågor!

Jag fick en elak, spridningsbenägen bröstcancer som krävde vård snarast!!

Det är nästan snudd på omöjligt att fatta att jag råkat ut för en elak, grym sjukdom som tagit människor från sina nära o kära alldeles för tidigt så många gånger.
*torkar en tår i ögonvrån*

Tumören är bortopererad och jag får nu dagligen strålning på området på bröstet där det kan finnas rester av eländiga o dödliga celler som okontrollerat och vanvettigt delar sig till oändlighet och inte fattar att de INTE hör hemma i en i allra högsta grad levande kropp!!!
*tittar på "bobban" som är svullen, öm o ärrig*

Jag tänker att det bara finns ett alternativ för mig.... Att kämpa hårt och ge SKITEN en fight som heter duga och överleva.
Men jag måste ärligt säga...att jag även grubblar på det andra alternativet ibland... jag vill inte tänka på det, men det blir bara så ibland.
Jag funderar på hur jag skulle reagera OM...OM...jag vid första efterkontrollen efter strålningen får veta att det finns SKITCELLER kvar.... att tumören börjat växa igen....kanske måste operera bort HELA bröstet istället för den tårtbitsoperation jga gjorde i augusti.
*blundar en stund o känner hjärtat slå hårt i bröstet*

Tänk om jag måste bekämpa SKITEN med cellgifter som får mitt hår att lossna från kroppen och verkligen tar min kropp så nära död som möjligt för att sen försöka kämpa tillbaka till livet!!!
Tänk om det inte hjälper det heller...tänk om!!!?
Tänk om jag missar halva livet med allt vad det innebär....tänk om....

Jisses hörrni, vad många kvinnor och män som kämpar med dessa tankar just nu....som vet att de kommer att förlora kampen mot SKITEN och får lämna jordelivet till vad som än kommer efter det.
*ser fundersam o rädd ut*
Så många modiga och starka människor som får ge tröst till de som kommer att bli lämnade kvar med sorg, frågor och tomhet!!

Näää hörrni...det passar sig inte att låta SKITEN vinna över mig!!!
*knyter nävarna o biter ihop*

Det måste gå vägen det här....tröttheten och smärtan i "bobban" kommer att försvinna!!!
Det SKA BLI BRA!!!
Jag har inte tid med att förlora.... Jag har så mycket kvar att göra, upptäcka, känna, höra, dofta och lära känna!!

Jag har inte råd med att slösa tid och energi på att vara rädd och orolig....
Jag är trött....vill vila nu...samla lite ny energi och sen ta ett djupt skönt andetag som ser till att hjärnan tänker bra tankar, positiva friska tankar!!

Ta vara på dagen, ta vara på livet, ta vara på mig själv och andra och leva som om jag aldrig levt förr!!!
*ler och slår ut med armarna*

Det finns bara ett alternativ...det är LIVET!!!
Nu kör jag på....tiden går ju så snabbt att jag måste skynda mig att haka på livet innan det skyndar sig ifrån mig!!

Det blir bra......

KRAM
Moschi

Det blir JÄVLIGT BORÅS nu då....

För nu är det dags att ge sig iväg igen...
*tar på capen o tittar stolt på det fina fodret en extra gång*

Idag följer Mannen med en tur...han har tagit ledigt för att följa sin kära hustru!!
*blinkar med ena ögat o ler*

Då blir det nog någon trevlig restaurang...*nickar o ler*

Är trött som attan och "bobban" är vääääldigt svullen *gör extra stora handrörelser framför "bobban"* och gillar att det är fredag för det innebär vila i 2 dagar.
Nu när jag är ganska svedd, så tar det emot liiiite att lägga mig under strålarna igen, jag måste ju, men det känns inget kul när jag vet att "bobban" kommer bli ännu brändare.
*skakar på huvet o ser allvarlig ut*

Det är precis som att ha legat en heldag på stranden första riktigt soliga dagen på sommaren, och man struntat i att använda solskydd för MAN VILL JU BLI BRUN SNABBT!! *nickar*
När man kommer hem så ångrar man det för natten blir lite jobbig och man lovar sig själv att aldrig göra så igen...Ni vet...precis om när man haft en extra blöt fest nångång o säger att det inte ska hända igen....men det gör det ju! *ler*
...MEN...dagen efter solbrännans uppkomst, så åker man till stranden igen...o ligger en hel dag i solen utan solskydd!!

DÄR, har ni den känslan jag har i "bobban" just nu!!
*pekar på "bobban" o nickar bestämt o allvarligt*

Jaja...det är bara att köra på, jag måste ju!!
Så nu drar vi...Mannen o jag!!
Hoppas ni alla får en kanongo fredag...det ska jag har när jag kommit hem!!
*ler o längtar*

Bye bye!
*drar med Mannen o sticker iväg*

Kram
Moschi

Längtar efter min goa goa säng!

