Jag räcker inte till..........

Jag är sååå trött...jättetrött!!

*suckar lätt*

Det är en trötthet som känns tung och om jag blundar så känns det som om jag skulle tvärslockna på 2 sekunder... Och det har inte hänt mig de senaste 30 åren....trots att jag är så trött att jag knappt kan stå.

*hör det susa mellan öronen*

Jag känner mig nästan jobbigt bakfull...ni vet när man mår illa, det snurrar, sticker o pirrar i kroppen och man vill bara ligga ner.

*kollar runt om nån känner igen sig*

Idag kunde jag sova länge, gå upp och dricka kaffe i lugn o ro och INTE behöva tänka på att åka till Borås för att fylla på "strålandet" i kroppen!

Inga tider att passa alls...*njuter*.....jag gick upp kl 10.30 när jag vaknade till av ett ryck o studsade upp ur.....nää ...*ångrade uttrycket*...jag menar jag drog mig ur sängen, bara för att klockan var mycket, inte för att jag var utsövd.

Vad skönt det skulle vara att bara ligga kvar i sängen, med heeeela familjen. Ingen skulle göra nåt alls, vi skulle allihopa bli uppassade av "Inga"...ni vet...hon som INTE tar hand om tvätt, disk, handling, sopor, toalettstolsrengöringar...*spyr nästan*...letar reda på kläder som inte ramlar ut direkt när man eller ungar öppnar garderoobsdörren...*torkar svetten ur pannan*...

VAR F-N ÄR INGA!!!??!?!
*ser mig frustrerat omkring*

Det är så himla jobbigt att inte vara den mor, hustru, vän och arbetskamrat som jag egentligen är.

Att alltid vara trött och ha ont, att inte orka skoja, busa, hänga med arbetskamrater på after work, åka pulka med ungarna, vara barnvakt åt småttingar i släkten som jag e galen i, tvätta mina egna fönster, pyssla i trädgården ..... *hämtar andan*... Ja ni vet, göra vanliga, friska och normala saker!!

Något jag verkligen, verkligen längtat efter i många år, det är att vara en kul, påhittig och stark hustru!!!

Jaa...nu menar jag inte nån Pippi Långstrumptyp som ska hänga i kristallkronan i latexbody "swischandes" med en piska över huvet på Mannen under tiden jag sjunger "I´m to sexy for my shirt" samtidigt som jag har ett storkok med dillkött på G på spisen!

*får andnöd bara av tanken på det*

Näpp...jag vill bara vara en liten frisk fläkt med glimten i ögat som är go o glá som kexchoklá!
*ser klämkäck ut*

Tänk att ha ork och energi till att hitta på spännande, roliga saker med familjen...bara nångång ibland iallafall!!!

Jag längtar efter att få ställa klockan på halv 6 på morgonen och kliva upp i mörkret, ätafrukost, göra mig i ordning, skrapa bilrutan, åka iväg till ett alltid lika blåsigt KSS i Skövde...*ler*...

Stämpla in och säga gomorron till arbetskamraterna, få rapport o sen smyga ut på avdelningen och väcka ungdomarna och/eller barnen och hoppas på en bra dag med patientsamtal, bullbak, morgonsamling, social träning och bingopromenad!!

Låter det helt galet?!?

*ser fundersam ut*

Mitt JAG räcker inte till...jag vill mer...jag vill vara normal!!!!

*försöker se normal ut*

Jaja...jag får jobba vidare på att återgå till mitt normala jag.... *hör ett par hojja till på mig*

JAAA...jag vet!! Jag ska ta en sak i taget och jag vet att jag inte är nån superhjälte eller trollpacka utan får ta det som det kommer.

*viftar lite med min strålande stålkvinnecape*

Jag har iaf bakat muffins idag..... och legat i soffan med Lillkickan o tittat på "Twilight", en varulvsfilm så här i Alla Helgonatider!

*flinar o ser skräckinjagande ut*

Det var jättemysigt... *blåser iväg en stor puss till Lillkickan*

Mannen har fixat flipperspelet och vi har spelat en omgång...jag förlorade stort, men skit samma!

*blinkar till Mannen*

Nu ska vi fortsätta lördagskvällen i soffan.... det är inte så dumt...iaf inte när man har sällskap i den, och inte ligger själv i ena hörnet vardag in o vardag ut...väntandes på bättre tider!

*rättar till den skröppliga kroppen*

Jag räcker inte till....inte till det som är VIKTIGT FÖR MIG!!!

Men jag ska försöka bli friskare och bli bättre på att räcka till....en dag....en dag ska ni se...

*sträcker på mig och ler*

...då...DÅ....*tar ett djupt andetag*....då ska ni får Moschi så det räcker och blir över!!!

*ser drömmande ut genom fönstret*....Hmmm....*inser att det är kolsvart ute och att det inte var lika magiskt som jag föreställt mig*...eehhrrmm....*ler nervöst och tittar lite ut i rummet*

Mmm....jag ska iallafall räcka till en dag igen, så det så!!!

Kram

Moschi

Fredagsmys....börjar bli tjatigt va?!

Var och varannan människa tjatar om fredagsmys hit och fredagsmys dit!!
*skakar lätt på huvet*

JAG säger det också..trots att jag är trött på det, det bara ramlar ur munnen...
*kollar in gapet i spegeln för att hitta en orsak*

Jaja...iofs så försöker väl alla ha det mysigt på fredagar, men just det ordet blir uttjatat då media återanvänder det i flera olika reklamer och sen i alla "livemunnar".

Nåt annat som är rätt tjatigt, det är folk som gnäller...
*blinkar med ena ögat*
...så jag slutar med det genast och låter folk fortsätta att säga fredagsmys.... bara jag slipper höra det i fler reklamsnuttar!!!!!

