Så var det fredag igen och jag satt där o vänta....

*sjunger o dansar*

Har för mig att min barndom blev smått förstörd av en låt som gick sådär!! Kan det ha varit Flamingokvintetten tro...
*stannar upp och funderar*

Konstigt hur låtar man hoppats att få glömma bara poppar upp ibland.... Kan vara helt manisk på såna låtar som jag inte gillar att jag tom nynnar dom när jag vaknar på nätterna o sen här jag dem i huvet om o om igen så jag inte kan somna....
*skakar på huvet*
Inte klokt!!
Men det var inte det jag hade tänkt att skriva om...var lite typiskt kvinnlig där och svävade ut i texten lite..
*skrattar*

Idag är det ytterligare en strålande dag, och idag är det dag nummer 20 som ska strykas för att i nästa vecka ge mig på de ....*trumvirvel*...Sorry Peutis, din trumvirvel på FB i morses förföljer mig i huvet just nu ;).
...SISTA 5 STRÅLANDE DAGARNA!!!

Yeeeyyyh!!
*gör vågen*

Kan ni fatta det?!?! Att tiden går så fort när man tom gör tråkiga saker?!

Men kag ljuger om jag påstår annat än att jag är helt slut!
Det har varit oerhört tröttande. Jag hade ju ingen aning om vad som väntade egentligen, jag har aldrig talat med någon som strålats för bröstcancer, vilket jag medvetet valt.
Jag vill inte att någon annans upplevelse ska påverka hur jag kommer att uppleva den här resan.
För vi reagerar ju olika trots att vi gör exakt samma behandling. Delvis pga hur man får stötta och peppning från sin omgivning eller om man är alldeles ensam, om man har andra sjukdomar att dras med också eller om man kanske var fullt frisk o full av energi, arbetar och har en himla massa annat för sig under tiden.
Ingens resa är den andras lik!

Jag har ju en kronisk nervskada i ryggen som ger mig ständig smärta som jag behandlas med morfin för. Jag har stelopererat ryggen 2 ggr och gjort försök till att sätta in elektroder i ryggkanalen (i vaket tillstånd) för att dämpa smärtan, men inget har hjälpt, mer tvärtom.
Läkarna tror att de kan ha kommit åt en nerv o skadat den under någon operation och att det är därför som jag har svår värk nu. Ingen läkare vet vad de ska göra....
*suckar*

Så, jag var inte fräsch innan SKITEN upptäcktes, och det kändes väldigt knäckande i början för jag trodde att min hälsa inte kunde bli sämre nu.... Ack så fel jag hade!
Ingen går säker, det kan hända vem som helst!!

Jag har fått höra av flera av vårdpersonalen kring SKITEN, olika historier kring hur jag skulle kunna reagera.
Några har sagt att det inte är några biverkningar alls kring strål, nån har sagt att man kan bli lite trött, en har sagt att man blir oooooerhört trött.
Jag fick alternativ 3 då...ooooooerhööört trött!!!
Trodde inte att jag kunde bli tröttare än vad jag var, men det kunde jag.
Det ringer i öronen, susar i huvet, axlar, nacke och rygg värker hela tiden, mina ögonlock är så tunga att jag skulle kunna somna stående i kön på apoteket!!
*tar en klunk kaffe*

Men nu är det som dagt bara en vecka kvar...jag hoppas på att det INTE blir som fler sköäterskor sagt, att man blir ÄNNU TRÖTTARE efter strålveckorna. Då är ju allt resande fram o tillbaka slut och man ska vara färdigbehandlad sånär som på hormontabletterna man får i 5 år efter.
En del blir då oroliga och känner att ingen tar hand om dem längre, att man inte är under uppsikt och att SKITEN kanske kommer tillbaka.
Får se hur det blir för mig....jag vet att jag iaf inte kommer att göra någonting alls första veckan som jag inte behöver åka till Borås sen.
*ler brett*

Nää go vänner, nu ska jag ta tag i mig själv o göra mig iording för att ta stråldag nr 20 i hampan!
Vår storfamiljskväll med IDOL kommer ikväll tillbringas hemma hos oss och jag ska förbereda lite inför den.
Skönaste kvällen på hela veckan!!

*hämtar capen o lägger den på pallen i hallen*

Ha en härlig fredag alla!!

Kram
Moschi