Åh så skönt det är när natten kommer!!!
*ler o kurar ihop lite*

Jag är så trött hela dagarna att jag bara längtar efter att få gå o lägga mig!!
*sneglar uppåt trappan där jag vet att den goa väntar*

Det gick bra att köra ...sorry...sväva...fram o tillbaka till Borås idag, trots ovädret!!
*skakar på huvet åt blask*

När jag inte lyssnar på talböcker i bilen så blir det RIX...och idag fick jag verkligen höra nåt som för evigt kommer att vara präglat i mitt minnE!
*ler finurligt*

Exakt vad det gällde...har jag ingen aning om (tror det var om nån tatuering som var ful), utan det var mer ett uttryck som föll mig i smaken!!
*smackar lite o funderar på vad det smakar*

Tror det var Titti som fick frågan om hon gillade den där grejjen *skakar på huvet lite*...vad det nu var de talade om...eller om den var JÄVLIGT BORÅS!?!?!
*asgarvar*

JÄVLIGT BORÅS=FRUKTANSVÄRT TRÅKIGT...JÄVLIGT INTE PÅ NÅT VIS BRA!!
*kollar runt så ni förstår*

Det passade sååå himla bra, för det är precis så jag kommer uttrycka mig hädanefter när det är nåt jag inte gillar.
Att det är JÄVLIGT BORÅS!!
*rycker lite på axlarna, ler o ser nöjd ut*

För efter att varit tvungen att åka 25 ggr på 5 veckor till Borås, för att stråla SKITEN....För att överleva...är inte ball!!
Det är självklart ball att få en chans att överleva...*harklar mig lite o upprepar mig* men att behöva åka 25 ggr på 5 veckor!!!
*tittar på min svullna, rödbrunbrända "bobba" som ömmar och tynger illa*

Att vara tvungen att bränna en känslig del av kroppen illa och göra tradiga livsviktiga rutiner intensivt under en väldigt kort tid...*andas*...när man inte känner sig sjuk men blir påmind om att man har SKITEN...*tar ett riktigt djupt andetag*...när man ser de tvår fula ärren på ena "bobban" och den ser ut som en riktig solbränd mjölkstockad "bamsebobba"....*är andfådd men tar ett ordentligt andetag till*....och inte kunna starta coopingterapin för den kroniska nervskadan jag har i ryggen som jag kan tacka för att jag får proppa mig full med morfin och annan smärtlindring dagligen....*faller ihop snudd på helt utmattad*....eller göra 2 finjusteringsoperationer av kroppen efter min viktminskningsoperation jag gjort och väntat på i10 år, som jag fick lov på samma dag jag hittade SKITEN...*pustar hejdlöst*....shit hörrni...DET ÄR JÄVLIGT BORÅS!!!!
*hittar min cape slängd på en pall*

MEN!!!
*ler andfådd som attan*
Att få leva, ha goa vänner o släktingar och en supergo familj, ett hus jag gillar, ett jobb som väntar en vacker dag som jag kan arbeta igen, kunna sjunga i duschen...som låter väldigt bra i just duschen *ler o blinkar med ena ögat*, blogga, äta god mat.....det...*slåt ut med armarna och tar ett djupt andetag*....DET...ÄR JÄVLIGT LAS VEGAS!!!
*ser nöjd ut*

Imorrn på dan blir det Borås igen...men det är bara en enda liten pyttestund på dan, sen på kvällen blir det Las Vegas...för då kommer goa kusin F med familj, Prinsessan o hennes Prins för att umgås i storfamiljsanda framför TV:n, med vårt fredagsnöje IDOL!!
*nickar och viker capen fint*

Men först...*ler o tittar uppåt*...blir det min goa goa säng....en liiiiten pillerutt med "sömngrus" i, så får jag äntligen sova några timmar igen!!!

Önskar er alla en riktigt god natt!!

Nattikram
Moschi

Stråland dag...igen!

Så är man uppe TIDIGT idag då!!
*gäspar lite*

Jag brukar i vanliga fall aldrig vara upp kl 7, men idag var det tvunget för den dagliga färden till Borås!
*hämtar fram capen som är sååå fint fodrad*

Idag blir det bara en snabb sväng dit, jag åker själv nämligen!
*pekar på kroppen min*

Igår var min gamle barndomsvän C me....*harklar mig*...nääee...inte e hon gammal, va inte så jag menade utan att vi har en lååång vänskap! Vi har känt varandra i 37 år!! Det ni!!
*ler stolt*
Vi shoppade runt och fikade och åt goa mackor på en parkeringsficka på vägen hem....Tittade på snön som föll!!
Riktigt mysigt!!!
*ler*

Har inte tid att skriva mycket mer nu, ska kör.....sorry, menade flyga eller glida iväg till min 9:de strålbehandling , då blir det 16 kvar och jag kan stryka ytterligare en dag!
*ser nöjd ut*

Är något lite mera bränd på "bobban" och det ömmar en del....men vad gör det?!?! Skit ska skit ha, brukar min stora dotter, Prinsessan, säga... Och i detta fallet får vi väl syfta på det som jag kalla SKITEN=cancern och strålningen...som egentligen inte är att rekommendera för en kropp!!!
*rättar till "bobban" och sätter kläderna på plats*

Nu ska jag svänga ut och borsta gaddarna, sen blir det på med capen!!
*viftar på den fine fine capen*

Önskar alla en strålande dag!!!