Idag ska stråldag nr 5 strykas och det blir då 20 st stråldagar kvar.
*hoppar upp o ner o klappar händerna*
Det känns jättebra!! Veckan har gått fort, jag är astrött, men det känns bra!
*ler o slår ut med armarna*
Åååh.....kollade ni Rosa Bandet-galan igår?!
*kollar runt om nån sett det*
47 miljoner kronor till Bröstcancerfonden, det är ju såååå underbart!!
*ler o torkar en tår*

Det kändes otroligt laddat att titta på galan igår, jag brukar alltid gråta när jag tittar på den annars, men nu var den så VERKLIG och ALLVARLIG för att det faktiskt gäller även mig!
*nickar*

Jag hoppas verkligen att alla kvinnor som såg galan, verkligen tänker till och undersöker sina egna bröst....Jaa..sina egna...tror att det kan bli lite galet om ni struttar runt o känner på andras bröst!!
*fnissar lite*
Ooooerhört hjälpsamt, men börja med dina egna först!!!
*nickar*

Jag hade nämligen tur att jag hittade min knöl som sen visade sig vara SKITEN....ren tur!!
Jag har varit urusel på att känna efter, för jag har egentligen inte vetat HUR och VAD man ska känna som är annorlunda!

Så kom igen nu.....känn efter...eller be nån ni gillar att känna efter...
*blinkar och pekar åt era respektives...eller annan speciell persons håll*

Nu ska här göras i ordning för avfärd...
*skakar till min cape och lägger den över soffkanten*
Jag är redo för ännu en strålande dag och ser fram emot att få en mysig fredag...*ler*...med min familj...iaf nästan hela....(en del är ju tvungna att arbeta) *tittar på Ninni o Per*

Så ha en underbar dag alla härliga människobarn!!
Passa på och kramas lite extra idag...det är alltid uppskattat!!
*träningskramas med mig själv*
Och är ni lika smarta som Hasse Aaro, så be om en peng efter o skänk till Rosa Bandet!!
*ler o försöker se rar ut*

Tjingeling på er!!
*tar på capen o sätter mig i bilen..... ;)*

Kram
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.....

Jaa...en liten röd tråd för dagen är ju dofter.....
Jag tyckte att detta gamla blogginlägg passar perfekt av flera skäl....läs får ni se!
*ler*


Puss på munnen!

Skrivet av Pillan V 25 juli 2007, klockan 09:33

Jag snodde en puss av min lille bonuskille igår. Jaha OCH tänker ni!
Det är inte vilken kille som helst utan min egen huliganbebis.
En liten sötnos som jag hade den stora äran att få låna en hel del när han var bebis. Jag hade honom över natt första gången när han var 3 v gammal idag är han 3 1/2 år.

Jag har tidigare berättat om att min kusin gick bort i cancer när hon var väldigt ung.
Den här unge mannen är hennes barnbarn, som kom till världen precis när hon började bli tärd av sin sjukdom.
Jag är så glad över att hon fick lära känna honom innan hon försvann från oss. Men fruktansvärt sorgsen över att hon inte har fått va med om allt det vi i vår familj fick vara med honom under hans första år.
Min bonuskilles mamma är min kusins enda barn, det var otroligt jobbigt för henne att behöva lämna bort sin son så liten för att kunna vara hos sin mor som tynade bort på sjukhuset.
Jag hoppas verkligen att hon förstått att hon aldrig gjorde nåt fel, det var rätt just då, det fanns inget annat val.
Och jag tror inte att det blitt några större men på gossen för att han varit mkt hos oss.
Busig är han, men tror inte att vi har så stor del i det!

Ibland kan jag längta efter honom som man gör efter sina egna barn när de varit borta länge, det riktigt värker i magen.
När jag ser honom blir jag ibland helt gråtfärdig. Jag älskar ungen som en tok.
Tyvärr orkar jag inte ha honom så mkt nu för tiden, ryggen värker för mkt för att jag ska orka. Sen är jag rädd för att han ska sticka iväg, och jag kan ju inte springa efter.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände honom nåt när han är här.
Men jag är jätteglad för att hans mor tar med den lille huliganen o hälsar på ibland.
Och just det gjorde dom igår kväll. Det var då jag stal en puss, jag blundar o luktar på honom o det pirrar i magen av välbehag.
Konstigt att han fortfarande luktar så där gott som bebisar gör. Hade han bara kunnat va still så skulle jag sitta o lukta på honom i evigheter.
Mmmm han e go, de pliriga ögonen, blygbusiga leendet, springet i benen och "Kom du kan sitta här" eller "Kom så leker vi" eller som han sa igår när han satte sig i bilen för att åka "Kom du kan följa med" OJOJOJ, det är nog tur att jag har värk i kroppen, för skulle den ungen be mig plocka ner månen så skulle jag göra det.

PUSS TILL MIN LILLE HULIGAN!!

Mmm...han är fortfarande söt som jag vet inte vad....och tyvärr så orkar jag fortfarande inte att låna honom. Men jag hoppas jag får möjlighet till det längre fram.
JAG KAN FORTFARANDE LÄNGTA EFTER HAN SÅ DET GÖR ONT I MAGEN!!!

Ha en go kväll!
Moschi

Stannar ni upp och bara njuter ibland?!

Hinner ni det?!
*ler*

Som idag när solen skiner och det är jättefina färger ute i naturen.
Eller när man ser ett riktigt gammalt par...jaa jag menar RIKTIGT GAMLA ...
*kollar på alla tonåringar som tycker man e gammal som 40-åring*
....en sisådär i 80-90-årsåldern som går på stan och håller varandra hårt i handen!!
Eller när man har hur sabla bråttom som helst på stan och plötsligt så känner man en ljuvlig doft från en man eller kvinna....spelar ingen roll!
*känner att jag måste förtydliga mig*
Ja, nu menar jag inte att jag rusar runt och luktar karlar i armhålor eller kvinnfolk på halsen, nää, bara en doft som liksom kommer förbi i luften!

