Har jag full koll?!

Jag är ett ganska så hyfsat kontrollfreak... *ler lite*
Ni som känner mig väl vet att jag väldigt gärna vill ha koll på läget, vill ha ordning o reda, göra som jag brukar göra....o så..

Därför gör det ganska ont att inte kunna känna att folk som jag har i min omgivning nu och BORDE ha lite extra koll på mig av anledningen att jag släpar på "SKITEN" ni vet...jag kan stava om det för er som inte vet vad det är...C...A...N..C..E....R...
*pekar på högra bobban*

Jag har skrivit det förut o skriver det igen...BORDE inte sjukvården ha full koll på sina cancerpatienter?! Jaaa...alla patienter såklart...
Eller har jag missat nåt..är det patienterna som ska ha full koll på sin vårdpersonal?!
Det är så fruktansvärt konstigt att jag/mina papper ALLTID kommer bort, spelar ingen roll vilket sjukhus/vårdcentral det gäller eller vilken del på kroppen jag söker hjälp för, så nog sjutton "försvinner" remisser, läkare glömmer anteckna, sköterskor struntar i att rapportera vidare osv osv.
Varje gång jag ligger inne för operation...jaa..det låter som om det händer var 14:de dag o riktigt så illa är det inte (har nog varit nersövd 15-20 ggr, vilket är lite väl mycket när man bara är *hostar* 41...*hostar igen*...år)..jaja..varje gång jag ligger inlagd iaf..så har man ju haft ett inskrivningssamtal där man gått igenom mediciner o allt annat. Men inte en enda satans eländig gång har jag fått de mediciner jag ska ha, varken i rätt dos eller i rätt tid och ofta några av dem inte alls.
*skakar på huvet*

Jag blir så trött....
Jag har gått o väntat sen i februari på att få en kallelse till efterkontroll till onkologen efter op o strålning av "SKITEN". Men jag har varit helt inställd på hela tiden, att jag garanterat kommer att få ringa o kolla upp om de har glömt mig...IGEN!
Så igår tog jag mig i kragen o ringde...man får skynda sig att hinna för de har 1 timmas telefontid 4 dagar i veckan, så det vill till att man inte har något annat för sig. För man är ju inte precis ensam om att ringa dit heller...

Fick tag i en sköterska o talade om vad jag heter o frågade sen om hon visste om jag hade någon tid hos dem i det närmaste.
"Jaaeeaa..., vad ska vi göra med dig då?" frågade hon. Då berättade jag att jag strålats i november o väntar på kallelsen som skulle komma, 3 månader efter avslutat strål ska man ju på efterkontroll...förklarade jag.

"Jahaa...eeh..nää, vi har inte fått några papper på dig!"
JO, jag skulle tro det, för jag fick ringa till er i december när ni missat skicka recept på hormontabletterna jag ska äta i 5 år....Då sa de också att de inte fått info om mig. *suckar djupt* Det är vid de här samtalen som jag biter mig i tungan gång på gång för att inte bli skvatt skogstokig!!!De hittar alldrig mina uppgifter, de slarvar bort dem o skyller på varandra. De tom ljuger om varför jag inte fått hjälp. Jag skriver ned varenda samtal jag har med vården...klockslag, datum, namn o titel och exakt vad som sagts, jag frågar tom extra för att försäkra mig om att jag fattar rätt. Jag skulle kunna skriva en väääldigt tjock lunta om alla vändor hit o dit!!
Helt plötsligt så fick jag iaf en tid till efterkontroll, redan på fredag. Så nu är jag lite nervös....och lite rädd...för att det inte går åt rätt håll.

Jag vill bara skita i alltihop ibland, men det är ju inte möjligt! Jag måste ju fortsätta att kämpa....jag kämpar ju för livet!
*suckar*
Jag blir ledsen när jag tänker på alla dem som råkar ut för samma sak men inte kämpar. De som sitter o väntar på sin tur i vårdkön och varken orkar eller kanske kan göra nåt åt eländet!

Alla ni som är friska, krya, pigga och starka....NJUT av livet och ta vara på varje dag som ni är lyckligt förunnade att kunna göra vad ni vill, inte ligga andra till last eller behöva kämpa för livet!

Jag hoppas att jag en dag iaf kan få må bättre än idag, då ska jag börja njuta av livet jag också. Som dagssituationen är så kan jag varken njuta eller känna lycka!
Mitt ansikte kan le åt er, men hjärtat och själen är inte med.

Så länge som jag ser hyfsat frisk ut så har jag hopp om att det ska bli bättre.
Om jag skulle visa på utsidan det jag känner på insidan, så skulle ni inte känna igen mig.
Då skulle ni se en gammal, blek, rynkig, förvärkt, puckelryggig kvinna.....och SÅ vill jag ju inte gärna se ut!
Här kommer mitt lilla kontrollfreak fram också...jag kan ju kontrollera den sidan jag visar för er än så länge, men inte insidan.
*ler lite*

Jag tror också att så länge jag försöker att sköta mitt yttre och göra allt jag kan för att se frisk ut, så kommer jag lättare kunna bli bättre.

LEV LIVET!!!

Kramar
Moschi