Kram
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.....

På tal om HERDESTUNDER som jag skrev om i förra inlägget!!
Så bjuder jag på ett gammalt blogginlägg ikväll också då!!

Håll till godo!

Hur blir barn till?!

Skrivet av Pillan V 11 juli 2007, klockan 22:25

Kan man ju undra. Med tanke på att mina föräldrar aldrig haft sex, och inte mina far- och morföräldrar (enligt mig som barn). För våra barn tror inte heller att jag och min man haft herdestund för att få våra underbara ungar.
Föräldrar gör ju bara inte sånt.....eller?!

När mellanbarnet var i 4-årsåldern var det mest fantastiska och intressanta hon kunde läsa, HUR BARN BLIR TILL. Den boken har följt mig och min man genom alla graviditeter och vi tyckte det var jättespännande att följa fostrets väg från livmodern ända till det kom ut.
Tösen älskade att sitta med lillebror och peka, visa och berätta om bilderna. Ända fram till den dagen hon frågade oss om en bild som visade en värmekamera som följde mannens erektion och en bild om sädescellernas kamp om vem som ska komma först.
Jag (min man stenvägrade, men lovade att ta det med sonen när han blev större) försökte förklara så gott jag kunde , så att en fyraåring skulle kunna förstå utan att bli rädd.
Verkade inte som jag lyckades med det alls, efter denna dag rörde hon inte boken igen.
Ibland grät hon tom när mannen och jag bara kramades, för hon ville ABSOLUT INTE ha en lillebror till.


Idag var mellanbarnet på dåligt humör, och när nu detta händer (titt som tätt), så brukar vi skoja med henne om just den här boken och påminna henne om vart hon kommer ifrån från allra första början.
"Gud va ni e äckliga!!" får vi alltid höra.

Då kommer mannen med nästa replik "Men B det är väl ändå inte så farligt, tänk på att det första du såg var mammas kissestjärt".
Då bryter tösen ihop " Men ni e ju helt störda, fattar ni att jag aldrig kommer skaffa barn, ni kommer aldrig få barnbarn!! " Vid det här laget kommer tårarna för att sedan gå över i ett smile som sedan blir ett riktigt gott skratt.

Elaka föräldrar!!?
Hmm kanske lite då, men va roligt det är att få retas lite ibland.
Och det slutar ju iaf alltid med ett leende och ett " Ni är helt störda! "
Liiiite störda är vi ju säkert, men det är en av förmånerna man har som tonårsföräldrar, och så länge som det är ett skämt kan vi ta det.

I natt blir det inga barn gjorda!!Natti, natti

Nu åker nattlinnet på istället för min cape, som jag vikt ihop fint o lagt undan tills imorrn.
Dag nummer 19 i strålbehandlingen är gjord....imorrn kommer....18!! Härligt!!

Natti natti då!
Kram
Moschi

Hua vad det blåser!!

Och här sitter jag och får sy lite...*håller upp min stålkvinnecape*
Ja...den behöver ju fodras nu när det är så kallt o blåsigt....tog förresten ett lite klatschigt mönster här...
*håller upp o visar insidan vackra luddiga mönster*
Blommor och bin!!!
Jaaa...se då kan man använda den till skydd för både det ena o det andra....
*nickar nöjt*

Tänk att jag inte kommit på det tidigare....*suckar lätt*
Först o främst har jag ju den fina strålande, blanka röda sidan utåt....Den gör att jag snabbt, lätt och riskfritt kommer till mina strålbahandlingar av SKITEN varje dag. Men den va ju lite tunn o därför kom det andra tyget på.
*känner lite på det luddiga*

Meeen, nu inser jag att den luddiga insidan väl kan ge skydd mot oönskad aktivitet!
Så nu behöver jag inte skylla på huvudvärk, ryggvärk eller trötthet längre...Om käre Mannen tänkt sig en "Herdestund" vid ett tillfälle..........FÖRRESTEN... MINA KÄRA BARN, HÅLL FÖR ÖGON OCH ÖRON, NI VILL INTE LÄSA OM DETTA!!!! *torkar svetten i pannan*
Shit...det var nära där...tänk om våra barn läste att deras Moschi och Pappi har herdestunder...*pustar ut*...vi som tom är pälsdjursallergiker o allt.....
*skakar på huvet*
Bra...nu så, går vi vidare...Joo..för det är ju kanske lite typiskt kvinnligt att behöva SKYLLA PÅ NÅGOT om inte lusten finns där... Varför bara säga att man inte har lust, när man kan dra lååånga vita lögner?!?!
*blinkar med ena ögat*

Numera så kommer det ju räcka med att ha insidan på min fina cape utåt....
*vänder capen ut o in o visar Antiherdestundsmönstret*
Jag börjar känna mig ganska säker på att det definitivt kommer att stoppa Mannen...Han kommer totalt tappa sin egen lust och huvudvärk och trötthet blir ett faktum och plötsligt känns sömn mer välkommet än att "klappa ull"!