Jag tror att folk njuter alldeles för lite, man hinner inte stanna upp och ens känna doften av nybakade bullar hemma i egna köket...Ja då förutsätter jag att nån annan i familjen har bakat dem, för annars vore det kusligt om man inte ens märker det när man bakar själv!
*blinkar med ögat*

Igår när jag låg på britsen och skulle strålas, så kände jag en riktigt ljuvlig doft av jul....APELSIN!
*ler o kan nästan känna doften*
En av personalen hade precis ätit en och när jag sa att "Åååh, det luktar apelsin här!"
Så svarade hon snabbt med att be om ursäkt för det och att hon hade tvättat händerna jättenoga innan hon kom in till mig.
*skakar lätt på huvet*
Så tråkigt...att hon tog min kommentar negativ, trots att jag sa det trevlig!
Jag sa till henne att jag absolut inte tyckte det var en otäck lukt, det var en fantastisk doft!
Jag låg sen o funderade på om hon hunnit njuta av sin läckra apelsin eller om hon fick slänga i sig den snabbt för att sen skrubba händerna för att inte lukta illa!!?
*ser fundersam ut*

Det finns så himla mycket goa dofter, en av mina favoriter är bebisar!!
*ler brett*
Den doften kan jag blunda och föreställa mig i fantasin ibland. Då värker det nästan i hjärtat av längtan till att få dofta på en riktig bebis inte en i mitt huvud!!

Undra om jag kommer få dofta något speciellt extra gott idag?!
Ska känna efter riktigt noga idag...gör det ni också...stanna upp och känn efter vet ja!!
*tittar på er allihop o nickar*
Ta er den tiden och stanna upp och njut om ni känner nåt alldeles underbart gott!!

Ska snart ta min cape och dra till Borås igen, jag hoppas ni andra får en skön dag, vart ni än är eller gör!!
*skakar till capen och kollar så den är fräsch*

NJUT av något idag!!!

Kram
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.....

Ikväll kommer det en liten kortis från min gamla blogg.
Ni som känner mig vet hur viktigt det är för mig att ha barn omkring mig....
*ler varmt*

JAG ÄLSKAR UNGAR!!!
Jag älskar sköna kommentarer som kommer direkt från hjärtat ...

Här kommer en riktigt skön en...


Gammal nog att ljuga!

Skrivet av Pillan V 17 juli 2007, klockan 23:47

När jag var iväg med kusinen o hennes barn idag frågade hennes 8-åring.
"HUR gammal e du egentligen?"
Jag svarade... "22 år"
Då tittade hon på mig och log o sa " Nu ljuger du" ..................."
Jaaa , det gör jag, och det får du också göra när du blir lika gammal som jag", svarade jag.
Hon funderade lite, tittade på mig och sa "Det är låångt dit!!"

Vad svarar man på det?!


Så himla skönt, nu känner jag mig glad i hjärtat igen.....

Kram
Moschi

Var går gränsen.....

..för att vara j-igt trött o helt slut?!!
Bara undrar...för jag är nog vid den gränsen iaf.
*ser hänging ut, men viker ihop min cape fint inför morgondagen*

Har nu satt mig ner efter att äntligen ha kommit hem från min tredje stråldag, jag har nu 22 ggr kvar.
När jag åkte vid ca 11.30 var jag så trött efter flera nätters orolig sömn, att jag allra helst ville gå o lägga mig o dra täcket över huvet!!
Jag vaknar så många ggr på natten o kollar klockan att jag snart kan ta Fröken Ur:s nattskift!
*funderar över om hon lever fortfarande*

Jag orkade inte ta fram dammsugaren trots att golven skriker efter att bli översvepta av den... Inte alls mig likt att det ser ut så här...det gör att jag mår ännu sämre när inte hemmet ser ut som jag vill att det ska göra!
*hör det susa i huvet*

Hade en liten förhoppning om att jag skulle fått en liten hjälpande hand med att "springa över golven" på bottenvåningen iaf....men kommer hem o ser att det är minst likadant + disk och en skitig spis.
*undrar var f-n Inga är*

Var tvungen att handla innan jag åkte hem och Sonen var med mig till Borås idag, så han hjälpte mig. Det knäppa var att jag tänkte handla på ICA i Tidaholm, men det heter tydligen Netto nu.
OCH det verkar som om de öppnade idag för ALLA var där... Jag ville inte vända, utan vi körde på och handlade armbågandes fram mellan kundkorgar och kunder som stod mitt i gångarna o samtalade med gamla vänner de inte sett på år o dag verkade det som!
*skakar på huvet åt tröttsamt folk*

Kanonservice var det iaf i kassan, man fick hjälp med att plocka upp varorna på bandet och sen få dem NERSLÄNGDA i kassarna!! *nickar ironiskt..hur nu det ser ut ;)*
När jag väl hemma skulle packa upp, så var de billiga kexchokladen spännande "krossblandning", hamburgerbröden...eeh..jaaaee...de är som små degknyten ihoppressade i påsen, cocosbollarna färdigtuggade, lingonbrödet ihoptryckt, mjölkartongerna knöggliga och smörpaketet knäckt.
*visar upp potpourrin, som jag inte ens kan stava till*

Synd att jag inte betalade med kontanter...då kunde jag ryckt upp kassalådan och slängt hundringar, tjugor, enkronor och femkronor över hela kassapparaten och snyta grabbarna som packade kassarna som tack för fin service!
*ler brett o nöjt*

Sen vill jag passa på och tacka alla "tomtar" som är ute i trafiken och kör!!
*bockar och bugar*

Jisses vad grinig jag är ikväll...men jag är trött, bränd, snurrig i huvet, kroppen värker och huset förfaller!!!
Jag vill inte vara sån här...men det är detta som livet bjussat mig på i höst...
*funderar på vad jag ska ge livet i julklapp i år*

