..ja må jag leva, ja må jag leva uti hundrade ååååår!!!
*sjunger högt o skråligt*
Ja...nu kanske 100 år till är lite väl häftigt, men hälften då...50 år till...det vore ju ball. Om man får va frisk!!
*höjer lite på ögonbrynen*
Jag var på efterkontroll igår, hos en bröstsköterska som skulle klämma o känna lite för att se om jag var ok efter strål och operation av "skiten".
Även om jag är van vid att visa både det ena och det fjärde av kroppen för folk...eller inte folk som i folk på stan, men massor av vårdmänniskor, unga som gamla kvinnor o män....men jag känner mig inte speciellt bekväm när andra ska ta på mig.
Så jag brukar blunda, ta ett djupt andetag o tänka på nåt helt annat. DET har jag blivit riktigt bra på nu för tiden... SÅ bra att jag ibland funderat på om vårdpersonalen tror att jag e riktigt klok.
*ler lite*
För hur normalt är det om man sitter halvnaken på en brits och en dam som är nästan 20 år äldre smörjer in sina händer med en maaaassa lotion o börjar knåda en på bobbarna medans man sitter o blundar...ler...suckar nöjt...avslappnad o mjuk i kroppen?!!
*skrattar lite för mig själv*
HUR ska hon veta att jag egentligen sitter o drömmer mig bort o tänker på saker som jag gillar?!?
Hmmm....jaja...skit samma...hon får tro vad hon vill... Jag vill iaf inte sitta o tänka på hur fruktansvärt otrevligt o kränkande jag tycker att det känns att bli tagen på olika delar av kroppen som är för mig väldigt vääääldigt mina!!
På efterkontrollen frågade sköterskan om jag har några frågor.... Jisses...om jag har några frågor?!?!
*ser förvånad ut*
Jag har massor av frågor, men de poppar inte ut när jag sitter där. Jag kommer inte ens ihåg att jag faktiskt skrivit upp flera av dem i min "Skiten"-bok som ligger i knät framför mig.
Det blir bara helt tomt i huvet!
När jag inte vet vad jag ska fråga, så säger hon till mig... "Du får inte glömma bort att leva NU!"..."Du måste lära dig att ta tillvara varje dag och leva i nuet, inte fundera på vad som kommer att hända sen, eller tänka OM eller VARFÖR."
Herregud...det är ju det jag säger till andra att de ska göra, men gör jag verkligen det själv?!
*funderar*
Nää...det gör jag inte. Jag försöker att tänka positivt o njuta av ögonblick, men allt är så vardagligt och alla runt omkring mig är uppe i sitt o självklart kan inte jag be alla stanna upp o leva MED MIG i nuet!!
För mig är ATT LEVA...när alla mina nära o kära finns runt mig och vi får njuta av varandras galenheter, jag älskar att skratta, men kan inte minnas när jag skrattade hjärtligt sist. Ni vet sådär så att det bara värker i magen o kinderna sticker o tårarna sprutar!!
Leva i nuet... shit...jag blev j-igt skraj när hon sa de orden. LEVA i nuet...*smakar på orden*....det finns så oerhört mycket jag vill göra innan jag dör.
Just därför så sjunger jag "Ja må jag leva" idag...för jag hoppas att jag kommer att få leva i måååånga, många år till, och få göra allt det jag längtar efter, se allt jag vill se, vara med alla människor jag älskar att vara med och upptäcka nya saker som jag inte visste att jag kunde längta efter!
Jag kommer antagligen inte kunna vänja mig vid att tänka på att LEVA I NUET...för det är så ofattbart att man ska behöva tänka så...
Men jag ska försöka att göra så gott jag kan...det hoppas jag att alla ni andra kommer att göra också!!
Jag önskar er en alldeles underbar Dagens lördag...inte nästa lördag eller nåååån annan lördag...Jag önskar er en underbar lördag IDAG!!
*ler brett*
Kram
Moschi
lördag 20 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Har jag full koll?!
Jag är ett ganska så hyfsat kontrollfreak... *ler lite*
Ni som känner mig väl vet att jag väldigt gärna vill ha koll på läget, vill ha ordning o reda, göra som jag brukar göra....o så..