Nu ska ni inte tro att jag hädanefter ständigt kommer ha på mmig capen ut o in här hemma för att stoppa Mannen från fysisk kontakt...NEEEJ!! Capen kommer till användning, jag lovar.....
"Baparrraparratamtamtarrttaatttarattaratta"
*trallar lite sisådär sexigt kanske medans jag svänger runt lite med capen*
Den kommer att åka av med jämna mellanrum....exakt vilka tider de mellanrummen är låter jag vara oskrivet...
*snurrar runt och knyter upp capen*
"taratarapampampaoooo".....*vickar på höfterna*

Men...hmmm...frågan är om vi kommer att komma av oss hejdlöst då?!?!
*stannar upp precis när capen åker av o tittar på mina "volanger och tigerränder" som kommit i svallning*
Kan ju inte förneka att det faktiskt ser lite roligt ut...
*kollar i spegeln och väntar in att svallningarna ska avta*

"Diteridiierampampam"....jaaa ni...*tar ett djupt andetag*...det verkar vara en riktigt usel grej jag försökt mig på.
Såå eeeh...vi gör så här...
*tar på capen åt rätt håll*
Jag använder den fortsättningsvis till enbart det den var menad till.....Att ta mig till strålningen i Borås!!
*tittar på "volangerna" som börjar lugna ner sig lite nu*
Insidan får bara vara för uppvärmning....och kanske....kanske jag slänger den över nån av ungarna med jämna mellanrum...så har vi tagit det där med "blommor och bin" med dem....för jag tror att vi glömt det...
*ser fundersam o lite orolig ut*
Det kommer iaf garanterat hålla eventuella försök till Herdestunder borta....
*blinkar med ena ögat åt mina töser*

Jag och Mannen får väl göra som vi alltid har gjort, och det är.....*ler finurligt*...nähäää ni...Mycket kan jag dela med mig av ur våra liv....men INTE Herdestunderna!!!

Nu ska jag iväg för en ny strålande dag, dag nummer 18 ska strykas och för er som missat...så räknar jag alltså neråt... från 25 till 0...Idag är stråldag 18...när den är struken så blir det imorrn stråldag nummer 17!!
*talar övertydligt*

Idag följer min goa barndomsvän C med...det ska bli himla trevligt, vi har ju några timmar att babbla på nu i bilen, också ska vi shoppa runt lite!!!
*ser jätteglad ut*

Ha en underbar dag kära vänner!!
Det ska jag ha!!

Kram
Moschi

Jag är så stolt!!!

Fick nyss ett sms av ena dottern, Lillkickan, att kolla min Facebook.
*ler brett*

Eftersom jag har den sidan uppe jämt så gick det fort att få upp den.....
Fick där en länk av henne till hennes blogg där hon skrev saker som verkligen fick hennes mor att börja gråta....
*torkar tårarna*

Mina ungar och min man är mitt allt i livet.... Allt jag vill och önskar är att det går bra för dem och att vi får leva ett låååångt härligt liv tillsammans med de mot och medgångar som livet bjuder på...men tillsammans är vi starka!!!
*tittar på familjen och skickar slängpussar i mängder*

Det är inte lätt att vara förälder, det är inte lätt att vara barn heller....Men som förälder gör man ju sitt bästa för att uppfostra sina barn till personer som är trygga, omtänksamma, artiga och försöker att få dem bli självständiga individer!!
*räknar på fingrarna*

I morses skrev jag om att jag önskade att man på nåt vis kunde visa ungarna HUR MYCKET man älskar dem och hur mycket de betyder för en. Men nu funderar jag på om det verkligen behövs.... det kanske är så att de vet ändå!!!
*ser hoppfull ut*

Jag funderar ofta på om vi gör rätt, jag och Mannen....om ungarna kommer att förstå varför vi har varit stränga ibland, men framförallt att de känner hur mycket vi älskar dem!!
*blundar en stund*

Ikväll har jag iaf fått ett slags "bevis" på att Lillkickan har fattat galoppen!
*tittar på Lillkickan o ler*

LÄS HÄR så förstår ni nog vad jag menar:
http://bellieboh.blogg.se/2009/november/en-riktig-vardagshjalte.html?_tmp=5932141b167a567df264f28f94e7a691399f0920

TACK goa Hjärtat mitt....JAG ÄLSKAR DIG SÅÅÅ MYCKET!!

Ikväll har du fyllt på min energinivå (som ständigt är på sparlåga) så mycket att det känns som om jag skulle kunna springa ett maraton eller två....
*sträcker stolt på mig*

PS: Lillkickan...lova att ringa INNAN du reser till Somalia... ;D

Kram
Moschi

Vill klargöra en sak!

DU SOM SKRIVER ANONYMA INLÄGG TILL MIG ANGÅENDE MIN BLOGG!!

Vem du än är, så är jag hemskt ledsen för att du inte har annat för dig än att pracka ner på mig!