För att avsluta med något trevligt, så är jag iaf himla glad över att Sonen följde med mig idag.
*skickar en slängkyss till snubben*
Han fick följa med in i strålrummet för att titta på vad jag håller på med på dagarna. Självklart gick han ut under tiden jag strålades!!
Jag tror det är väldigt viktigt för mina nära o kära att få en liten glimt av vad jag håller på med. Det är svårt för dem att förstå varför jag är grinig, trött och inte orkar med ljud, tjat och bråk.
Jag har varit hemma i så många år nu och de är vana vid att jag sköter allt trots att jag går med ständig värk och nu SKITEN på köpet!
*suckar över mig själv för att jag gnäller*

Näpp..nu får jag bita ihop igen.... ingen blir gladare av att jag gnäller!
*biter ihop, daskar mig på kinderna och försöker sträcka på den skröppliga kroppen*
I morgon är en ny dag och jag kan stryka ytterligare en strålning från schemat!!
*ser nöjd ut igen*

Önskar er alla en riktigt skön kväll!!!

Kram
Moschi

Landar snyggt i soffan.....

....trött men ok!
*viker ihop den röda capen för dagen*

Så går stråldag 24 till historien... Idag gick sjukhusbesöket på totalt 15 min.
*ler*
Från parkering till avklädning...jaa inte i parkeringshuset då, utan i strålrummet...*himlar med ögonen*..till behandling till påklädning, lite käckt pratande med personalen, köp av trisslott o tillbaka i bilen igen!!!
*pustar ut*

Herregud...köra ca 4 timmar om dan för det lilla....som betyder SÅ MYCKET!!
Jaja...då kan jag lägga det i erfarenhetshögen sen också...
*kollar på en hög med erfarenheter som ser ut att rasa ur garderoben snart..*

Idag tänkte jag göra ett försök att hålla ögonen öppna under de få minuter som det tar att stråla min högra bobba...De har "konst" i taket som man kan koppla av o titta på för att man lättare ska kunna ligga prickstill.
*skakar på huvet*
Jisses hörrni...Den konstnären måste verkligen haft en oootroligt BLÅ period..
*ser nästan rött*
Fanns mängder av saker målade, men det gjorde mig så frustrerad att titta på det att jag var tvungen att blunda. Jag var livrädd för att jag ofrivilligt skulle röra mig...DET FÅR MAN ABSOLUT INTE GÖRA....jag menar, när man flyttar ögonen från en trebent hund..i blått...till en konstig tant som planterar blommor..blå blommor...till en cykel...till ett konstigt glashus utan slut...i blått..till något konstigt rörigt som jag inte ens ville veta vad det var...i blått...HUR lätt är det att låta bli att rycka när man tittar på sånt?!
*känner mig nästan åksjuk*

Nä, imorrn blir det till att blunda igen. Det gör jag alltid när jag gör ingrepp, undersökningar eller annat som känns obehagligt när jag är hos Farbror Doktorn. Det har ju blivit ett antal grejjer de senaste åren...

Eftermiddagen blev iaf kanon!! *ler stort*
Jag och Lillkickan var ju i Knallelandet i Borås efteråt, och hujedamej vad det finns mycket kul att handla!!
*slår ut med armarna, ler brett och ser väldans nöjd ut*

Har hittat min nya absolut häftigaste klädbutik jag någonsin varit i!!!!!
ZIZZI heter den och har kläder för kvinnor med mer kropp än smala kvinnor!
*klämmer lite på maggen*

De har storlekarna S som hos dem är 42-44, M 46-48, L 50-52 och XL 54-56...bara det gör ju att man känner sig mindre!!!
Jag köpte en klänning i storlek S!!!
*ser asförvånad ut men håller upp en mörkbrun vacker kreation med turkos och vit/beige grejs på*
Det har ju inte hänt sen jag gick i andra klass eller nåt!!!
REKOMENDERAR den varmt till alla som vil ha lite coolare, festligare, helt enkelt snyggare kläder i lite större storlek!
Nästa gång jag ska dit så blir det iaf jeans...skittuffa...
*viskar*...inte som såna som på Kappahls eller H&M:s "storadamsida" som man varit tvungen att köpa för att det var det enda som var ok iaf!!

Lillkickan...*tittar stolt på min lilla shopomaniac*....jaa..hon kan liksom sin storasyster och mor gå loss hejdlöst i butikerna.
Hon handlade en massa fina kläder och det kändes som om hon tyckte det varit en ok dag, även om det blev lite sjukhus också!!
*ler*
Mysigt att få lite roligt att göra och tänka på i eländet!!
Tack för det Lillkickan!!
*slänger iväg några pussar i luften*

Hoppas ni alla har haft en fin dag...och att vi alla får en ännu bättre dag imorrn!

Kram o natti
Moschi

Dålig matte är bra matte!

Så där ja...nu är jag klar för att åka iväg igen!
*ser till att capen är ok*

Idag följer Lillkickan med till Borås när jag ska ha behandling för SKITEN igen.
Det blir mysigt, för vi ska till Knalleland efter och kolla (läs shoppa) lite.
*ler brett*

Igår var jag ju på min första strålbehandling, jag hade en ny sköterska som informerade lite innan och hon gav mig en lapp med all möjlig info.
Bla info om när min behandling är klar.
"Jaa..då är det ju viktigt att du följer smörjråden av kortison o mjukgörande på strålområdet hela tiden, så alla 25 ggr du strålas och sen 3 v efter" sa den lilla ljusa sköterskan i 45-årsåldern.
*ser finurlig ut*
Jag påpekade att jag först fick veta att jag ska strålas var dt 25 ggr som gällde, sen var det 33 st i förra veckan, och nu 25 igen!! Konstigt, vem har rätt?!
*ser frågande ut*

"Njaaee...men det är nog så att de tänkt om då, för du ska bara ha 25 st!"
sa hon igen.