Därför gör det ganska ont att inte kunna känna att folk som jag har i min omgivning nu och BORDE ha lite extra koll på mig av anledningen att jag släpar på "SKITEN" ni vet...jag kan stava om det för er som inte vet vad det är...C...A...N..C..E....R...
*pekar på högra bobban*
Jag har skrivit det förut o skriver det igen...BORDE inte sjukvården ha full koll på sina cancerpatienter?! Jaaa...alla patienter såklart...
Eller har jag missat nåt..är det patienterna som ska ha full koll på sin vårdpersonal?!
Det är så fruktansvärt konstigt att jag/mina papper ALLTID kommer bort, spelar ingen roll vilket sjukhus/vårdcentral det gäller eller vilken del på kroppen jag söker hjälp för, så nog sjutton "försvinner" remisser, läkare glömmer anteckna, sköterskor struntar i att rapportera vidare osv osv.
Varje gång jag ligger inne för operation...jaa..det låter som om det händer var 14:de dag o riktigt så illa är det inte (har nog varit nersövd 15-20 ggr, vilket är lite väl mycket när man bara är *hostar* 41...*hostar igen*...år)..jaja..varje gång jag ligger inlagd iaf..så har man ju haft ett inskrivningssamtal där man gått igenom mediciner o allt annat. Men inte en enda satans eländig gång har jag fått de mediciner jag ska ha, varken i rätt dos eller i rätt tid och ofta några av dem inte alls.
*skakar på huvet*
Jag blir så trött....
Jag har gått o väntat sen i februari på att få en kallelse till efterkontroll till onkologen efter op o strålning av "SKITEN". Men jag har varit helt inställd på hela tiden, att jag garanterat kommer att få ringa o kolla upp om de har glömt mig...IGEN!
Så igår tog jag mig i kragen o ringde...man får skynda sig att hinna för de har 1 timmas telefontid 4 dagar i veckan, så det vill till att man inte har något annat för sig. För man är ju inte precis ensam om att ringa dit heller...
Fick tag i en sköterska o talade om vad jag heter o frågade sen om hon visste om jag hade någon tid hos dem i det närmaste.
"Jaaeeaa..., vad ska vi göra med dig då?" frågade hon. Då berättade jag att jag strålats i november o väntar på kallelsen som skulle komma, 3 månader efter avslutat strål ska man ju på efterkontroll...förklarade jag.
"Jahaa...eeh..nää, vi har inte fått några papper på dig!"
JO, jag skulle tro det, för jag fick ringa till er i december när ni missat skicka recept på hormontabletterna jag ska äta i 5 år....Då sa de också att de inte fått info om mig. *suckar djupt* Det är vid de här samtalen som jag biter mig i tungan gång på gång för att inte bli skvatt skogstokig!!!De hittar alldrig mina uppgifter, de slarvar bort dem o skyller på varandra. De tom ljuger om varför jag inte fått hjälp. Jag skriver ned varenda samtal jag har med vården...klockslag, datum, namn o titel och exakt vad som sagts, jag frågar tom extra för att försäkra mig om att jag fattar rätt. Jag skulle kunna skriva en väääldigt tjock lunta om alla vändor hit o dit!!
Helt plötsligt så fick jag iaf en tid till efterkontroll, redan på fredag. Så nu är jag lite nervös....och lite rädd...för att det inte går åt rätt håll.
Jag vill bara skita i alltihop ibland, men det är ju inte möjligt! Jag måste ju fortsätta att kämpa....jag kämpar ju för livet!
*suckar*
Jag blir ledsen när jag tänker på alla dem som råkar ut för samma sak men inte kämpar. De som sitter o väntar på sin tur i vårdkön och varken orkar eller kanske kan göra nåt åt eländet!
Alla ni som är friska, krya, pigga och starka....NJUT av livet och ta vara på varje dag som ni är lyckligt förunnade att kunna göra vad ni vill, inte ligga andra till last eller behöva kämpa för livet!