Vem du än är, så är jag övertygad om att du och jag inte umgås eller över huvudtaget kommer att göra det, så vad du tror dig veta om mig som person är fullkomligt ointressant!!

Vem du än är, så kommer du inte att kunna såra mig eller få mig att sluta skriva MIN BLOGG!

Vem du än är, så tycker jag att du ska fundera på vem du själv är innan du ifrågasätter mig!

Vem du än är, så kommer jag aldrig att lägga ut dina kommentarer på min blogg, för jag skriver just MIN BLOGG för att få energi och klara mig igenom min strålbehandling mot min cancer, det finns inte plats för anonyma energitjuvar i mitt liv!

Vem du än är, så änskar jag att du blir en lyckligare människa!

Mvh
Moschi

OBS!
Efter ett gott råd från en vän, så har jag beslutat att inte lägga ut några kommentarer som är anonymt elaka!

40 eller 16?!

Om ni får välja...skulle ni vilja vara 40 år eller 16 år?!
*inväntar svar*

Jag svarar utan att tänka solklart 40 år!!!
*ser bestämd ut*
Tur för mig att jag är det också då!
*ler*

För om det var jobbigt att vara tonåring "på min tid", så är det INTE mindre jobbigt att vara det nu för tiden!
Så mycket mer krav på dem från alla håll.... Utbildning, utseende, pengar, prylar och guuud vet vad!
*skakar på huvet*

Jag väntar på att alla mina tonåringar ska komma över den värsta delen av tonåren...den tjafsiga, uppkäftiga, egotänkande, trötta, känsliga, bombardemangutbrotts, slarviga och jaaa...
*suckar lite*
...ni vet den tiden då allt allt handlar bara om dem själva. De kan inte se nåt ur någon annans perspektiv eller känna av att nu har jag gått för långt eller faktiskt just det att så här vill jag inte att någon annan ska vara mot mig, så därför är inte jag det mot NÅGON ANNAN heller!!
*blir lite ledsen*

Jag önskar...ÖNSKAR att de bara hade den där goa sidan...De störtsköna asflabben, mysstunderna, lite ordningsamhet, vänligheten, omtänksamheten....och framförallt att de förstår att man som förälder bara vill dem väl.... Inte tusan har vi valt att skaffa barn för att vi älskar springa omkring och skrika att de ska ta hand om allt de slänger överallt eller för att vi lite Hitleraktigt vill styra hem och hushåll...med järnhand!!

SJÄLVKLART önskar de att mor och far bara ska ha vissa sidor också..som den givmilda, spralliga när det passar sig, alltid leende och utsövda o pigga, göra mat på beställning, hyra in hushållerskor så INGEN behöver städa utan alla kan mysa eller göra roliga saker hela tiden!
*nickar lite*

Men helsike....vi är inga robotar heller...KÖTT O BLOD *nyper i fläsket*...lite nervbanor, hjärna, lite skelettdelar OCH ett varmt stort hjärta!

Tänk om det bara fanns en slags mätare som kunde visa ungarna exakt hur mycket man älskar dem och vill dem väl!!
Att man på något vis kan få dem att fatta att man kan dö för dem....De är ju det allra bästa som finns, det ALLRA BÄSTA!!!

Nu när jag är så sliten och trött efter många års smärta och nu behandling för SKITEN, så mal det i mitt huvud hela tiden att jag önskar att jag kunde få vara pigg och glad så jag orkade ta tonåren bättre.
Att kunna skita i kommentarer som sårar, att orka göra roliga saker, att hitta bättre sätt att kommunicera på, att orka sätta regler och ramar bättre....jaa, det finns massor jag funderar på!
*ser fundersam ut*
Att inte vara en trött och sliten mamma skulle vara kanon...för jag tror de är rätt trötta på att jag sitter i min soffa med datorn i knät, trött med ständig smärta och nu också gnällandes på att jag får sitta och åka bil halva dagarna....

Men nu är det som det är, jag hoppas iaf att ungarna en dag förstår...
Och jag önskar att de själva får uppleva hela resan med egna barn...då lär de förstå en del av det iaf.... Jag önskar också att de ALDRIG ska få vara med om den sjukdomsbild jag släpat på i snart 9 år + det som kommit till på vägen.
Jag hoppas de kan få njuta av sina barn och leva livet!!!

Nu ska jag åka iväg och ta stråldag nummer 19 i hand för att säga adjö till den.....
*tar fram min cape o skakar till den*

Taskigt väder idag också.... men det kanske blir bättre!!
*knyter fast capen o drar iväg till spegeln*

Mmm...kanske blir en bra eftermiddag idag kanske...
*drar på mig skorna och drar iväg*

Ha en fin höstruskdag allihop!!

Kram
Moschi

Wet, wet, wet....

...är ju en gammal go 80-talsgrupp...Men också precis vad den här dagen har varit!!
*ler o skakar av mig regnet som en hund*

Det har ösregnat hela vägen till och från Borås idag, det är ju inte så himla spännande..... På en skala på 1 till 10 så ligger det ungefär på...eeehh....hmm...sisådär minus 29!!!