OK...kul för mig!! *ler brett*

Och skönt för er som inte behöver vara med att räkna ner lika mycket.
Att gå från 33 behandlingar till 24 kvar på en dag...det är en dålig, fast jättebra matte tycker jag!!!

*tar på capen*
Hmmm...tycker minsann att jag ser strålande ut!!
*ser mig snabbt i spegeln o drar iväg*

Ha en fin dag!!

Kram
Moschi

Idag kommer det bli en "strålande" dag...i ordets bemärkelse!!

Nu är den här...
*tar ett djupt andetag*

Den dagen jag väntat på sedan i augusti.
*ser allvarlig ut*

Idag börjar min "Tabortskitenbehandling".... idag är första dagen som jag får radera en siffra i min nedräkning från 33-0, som är antalet ggr jag ska stråla mitt bröst.

*andas en lättnandes suck*
ÄNTLIGEN!!
Då kan man kanske fundera på hur i hela friden man kan längta efter att få börja strålning?!
*tittar ut genom fönstret o ser det regninga o tråkiga utanför...*
Jo...för att ju fortare strålningen är över, desto snabbare kan jag fortsätta att LEVA!!
Visserligen kommer jag att få äta hormoner i 5 år och gå på efterkontroller i lika många år och antagligen nervös periodvis för att SKITEN ska komma tillbaka.
*tar en klunk kaffe*

Jag ser fram emot att iaf kunna känna mig liiiite säkrare på att de fort bort otäcka cellrester från den tumören jag haft nu.... Helt säker kan man ju inte bli, men lite säkrare, och det räcker för mig nu!

Fick i torsdags reda på att en del av min lunga kommer att strålas och därmed också förlora sin kapacitet.
Det hade jag inte ens funderat på tidigare, fast jag när jag tänker på vart lungorna sitter så är det ju självklart!!
*skakar på huvet åt mig själv*

Jag funderar på ibland om jag är lite för nonchalant mot sjukdomen, när jag sitter med den proffsiga vårdpersonalen som så säkert och lugnande berättar allt som ska hända och jaa...alla rutiner kring det hela.
De tittar lite fundersamt på mig och jag vet inte om de tror att jag inte tagit in det hela riktigt eller om jag försöker vara tuff när jag sitter där o ler, nickar, knappt ställer några frågor och inte gråter (inte då.
*funderar lite*
Och jag vet knappt det själv heller.... BORDE jag ha en massa frågor?! GRÅTER alla när de sitter i samma stol som jag?! Inte samtidigt då förstås....
*blinkar med ena ögat*
Jag vet inte....men när jag sitter där o tar in all info, så känns det nästan som en dröm...Det händer men ändå inte!
Det är verkligen svårt att ta in vissa dagar...att jag har cancer!
Då är man väl jättesjuk?!

Men jag har ju bara min gamla vanliga ilskna värk i den skröppliga kroppen, många och långa ärr på flera ställen av kroppen, en jobbig trötthetskänsla i hela kroppen o huvet och så...det klart...jag gråter lätt och tycker det är jobbigt att vara bland folk för länge.... och folk frågar mig ju om SKITEN, så det påminner mig ju om att jag verkligen har det.

*rycker upp mig*
Det kanske inte är nåt fel på att reagera som jag gör ...eller inte gör...
Frågor dyker säkert upp sen, när jag närmar mig målet...32, 29, 24, 19, 13, 8, 4....0*tar ett djupt andetag och går till garderoben*
Jag tar var dag som den kommer, jag ska fixa det här, SKITEN ska väck, jag ska fira jul utan att behöva resa till Borås någonsin igen!!!
*plockar ut den fina röda tygbiten*

Idag...ska jag ta dag 33 rakryggad, lättad och med bravur, för nu börjar den...
*slänger på mig Stålkvinnancapen*
...min flygande resa mot att bli "SKITFRI"!!
*rättar till capen, tar ett språng...och ....inser att det får bli bilen idag oxå*

Kram
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.....

Jaa...ikväll serveras en "Gårdagens" som relaterar till bla dagens eländigt väldans våta regn!!!
*ser ut som en slickad katt*

Hösten ska vara torr, fin, varm och underbar....men...*suckar o minns*...det är iofs bättre att det regnar på hösten än på..... *ler finurligt*...läs mitt gamla blogginlägg nu...LOVAR ATT DET ÄR ETT KORT IDAG!!

Varsågoda....
*pekar neråt*


Rastlösa ungar!

Skrivet av Pillan V 30 juni 2007, klockan 16:43

Tröttsamt med regn!

Ungarna kan ju inte hitta på nåt, de blir rastlösa, gnälliga, trötta och allmänt uttråkade. Så det blir TV-tittande eller sitta vid datorn.
Faan om det ska regna resten av sommarn, då går jag upp i atomer.
Kylskåpsdörren kommer snart ramla av, det är ett himla spring efter nåt att tugga på.
Har man varit hemifrån ett par timmar så är det fullkomligt länsat i glasslådor, kakbyttor, frukt och om man skulle eventuellt haft nåt godis liggande nånstanns så finns det bara en tom påse eller karamellpapper och skräpar.

När man frågar VEM som har gjort det så är det alltid INGEN!!!