Jag hoppas att jag en dag iaf kan få må bättre än idag, då ska jag börja njuta av livet jag också. Som dagssituationen är så kan jag varken njuta eller känna lycka!
Mitt ansikte kan le åt er, men hjärtat och själen är inte med.
Så länge som jag ser hyfsat frisk ut så har jag hopp om att det ska bli bättre.
Om jag skulle visa på utsidan det jag känner på insidan, så skulle ni inte känna igen mig.
Då skulle ni se en gammal, blek, rynkig, förvärkt, puckelryggig kvinna.....och SÅ vill jag ju inte gärna se ut!
Här kommer mitt lilla kontrollfreak fram också...jag kan ju kontrollera den sidan jag visar för er än så länge, men inte insidan.
*ler lite*
Jag tror också att så länge jag försöker att sköta mitt yttre och göra allt jag kan för att se frisk ut, så kommer jag lättare kunna bli bättre.
LEV LIVET!!!
Kramar
Moschi
Ni som känner mig väl vet att jag väldigt gärna vill ha koll på läget, vill ha ordning o reda, göra som jag brukar göra....o så..
Därför gör det ganska ont att inte kunna känna att folk som jag har i min omgivning nu och BORDE ha lite extra koll på mig av anledningen att jag släpar på "SKITEN" ni vet...jag kan stava om det för er som inte vet vad det är...C...A...N..C..E....R...
*pekar på högra bobban*
Jag har skrivit det förut o skriver det igen...BORDE inte sjukvården ha full koll på sina cancerpatienter?! Jaaa...alla patienter såklart...
Eller har jag missat nåt..är det patienterna som ska ha full koll på sin vårdpersonal?!
Det är så fruktansvärt konstigt att jag/mina papper ALLTID kommer bort, spelar ingen roll vilket sjukhus/vårdcentral det gäller eller vilken del på kroppen jag söker hjälp för, så nog sjutton "försvinner" remisser, läkare glömmer anteckna, sköterskor struntar i att rapportera vidare osv osv.
Varje gång jag ligger inne för operation...jaa..det låter som om det händer var 14:de dag o riktigt så illa är det inte (har nog varit nersövd 15-20 ggr, vilket är lite väl mycket när man bara är *hostar* 41...*hostar igen*...år)..jaja..varje gång jag ligger inlagd iaf..så har man ju haft ett inskrivningssamtal där man gått igenom mediciner o allt annat. Men inte en enda satans eländig gång har jag fått de mediciner jag ska ha, varken i rätt dos eller i rätt tid och ofta några av dem inte alls.
*skakar på huvet*
Jag blir så trött....
Jag har gått o väntat sen i februari på att få en kallelse till efterkontroll till onkologen efter op o strålning av "SKITEN". Men jag har varit helt inställd på hela tiden, att jag garanterat kommer att få ringa o kolla upp om de har glömt mig...IGEN!
Så igår tog jag mig i kragen o ringde...man får skynda sig att hinna för de har 1 timmas telefontid 4 dagar i veckan, så det vill till att man inte har något annat för sig. För man är ju inte precis ensam om att ringa dit heller...
Fick tag i en sköterska o talade om vad jag heter o frågade sen om hon visste om jag hade någon tid hos dem i det närmaste.
"Jaaeeaa..., vad ska vi göra med dig då?" frågade hon. Då berättade jag att jag strålats i november o väntar på kallelsen som skulle komma, 3 månader efter avslutat strål ska man ju på efterkontroll...förklarade jag.
"Jahaa...eeh..nää, vi har inte fått några papper på dig!"
JO, jag skulle tro det, för jag fick ringa till er i december när ni missat skicka recept på hormontabletterna jag ska äta i 5 år....Då sa de också att de inte fått info om mig. *suckar djupt* Det är vid de här samtalen som jag biter mig i tungan gång på gång för att inte bli skvatt skogstokig!!!De hittar alldrig mina uppgifter, de slarvar bort dem o skyller på varandra. De tom ljuger om varför jag inte fått hjälp. Jag skriver ned varenda samtal jag har med vården...klockslag, datum, namn o titel och exakt vad som sagts, jag frågar tom extra för att försäkra mig om att jag fattar rätt. Jag skulle kunna skriva en väääldigt tjock lunta om alla vändor hit o dit!!