Det kan väl iaf vara liiite fint väder när jag tvunget ska åka varje dag!!
*höjer ögonbrynen o rycker lite på axlarna*

Idag gick själva stråltjohejset på 7 minuter!!
*ser förvånad ut*
Heeelt otroligt! När jag blir uppropad så går jag och småpratar lite med sköterskan på vägen in till strålningsrummet.... ni vet sådär lite småkäckt om väder, vind, barn och bilvägen...
*räknar på fingrarna*
...i ungefär 1 minut. Sen möter en annan sköterska upp i rummet och under tiden jag klär av mig fortsätter vi småprata.
Min speciella kudde som gör att jag ligger fixerad på exakt samma ställe varje gång har de redan lagt på plats..... Det är ingen skön, mysig, mjuk sak...nää, den är hård och exakt formad efter min överkropp.
*håller upp min goa, mjuka kudde i soffan, skakar på huvet och slänger tillbaka den*

Jag slänger mig på britsen.....eller näää..inte slänger..nu tog jag i...jag typ glider långsamt nedåt till ryggläge....och när jag är på plats..då får jag knipa käft!!!
*tar fingrarna över munnen o stängr igen läpparna...ni vet dragkedjevarianten*

Ni som känner mig vet ju att det inte är min starkaste sida...att hålla tyst!!
*ler finurligt*
MEEEN...jag knäpper igen fullkomligt!!
Det är säkert!!!
*nickar övertygande*
Inte ett ljud, inte en enda liten rörelse....nästan lite av "näradödenupplevelse". ....
*håller upp händerna vid huvet och försöker se lite scary ut* ..........för jag vågar knappt andas.....

Det är millimeterprecision som gäller vi strålning...det är perfekt uträknat för att strålen ska träffa exakt där SKITEN (tumören för er som inte läst förut) satt och eventuella SKITceller kan finnas kvar.
*pekar på högra "bobban"*
Jag vill ju inte gärna riskera att de strålar på nåt som kan vara bra för mig att ha kvar!!
Som hjärnan till exempel.... jag behöver så mycket som möjligt kvar av den kan jag lova!!
*nickar o pekar med ett finger mot tinningen*
Alltså...lite bröst kan jag ju vara utan...helt klart, och det tror jag ni alla kan tänka er när man vet alternativet till det.
Bröstcancertumör och bröst kvar så blir det mer än "näradödenupplevelse* och det är inte aktuellt!!
*skakar frenetiskt på huvet*

Jaaa...och sen då...sen åker en skärm upp först ovanför mig till vänster och riktar alltså då strålen mot "bobban", tyvärr på en liten del av lungan också, som kommer att förlora sin funktion just där, men det ska tydligen gå bra ändå!!
*ler o nickar*
Japp...sen hör jag hur det liksom brummar några sekunder, först en gång sen en gång till.
*håller upp två fingrar*
Sen åker skärmen runt mig och ner inunder till höger, och där gör den om samma sak igen!!

Sen är det klart!!
*slår ut med armarna*

Då får jag resa mig, klä på mig, småprata i 20 sekunder o säger sen "Tack för idag, ha det fint så ses vi imorrn!"... god och glad!!!

Sen får jag se vilka sköterskor jag får gå igenom samma sak med dagen efter och sen dagen efter det och dagen efter det........ tills mina 25 ggr är klara.
Och idag mina vänner....så stryker jag stråldag nummer 20!!
*nickar nöjt*
Imorrn, på stråldag nummer 19 hoppas jag det blir bättre bilkörarväder!!
*kollar ut genom fönstret...men ser inget för det är kolsvart*

Just nu känner jag hur det doftar mat från köket.... Mmmm...underbart!!!
*blundar och andas in genom näsan*
Sonen lagar lasagne och Mannen fixar sallad....medans JAG...bara ligger här i soffan och får göra det jag ser fram emot varje dag....skriva några rader härinne!!
*ler och nickar*

Hoppas ni får en jätteskön måndagkväll och att ni kanske bjudit någon främling på ett leende idag!!
*pekar på tidigare inlägg*

Kram
Moschi

I don´t like mondays....

...eller..joo, det gör jag egentligen. Men en låt dök upp i huvet och då skrev jag ner det bara...

Ni vet den där sorgliga låten...I don´t like mondays...i wanna shoooooooooooot...the hole world down!
*sjunger morgonhest*
Om en elev som vill skjuta alla i sin skola för att livet är bedrövligt...
DET, är ingen bra start på veckan alls!!!!
*ser gravallvarlig ut*
Fyy...