Jag vill veta vem faan det är som är INGEN, hon/han är ständigt hemma hos oss och smular ned i hela kåken, äter upp kakorna eller slänger tvätt och handdukar på toagolvet!Rastlösa ungar!
Skrivet av Pillan V 30 juni 2007, klockan 16:43
Tröttsamt med regn!
Ungarna kan ju inte hitta på nåt, de blir rastlösa, gnälliga, trötta och allmänt uttråkade. Så det blir TV-tittande eller sitta vid datorn. Faan om det ska regna resten av sommarn, då går jag upp i atomer. Kylskåpsdörren kommer snart ramla av, det är ett himla spring efter nåt att tugga på. Har man varit hemifrån ett par timmar så är det fullkomligt länsat i glasslådor, kakbyttor, frukt och om man skulle eventuellt haft nåt godis liggande nånstanns så finns det bara en tom påse eller karamellpapper och skräpar. När man frågar VEM som har gjort det så är det alltid INGEN!!!
Jag vill veta vem faan det är som är INGEN, hon/han är ständigt hemma hos oss och smular ned i hela kåken, äter upp kakorna eller slänger tvätt och handdukar på toagolvet!




...jag höll vad jag lovade...det var ett kort inlägg!!
*ler stort o nickar*

Ha en go natt nu alla!
Kram
Moschi

Finns det någon gammal bloggvän från AB-bloggen här?! (Min hette Tonårssommar)

När jag bloggade på AB:s blogg tidigare, så var vi oootroligt många bloggare som följde varandra.
*ler stort*

Min blogg, Tonårssommar, fick tack vare att jag var en av AB:s utvalda sommarbloggare, massor av trogna läsare/bloggare som jag hade kontakt med dagligen.
*bockar o bugar tacksamt*

Nu är jag nyfiken på om det finns några som rör sig här i faggorna, som även rörde sig på AB:s blogg under samma tid?!
*ser mig nyfiket omkring*

Hör gärna av er här om ni känner igen er?!
*ler o hoppar lite upp o ner av spänning*

Kram
Moschi

Jag HATAR telefonsamtal sent på kvällen...

..det brukar oftast betyda dåliga nyheter. Iaf när man har koll på var ungarna är och det inte är de som ringer.

Igår kväll ringde min mor....*blundar o känner hur hjärtat dunkar hårt i bröstet*
Genast blev jag orolig över VEM av dem som inte är ok och vad det kan vara.
De är lite till åren komna och min far har Alzheimers, så det är ju inte utan att jag börjat bearbeta tankarna kring att ens föräldrar faktiskt inte kommer finnas kvar i all evighet!!
*ser allvarlig ut*

Döden dyker ju upp när den själv väljer att göra det...(för det mesta, ibland får "han" ju hjälp på traven oxå)...och även e gånger man tror att man är något förberedd, så är man inte det.
*tar ett djupt andetag*

Döden är sällan välkommen.... Men jag kan förstå att svårt sjuka ibland längtar efter den. Svår smärta och en kropp eller en hjärna som inte hänger med längre kan göra att Döden är en befrielse.
Som anhörig eller nära bekant kan man hålla med om att den är det...för den som blir befriad.
För alla som finns kvar och ska bearbeta sorgen och ta tag i alla bestyr kring begravning och allt ståhej som måste göras efter en bortgång, för dem är det ett enda stort, svart, tungt moln som ständigt hänger över en och påminner om att den person man nyss haft nära, aldrig kommer att komma tillbaka.

Den tomma andra delen av dubbelsängen, den tomma köksstolen, kontorsplatsen, bilen som står i garaget o inte längre kan köras...så många saker påminner om att man aldrig får hålla någons hand eller höra den trygga bekanta rösten igen...
*pustar ut*

Igår var jag rädd för att det skulle komma, men så var det inte... Men rädd blev jag.
Telefonsamtalet gällde min mosters man, jag kallar honom för min morbror, han hade blivit dålig och fick köras till sjukhus i ambulans.
*torkar en tår*
Det högg till i hjärtat för denne man har stått mig nära i alla år. Han och hans hustru fick aldrig egna barn och det har visat sig i både stor barnkärhet och bitterhet.... Tänk att inte kunna få barn...*ryser*

Idag åkte jag hem till min moster och efter ett antal telefonsamtal till sjukhuset och bekanta, så fick jag till slut höra hans röst i luren.
*tårarna rinner*

En svag, trött mansröst som var väldigt tagen efter en stor operation inatt väste tyst i luren..... Åh så skönt det var att höra ändå!!
Han kunde själv ringa upp och orkade tala en liten stund. Denne gamle man som varit med om så mycket hårda tag fysiskt sett, hade ännu en gång lurat Döden....
*räcker ut tungan åt den eländiga Döden*

...fast det känns på nåt vis fruktansvärt egoistiskt...Hur mycket ska hans kropp tåla?!
Han har själv uttalat att han inte vill leva längre... fyy, det är så svårt att höra!
*blundar och tänker på alla hans små egenheter*

Om man inte orkar längre när man är så gammal och så sjuk, så kan jag FÖRSTÅ att Döden kan vara efterlängtad, men jag VILL INTE ändå...jag vill inte att folk jag gillar, nära o kära, släktingar, vänner och andra bekanta..jag vill inte att de ska försvinna och att vi aldrig ses igen....vad vi vet iaf!!
*snyter mig*

Livet är allt bra knepigt... så mycket man inte förstår meningen med.
Vad är meningen med livet?!
Är det någon som kommit på ett bra svar på den frågan?!
*tittar runt*

Dela gärna med er av det svaret i så fall....

Kram
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.....

Ikväll så tänker jag bjuda på ett inlägg som lite kan förknippas till mitt andra inlägg...barn som fyller år.
*ler stort*

Så, varsågoda...här kommer ett gammalt inlägg från min förra blogg!


Tonårssommar....

Skrivet av Pillan V 20 juni 2007, klockan 23:52

...det är precis vad min familj har framför oss!!
Idag för exakt 15 år sedan, fick jag och min man vårt andra barn. Flicka nummer 2. Vår första flicka blev då storasyster 1 1/2 år gammal som hon var. Just den kvällen kändes denna kvällen flera solsystem bort. aldrig kunde vi tro att dessa små söta flickor 15 år senare skulle kunna ladda igång såååå många fler känslor än bara den stolta moders/faderskänslan.