Helt plötsligt så fick jag iaf en tid till efterkontroll, redan på fredag. Så nu är jag lite nervös....och lite rädd...för att det inte går åt rätt håll.
Jag vill bara skita i alltihop ibland, men det är ju inte möjligt! Jag måste ju fortsätta att kämpa....jag kämpar ju för livet!
*suckar*
Jag blir ledsen när jag tänker på alla dem som råkar ut för samma sak men inte kämpar. De som sitter o väntar på sin tur i vårdkön och varken orkar eller kanske kan göra nåt åt eländet!
Alla ni som är friska, krya, pigga och starka....NJUT av livet och ta vara på varje dag som ni är lyckligt förunnade att kunna göra vad ni vill, inte ligga andra till last eller behöva kämpa för livet!
Jag hoppas att jag en dag iaf kan få må bättre än idag, då ska jag börja njuta av livet jag också. Som dagssituationen är så kan jag varken njuta eller känna lycka!
Mitt ansikte kan le åt er, men hjärtat och själen är inte med.
Så länge som jag ser hyfsat frisk ut så har jag hopp om att det ska bli bättre.
Om jag skulle visa på utsidan det jag känner på insidan, så skulle ni inte känna igen mig.
Då skulle ni se en gammal, blek, rynkig, förvärkt, puckelryggig kvinna.....och SÅ vill jag ju inte gärna se ut!
Här kommer mitt lilla kontrollfreak fram också...jag kan ju kontrollera den sidan jag visar för er än så länge, men inte insidan.
*ler lite*
Jag tror också att så länge jag försöker att sköta mitt yttre och göra allt jag kan för att se frisk ut, så kommer jag lättare kunna bli bättre.
LEV LIVET!!!
Kramar
Moschi
måndag 15 mars 2010
Bloggarslapp.....
...är ett nytt ord som jag nu lägger till i WWW-ordboken.
Vad det betyder?!
Joo...precis det du läser....slapp på att blogga helt enkelt.
Som jag skrivet förut, så har jag inte riktigt gnistan eller orken att blogga, men jag saknar det!!
*ler*
Har en go, "gammal" vän som skrev till mig på Facebook nu ikväll att jag borde blogga lite ikväll.... *ler åt Gith*...hon gav mig tom ett uppslag.
*kör några trumvirvlar*
Dagens tandläkarbesök!!!
*slår ut med armarna*
Och hur intressant kan det va att läsa tänker ni kanske då!!
Det kanske ni skulle fråga min tandläkare om.
Hon är så liten o söt...och varje gång hon ser mig lägger hon huvet lite snett åt sidan o säger... "hmmmååhh"...o ser lite moderlig/uppgiven ut.
Sen sätter hon på sig sina glasögon, tittar på min journal på datorn o konfererar med sin trevliga tandsköterska om alla min åtgärder som behövs.
Ett, fem duktalt, två, sju tjobblidutt och tre, två initialt....bla bla...sen vänder hon sig emot mig, lägger huvet på sned, hummar lite sådär moderligt/uppgivet och säger "Som vanligt så ska du inte bli orolig när jag räknar upp såhär, det är inte hål som ska lagas alltihop!"...sen vänder hon sig om o fortsätter.
Jag ligger still i stolen och koncentrerar mig på att andas, slappna av och försöker tänka på annat. Jag har nämligen haft tandläkarskräck i måååånga år och när jag fick min nuvarande tandis, så tog hon detta på största allvar och har tagit väl hand om mig.
*ler brett*
Det är mycket bättre nu, jag är inte rädd längre, men jag tycker det är obehagligt och är otroligt känslig i munnen.
Alla mina mediciner jag tuggat under många, långa år har bidragit till att jag är fruktansvärt muntorr och får lätt hål i tänderna.