Nu struntar vi i det...den bara dök upp i huvet, så antagligen blir det en sån låt som kommer köras i skallen hela dagen. Antar att ni varit med om det ett antal ggr också..
*ler lite*
När man tom vaknar tidigt på morgonen o hör nån melodi i sin egen skalle som man inte hört på åratal eller också nån av de låtarna som körs på radio om o om igen...som man bara blir galen på!!
Jag kan fastna i en sån melodi och bli skogstokig på mig själv för att jag inte kan släppa den...speciellt om man inte ens gillar den!
*skakar på huvet lite*

Jaja...hoppas ni har en trevlig låt som upprepas i ert huvud i dag om ni har likadant!!
*blinkar med ena ögat*

Idag mina kära vänner, så ska jag ut på en biltur!!!
*ler nöjsamt o tittar runt på er*

Jahaa...tänker några av er kanske då...Biltur...man tackar...hmm..på en måndag och allt!!
Fint ska det va.....* fnissar lite*
Japp... Tänkte idag låta bilen styra mot Borås...*nickar*...Knallarnas mecka!!
Där finns flera stycken vägarbeten..mmm...mååånga affärer....mmm...ett LITET badland...hrmmff....massor av olika människor...jaaa...och ett sjukhus!! JAPP!!
*ler brett*
Jaa..det finns ju självklart massor av andra saker där...men, har ni inte annat för er än att sitta här o läsa?!?! *plirar finurligt med ögonen*

Jo det är som så att jag ska ta mig en tur till sjukhuset i Borås....
*vecklar ut min stålkvinnecape*
...det är dags för Stråldag nr 20......Yeeeiiiii...*bockar o bugar*
Jag börjar nu på min andra vecka av 5 med strålning, och det går faktiskt jättebra!!
*nickar o ler*
Jag är skiiiittrött, men är ändå ok. Ryggvärken o den vanliga skiten räknar jag inte med nu...den finns ju bara där som den alltid kommer att göra...

*skakar lite i capen...tyckte det var ett hål i den...hmm*
Så jag gör mig redo ...lite smörj morgon och kväll på "bobban" med mjukgörande kräm.... 2 dagar i veckan får "bobban" sig en dos av kortisonkräm också...jaa, jag vet...fint ska det va!! *ler*
Det ska jag sysselsätta mig med hela strålningstiden och 3 veckor efter... Fast efter stråldag nr 12 ska det smörjas med kortison varje dag!!!
*visar upp min megastora tub*

Sen föreslog sköterskorna att jag ska vädra "bobban" OFTA!! Gå utan BH hemma.....
*väntar in reaktioner*
....joo...sure!!! Moschi utan BH!!?
Mmm...det skulle va fint det...varje steg jag tar så rör sig jordskorpan en bit och det kan bli risk för en liiiten liten jordbävning.
*skakar på huvet*
DET vill vi inte.....
Jag kan ju iofs använda mig av såna där tyngder ni vet...som man har på dukarna ute på sommaren...med tyngder i, men jag känner mig något besvärad över själva fästanordningen!
*ser lite bekymrad ut*
Tror att det kan svida lite i själva kontaktytan där....*pekar på "bobbans" mittpunkt* ...och då känns det genast som om jag skulle få ett litet litet problem till....och det vill jag nog inte!!
*skakar på huvet*

Nää...jag klenar på salvan...låter det lufttorka lite o sen en skön rejäl "bobbhållare" så blir det bra!

Nu undrar ni varför jag berättar detta antagligen..*kollar runt*...VARFÖR ska jag INTE berätta!?
*ser frågande ut*
Det är en del av min vardag....Om ni vill berätta om er vardag, så sitter jag spänt här och väntar!!
*ler o slår mig ner i soffan med armar o ben i kors och vickar lite på ena benet*
Inte!!? Hmm...nähää....
*visslar lite o reser mig upp*
Nämen dåså...då ska väl jag fortsätta med mitt....lite tandborstning kanske idag...på en måndag...mm...varför inte!!
*blinkar med ena ögat och sveper ut mot toa*

Nu ska jag göra mig klar för avfärd....en strålande dag till går till historien idag!!
*tar på capen när jag ändå går förbi spegeln*

Ha en kanonfin måndag allihop, gör inget som inte jag skull ha gjort.....*funderar*...med andra ord så har ni händerna fria att göra preeeecis vad ni vill!!
*passar på att kolla lite extra i spegeln...gör en pose, ler och går vidare till toa*

Kram
Moschi

Energi....att ta eller att förlora den...

Jag tror de allra flesta av oss önskar att vi kunde ha mer energi i kropp och själ!
*kollar runt*

Frågan är hur man fyller på energi utan att egentligen tänka på att man gör det!?

Energitjuvar har ju alla hört talas om...ni vet de där som med bara sin uppbarelse gör oss alldeles matta och tom gör oss otrevliga ibland pga att vi påverkas av vissa personers närvaro.
*blundar och tar ett djupt andetag*

På min facebooksida skriver jag om hur jag känner mig, vad jag gör, ska göra, vill göra eller vad jag tycker.
Jag skriver om mina resor till sjukhuset i Borås där jag just nu är mitt uppe i en strålningsbehandling för att bli av med min bröstcancer.
*känner att det hettar lite på skinnet på mitt högra bröst*

Små korta meningar med små smilisar och/eller andra tecken där de som läser kan avläsa hur jag känner mig.
*funderar på vem som hittade på alla tecknen*