Vår lilla snutta har idag fyllt 15 år. Vår lite större snutta är 16 1/2 och deras lillebror ska fylla 13 i år, Det finns inget som jag är säkrare på idag än min önskan om en färdig handbok i föräldraskap för tonåringar. Jösses vilken resa detta är folk!!

....så det är bara att spänna fast säkerhetsbältena.
Denna sommar kommer vi behöva tanka bränsle mååånga gånger, fylla på olja ett antal gånger, putsas på lack kommer säkert göras, omstart - självklart, någon bogsering kommer helt klart behövas. Men innan det blir dags för skrotning, så är jag säker på att äventyret kommer att bjuda på mycket spänning, fart, cruising, kappkörning, besiktning och allt en livslång resa med barn kan bjuda på!

Nu ska jag gå till sängs, men först ska jag allra ödmjukast tala om för mina flickor att det är God Natt och att för oss som inte haft sommarlov på många år, är det vardag imorgon.
Vardag med jobb, tvätt, matlagning, handling, städ och allt det som tonårsföräldrar gör på vardagar, fast tonåringarna sover till kl 12, kommer upp och undrar varför inte fläskfilén står på bordet och favoritbyxorna är tvättade och trädet på baksidan som vi plockar pengar från har dött och varför mamma är sur jämt (läs här kronisk värk sen 21 år tillbaka, 2 misslyckade steloperationer i ryggen) och undrar varför man inte kan ha en DVD-film, mp3, mobilpratande, spel och chatt på datorn samtidigt som man ska försöka hålla igång en trevlig, konstruktiv diskussion om hur sommarlovsdagarna ska se ut!

Trots mitt yrke på Barn och ungdomspsykiatrisk akutavdelning, så har jag helt klart större problem med att få ut något konstruktivt av våra ständiga konflikter här hemma. I konflikter där tonårsflickorna tillsammans ska samla så många poäng som möjligt mot föräldrarna som garanterat ska ge dem en match!!

Målet måste ju ändå vara att alla får lika många poäng, fast vi har fått dem på olika saker beroende av vad vi är bra på.
När det blir dags för att fira segern, så hoppas vi att ställningen står lika och att vi alla har lärt oss nåt av varandra som tar med oss på vår resa i Tonårssommaren.

Natti, natti ses imorrn
Pillan


TARAAAH *hoppar till o sträcker ut armarna rätt ut* DÄR VAR DEN SLUT!!

Ses imorrn, sov gott!
Kram
Moschi

För exakt 19 år sen.....

Då var jag allt annat än avslappnad o inkurad i en filt...gossandes med Mannen framför tv:n!!
*ler lite*

Jag satt på min och Mannens gemensamma säng hemma i lägenheten i Vivalla, Örebro.

Nu skulle det va kul att få veta exakt hur många det var av er som tänkte..."Svensson, Svensson..den galna familjen i Vivalla"...den galna svenska tv-serien som gick för länge sen.
*fnissar lite och kikar runt på er som läser*

Jaja...i vilket fall..jag satt på vår säng och spelade patiens medans Mannen låg bredvid och kollade på tv. En väska stod i hallen och väntade..fullpackad med kläder till mig, en klase bananer, min necessär, ett par goa tofflor, en plastficka med papper och sist men inte minst....*ler*....det allra, allra bästa av allt...
Små, små, pyttesmå kläder!!
De var lila och gröna smala ränder på byxa, den lilla tröjan och en lite mössa!!
*blundar o minns o blir aningen sentimental*

Med väldigt täta mellanrum så spändes magmusklerna och den stora babymagen blev hård och jag fick svårt för att andas.....
Just i den stunden hade vi inte en aning om vad som väntade oss, och tur var väl det!
*skrattar lite*
Det var vår allra sista kväll som barnfritt sambopar!!

Jisses vilken resa det blev....imorrn kommer våran äldsta dotter fylla 19 år!!
Hon tog hela 36 timmar på sig att kommut i världen.
Hennes far somnade tom på förlossningsbritsen när hon vägrade komma ut....
*skakar på huvet*

Där fick jag ligga o kämpa med värk och trötthet medans han passade på att slumra!
Vi hade flera olika barnmorskor, den sista i raden var en "typ äldre".

*spänner läpparna tills munnen ser ut som bakändan på en shimpans, sträcker på mig, hämtar ett par strumpbyxor som jag sätter på huvet o försöker sno ihop benen till en knut i nacken*...*strumpbyxebenen alltså*

Med sig hade hon en barnmorskeelev och för er som vet hur det är att föda barn..
*kollar på alla mödrar*
..ni vet det där med händer som mäter...ni vet där...*pekar neråt o visslar till*..och liksom ..ni vet upp i...*nickar o blinkar lite*...DET är ju inte så himla gött då, men det måste ju göras.
De var inget bra på det alls nån av dem som pysslade med det...
Jag ångrade mig tusentals gånger det sista dygnet innan bäbben kom ut.
*suckar djupt*

Men alla ni som varit med om detta...ni vet ju hur himla fort det eländigt jobbiga bara blir som bort blåst när väl den där lilla rosa plutten kommer ut.

När vår dotter bestämt sig för att inte stanna kvar inne i min kropp mer, *pustar ut* utan ville komma ut för att kika på de där två som arbetat så fruktansvärt hårt *blinkar o ler* för att få till en sån liten perfekt varelse...Då fanns det inget annat i hela världen som betydde något alls, INGET!!

Det är ju hur häftigt som helst att få den stora, men absolut inte sjävklara äran, att kunna skaffa barn!!
Deras liv, deras framtid hänger på hur vi kommer att lotsa den där lilla rosa plutten i rätt spår framåt!!!
*sträcker stolt på mig*

Vi har ju efter det skaffat oss 2 underbara ungar till!
Jag älskar ungarna mer än allt i hela universum. Jag vill inte byta bort en enda dag i mitt liv med dem mot något annat, jag ångrar inte en sekund!!