Jag är manisk när det gäller tandborstning, tandtråd och tandpeterier....som tur är så ser ju tandisen det och säger att vi inte kan göra mer än att bombardera tänderna med fluor. Och bombarderar det gör jag....fluortuggummin, fluorskölj, fluortabletter och olika tandkrämer med megafluor i och helst med EXTRASUPERDUPERWHITENINGSYSTEM!!
Om jag inte hade gjort det, så hade jag gått omkring med löständer vid det här laget.
*visar mina egna gaddar*
Tillbaka till dagens tandläkarbesök...När de konfererat klart så lägger hon alltid in en sudd med bedövningsmedel där hon ska sticka in bedövningssprutan...
Sen laddar de en elefantdos med bedövningsmedel i sprutan o väntar in den lokala bedövningen.
Det har tagit några år för henne att inse att en vanlig dos inte räcker. Gång på gång har jag fått smådoser o sen har hon fått lägg till fler o fler o varje gång har hon varit lika förvånad över att det går åt så mycket bedövningsmedel.
Bedövningen släpper så fort att hon aldrig hinner borra mer än några sekunder så ligger jag o rycker o grimaserar.
Suckandes så var det bara för tandisen att fylla på igen.
Jaja...nu har hon lärt sig o jag får det jag behöver direkt.
Idag gick det jättebra och lagningen i min tand som var trasig idag var fixad på nolltid.
*höjer händerna o gör vågen för mig själv*
Som "efterrätt" fick jag ett kostnadsförslag på en porslinskrona till en framtand som flera tandläkare pysslat med under årens lopp. Har fått söka akut flera ggr då den bara spricker o går sönder och när de lagat den så lossar det och jag är tillbaka snabbt igen. Den är till hälften fult missfärgad och jag retar mig på den varje gång jag ser mig i spegeln.
Jag tänker mig tom för innan jag ler nuförtiden, det har jag aldrig behövt förr.
Så, mina kära vänner, här ska det bli en fin vit tand som jag stolt kommer att visa i breda leenden när den är på plats!!
*ler*
Synd bara att den kommer att kosta mig 5000 spänn....*hummar lite*... pengar jag kunde gjort något roligt för istället, men vad sjutton, jag måste ju se vettig ut i munnen, så det är bara att betala o se glad ut!
Nu sitter jag i soffan o gör som jag alltid gör när jag varit hos tandis....
Jag sitter o känner med tungan över lagningen o retar mig på den skrovliga, ruffa ytan på tanden. Det ilar o isar o jag är lite, lite stum i minden o läppen. Sen hittar jag andra små saker som jag kommer på att jag måste fixa till nästa gång jag kommer till tandis.
*skakar lätt på huvet*
Jag är en riktig guldgruva för tandläkarna...jag är så petig o tetig så de får grejja med nåt varje gång. Jag kallas 1 gång per år, men eftersom man sällan får tider så tätt när man startat en behandling, så håller jag på i flera månader. Så det känns som om jag går till tandis året runt!!!
Sådärja...nu har jag knåpat ihop en liten dagsrapport och hoppas att min goa vän nu kommer in o ser att jag inte har bloggslappat ikväll iaf!!
Goafton mina vänner!!
Kram
Moschi
Vad det betyder?!
Joo...precis det du läser....slapp på att blogga helt enkelt.
Som jag skrivet förut, så har jag inte riktigt gnistan eller orken att blogga, men jag saknar det!!
*ler*
Har en go, "gammal" vän som skrev till mig på Facebook nu ikväll att jag borde blogga lite ikväll.... *ler åt Gith*...hon gav mig tom ett uppslag.
*kör några trumvirvlar*
Dagens tandläkarbesök!!!
*slår ut med armarna*
Och hur intressant kan det va att läsa tänker ni kanske då!!
Det kanske ni skulle fråga min tandläkare om.
Hon är så liten o söt...och varje gång hon ser mig lägger hon huvet lite snett åt sidan o säger... "hmmmååhh"...o ser lite moderlig/uppgiven ut.
Sen sätter hon på sig sina glasögon, tittar på min journal på datorn o konfererar med sin trevliga tandsköterska om alla min åtgärder som behövs.