När jag känner mig alldeles slut och ledsen, så gör jag en liten sån här... =(...och genast....
*slår ut med armarna o hoppar till*...så trillar små kommentarer in....
"Kämpa på, ge inte upp, tänker på dig, kramar i mängder, Löööve you, håller tummarna för dig..."
Dessa små, små ord och meningar gör så oooootroligt mycket för min energinivå...*ler varmt*
Det räcker med en kommentar och jag blir genast bättre till mods och så himla glad över att det finns så många människor som man inte umgås med, men känner eller är gammal vän med, tar sig den tiden att skriva detta till just mig!!
*pekar på mig själv*

Jag hoppas ni förstår *pekar på dig o dig o dig o dig*...hur himla gott det är att kunna fylla på energin med just era goa kommentarer!!
*blir nästan lite rödblossig på kinderna*

MEN.....*blir nu lite allvarlig*...lika fort och lätt som jag blir varm, god och glad i hjärta och själ...näää, faktiskt lite snabbare ändå...sjunker jag illa snabbt ner i låg energinivå igen när jag läser något mindre trevligt!
*tänker på en löjlig kommentar*

Det visar på att jag just nu inte har plats för några som helst ENERGITJUVAR i mitt liv JUST NU!!
*blänger illa på ohyfsat folk*
När jag mår gott reagerar jag inte direkt på att någon tar energi ifrån mig i form av, gnäll på jobbet, sura gubbar i köer, tonårsbarn som smäller i dörrar eller slänger ur sig kommentarer...osv...ni fattar vad jag menar!
*tittar på er o höjer ena ögonbrynet något*
Jag kan känna det efter ett tag och nästan bli lite sur på mig själv för att det påverkar mig alls.
*skakar lite på huvet*

Just nu, så orkar jag inte med så mycket negativa intryck...vad det än är!!
Ibland så tänker inte folk...inklusive mig själv...på att man visar så tydligt med sitt kroppspråk och ansiktsuttryck vad man tycker och tänker när man talar med folk...att ens egna välmående eller icke välmående speglar sig i allt man gör och säger!

Jag är oerhört skadad...jaa SKADAD..när det gäller att läsa av folk och nu när jag är trött, sliten och har energikris i kroppen, så är det ännu jobbigare att läsa av små gester eller ryck i kroppen på folk som gnäller, pustar, surar, skäller eller annat som inte är speciellt upplyftande.
*tittar på några energitjyvar*

Jag önskar att alla gör små små försök till att fylla på energinivån i kropparna på ens omgivning!
*tittar på er alla med stadig och allvarlig men ändå varm blick*
För en sak vet jag med all säkerhet!!
Det är att när man tänker på att göra andra människor gladare och mer välmående, säga nåt snällt, le lite eller en klapp på axeln tex...då fyller man på sin egen energinivå samtidigt.
*ler*

Jag tror att ni som är energitjuvar faktiskt är lite liiite medvetna om att det inte står helt rätt till.
*lägger huvet på sned och plirar med ögonen*
Inte om man är det litegrann någon gång ibland... Det händer ju alla, utan de som ständigt är "kraftiglar"...för er orkar omgivningen till slut inte med att ödsla sin egen energi på.
Den är alldeles för värdefull för att slösa på en människa som aldrig ger något positivt tillbaka!
*nickar bestämt*

Jag vill tillägga att jag INTE pratar om psykiskt eller fysiskt sjuka människor som har brist på energi, för jag känner flera som trots det har massor att ge till sina nära o kära i alla fall, ni är förresten helt otroliga!! *skickar iväg massor av slängpussar till er*
...nää, jag menar de som väljer att vara såna.. För ALLA har ett val,man väljer om man vill TA energi från andra människor och inte få någon positiv respons eller GE av sig själv och få såååå mycket tillbaka!!

Jag önskar att alla tänker på hur de tilltalar folk, gestikulerar, gör miner mm under en dag!!!
Tänk på hur DU uppför dig mot andra och hur DE bemöter dig!!
*ler*

Ta en dag och bestäm dig för att le mot folk du inte känner, ge en komplimang till folk du kanske tar lite för givet.... kanske kassörskan på ICA, den gulliga vaktmästaren som alltid öppnar dörren åt dig, städerskan på skolan eller dina arbetskamrater!
*ler och tittar på min familj*
Hejja på den där lite buttra tanten med taxen som du alltid möter på väg till bussen eller säg att du tycker den där tjejen med det assnygga håret som du är lite avis på..verkligen har assnyggt hår...TILL HENNE!!!

Jag lovar....det kommer kännas så himla gott!!!
*kramar mig själv lite*
När ni kommit på det...om ni inte redan är så himla goa o rara.... *blinkar med ena ögat*...så blir det mycket lättare att fortsätta på den vägen...för ni får så himla mycket tillbaka!!

Bla ENERGI!! *ler*
Det vill vi ju ha mer av....kom igen...gör det imorrn vetja..eller redan ikväll!!
Tala sen om för mig om inte det känns bra!!!

Ha en go kväll!!
Kram
Moschi