Ett, fem duktalt, två, sju tjobblidutt och tre, två initialt....bla bla...sen vänder hon sig emot mig, lägger huvet på sned, hummar lite sådär moderligt/uppgivet och säger "Som vanligt så ska du inte bli orolig när jag räknar upp såhär, det är inte hål som ska lagas alltihop!"...sen vänder hon sig om o fortsätter.
Jag ligger still i stolen och koncentrerar mig på att andas, slappna av och försöker tänka på annat. Jag har nämligen haft tandläkarskräck i måååånga år och när jag fick min nuvarande tandis, så tog hon detta på största allvar och har tagit väl hand om mig.
*ler brett*
Det är mycket bättre nu, jag är inte rädd längre, men jag tycker det är obehagligt och är otroligt känslig i munnen.
Alla mina mediciner jag tuggat under många, långa år har bidragit till att jag är fruktansvärt muntorr och får lätt hål i tänderna.
Jag är manisk när det gäller tandborstning, tandtråd och tandpeterier....som tur är så ser ju tandisen det och säger att vi inte kan göra mer än att bombardera tänderna med fluor. Och bombarderar det gör jag....fluortuggummin, fluorskölj, fluortabletter och olika tandkrämer med megafluor i och helst med EXTRASUPERDUPERWHITENINGSYSTEM!!
Om jag inte hade gjort det, så hade jag gått omkring med löständer vid det här laget.
*visar mina egna gaddar*
Tillbaka till dagens tandläkarbesök...När de konfererat klart så lägger hon alltid in en sudd med bedövningsmedel där hon ska sticka in bedövningssprutan...
Sen laddar de en elefantdos med bedövningsmedel i sprutan o väntar in den lokala bedövningen.
Det har tagit några år för henne att inse att en vanlig dos inte räcker. Gång på gång har jag fått smådoser o sen har hon fått lägg till fler o fler o varje gång har hon varit lika förvånad över att det går åt så mycket bedövningsmedel.
Bedövningen släpper så fort att hon aldrig hinner borra mer än några sekunder så ligger jag o rycker o grimaserar.
Suckandes så var det bara för tandisen att fylla på igen.
Jaja...nu har hon lärt sig o jag får det jag behöver direkt.
Idag gick det jättebra och lagningen i min tand som var trasig idag var fixad på nolltid.
*höjer händerna o gör vågen för mig själv*
Som "efterrätt" fick jag ett kostnadsförslag på en porslinskrona till en framtand som flera tandläkare pysslat med under årens lopp. Har fått söka akut flera ggr då den bara spricker o går sönder och när de lagat den så lossar det och jag är tillbaka snabbt igen. Den är till hälften fult missfärgad och jag retar mig på den varje gång jag ser mig i spegeln.
Jag tänker mig tom för innan jag ler nuförtiden, det har jag aldrig behövt förr.
Så, mina kära vänner, här ska det bli en fin vit tand som jag stolt kommer att visa i breda leenden när den är på plats!!
*ler*
Synd bara att den kommer att kosta mig 5000 spänn....*hummar lite*... pengar jag kunde gjort något roligt för istället, men vad sjutton, jag måste ju se vettig ut i munnen, så det är bara att betala o se glad ut!
Nu sitter jag i soffan o gör som jag alltid gör när jag varit hos tandis....
Jag sitter o känner med tungan över lagningen o retar mig på den skrovliga, ruffa ytan på tanden. Det ilar o isar o jag är lite, lite stum i minden o läppen. Sen hittar jag andra små saker som jag kommer på att jag måste fixa till nästa gång jag kommer till tandis.
*skakar lätt på huvet*
Jag är en riktig guldgruva för tandläkarna...jag är så petig o tetig så de får grejja med nåt varje gång. Jag kallas 1 gång per år, men eftersom man sällan får tider så tätt när man startat en behandling, så håller jag på i flera månader. Så det känns som om jag går till tandis året runt!!!
Sådärja...nu har jag knåpat ihop en liten dagsrapport och hoppas att min goa vän nu kommer in o ser att jag inte har bloggslappat ikväll iaf!!
Goafton mina vänner!!
Kram
Moschi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