MEN...en liiiiten..pytteliten handbok i föräldraskap skulle underlättat ibland...;)
Speciellt i Tonårseran som känns väldigt lång periodvis...
Det kommer jag skriva mer om framöver....om TONÅREN alltså!! *ler*

Imorrn blir det en NY häftig upplevelse för oss om föräldrar.
Vi ska nämligen fira dotterns födelsedag HEMMA HOS HENNE!! ;)
Hon bor inte hemma längre, hon har en egen sambo och de kommer nu att fira henne i deras gemensamma hem.
Nu har de startat sin resa tillsammans och jag hoppas vi får vara med vid sidan om och hejja på, stötta och finnas för dem om vi behövs!!
*ler o nickar lite*

Vår LILLA stumpa fyller 19 år imorrn...hur nu det är möjligt...Jag får varje år födelsedagskort med gratulationer på 25-årsdagen...och den matten känns inte helt ok.....

Ha en go lördagkväll hörrni!!
Kram
Moschi

"Domdomdomdomdomdom.............

....domdom"
*kollar runt om nån hör eller ser*

DOMDOMDOM...*höjer rösten*DOMDOMDOMDOM....

Då undrar ni säkert vad i hela friden jag sysslar med?!
Jo...ni kommer ihåg Hajen-filmerna antar jag?!
*räknar händer i luften*
...tänkte väl det!
Föreställ er den musiken...på ganska hög volym.
Sen åker ni till ICA och handlar, står bakom alla små goa tanter o farbröder som helghandlar lite just på fredagen för att det finns mer folk i köerna just den dagen.
*ler*
Jaa...dom är ju himla söta och sååå sällskapssjuka när de talar en lång stund med kassörskan OCH betalar med alla småmynt de hittar i plånbok, fickor, botten på väskan och i strumporna.
Eeeh...just idag..FORTSÄTT OCH HÖR HAJENMUSIKEN I HUVET.....så tyckte jag tyvärr inte att de var sååå himla söta.
*skäms*
Ok..tillbaka till handlingen....tänk att ni rusar genom affären o rycker till er allt ni behöver till kvällen, snabbt till en kassa som verkar gå fort...
OCH NU...Ett av de misstag jag aldrig lär mig av...man byter kassa *skakar på huvet åt mig själv*...för att den går så långsamt.
Precis när man bytt kassa, så blir det tvärstopp i den nya kön man ställer sig i. Och alla som stod bakom i första kön har både hunnit betala o kommit ur affären innan man själv ens kommit så långt att man kan börja packa upp varor på bandet.
*suckar djupt*

Jaja..vilket fall som helst...slutligen är man klar, packar ner varorna...ut i bilen.. *låtsasspringer så det känns lite mer spännande för er*
In med allt i bilen, rullar tillbaka kundvagnen, hoppar in i bilen, sätter nyckeln i låset o ska precis starta....
*harklar mig o tar i*
DOMDOMDOMDOMDOMDOM...
Precis just då, dunkar huvet ännu mer om möjligt....JAG HAR GLÖMT ATT KÖPA KAFFET!!!
*kommer på mig själv dunkandes mitt huvud i ratten*

Hur trött kan man bli på sig själv?!?!
*slutar genast att dunka huvet i ratten*

Det är bara att gå in igen, hämta kaffet, ställa sig i "rätt" kö och INTE BYTA KÖ denna gången...

*lutar mig bakåt i soffan och sveper en stor klunk kaffe*
Jaa...vad säger man?!?

Jag kan iaf säga att just nu, efter 3 hastiga koppar kaffe, börjar huvudvärken försvinna och NÄSTAN allt elände i affären på förmiddagen är glömt!!
*ler och njuter*

Ha nu en härlig fredag alla!!

Kram
Moschi

Svart som en sotarrö....

...*sväljer ordet*....nä..va..*hostar*...hmmm...
Jo, jag vill säga det, att det är väldigt mörkt ute nu...
Mannen och Sonen har lagt sig och jag sitter här alldeles ensam i soffan nu!
*rusar runt o släcker alla tända ljus*
Puh, vilken tur att jag kom på att jag måste släcka ljusen!!
*hämtar andan*
Det är nämligen så att jag har tagit min sömntablett precis.... Jag hör till de där som inte kan somna trots att man är så trött att det känns som man skulle kunna förena sig till sagornas värld...ni vet...Törnrosa...eller tom i värsta fall Snövit!!
*nickar o höjer ena ögonbrynet*
Men icke då...ja inte Snövit eller Askungen, utan mer han den där pippin på julafton ni vet!!
*harklar mig o ställer mig i rätt pose*
ALAPAPPAPAPPAPAPPARIA.....*rusar runt o skriar*....ALLAPAPIIIIPAAAPIIIPAAPIIIPAA...*tar ett nytt djupt andetag* ALLAPAPPAPAPPAPPIPAAA....*tvärtystnar*
Ooopp...de hade visst lagt sig här hemma ja...
*skäms lite o sätter mig igen*
Jaa..ni fattar!!

Vad jag ville komma fram till är att om ca 20-30 min så kommer jag att kunna förena mig med popkungen Michael Jacksons dansgäng. De där från 80-talet som har färggranna skinnkläder och trasiga lite Zoombieaktiga kläder....hmm...vahetteren, vahetteren, vahetteren nu rå...THRILLER ja!!!

*skiner upp som en sol*

Jag kommer då ha den rätta takten till låten i huvet, den rätta posen, rätta looken och i värsta fall kommer jag även att skrika minst lika högt som Michael när jag försöker ta mig ut på dass eller uppför trappan men missar dörrar, trappsteg, trampar på nattakläderna så jag faller ner o sätter tänderna i ett av trappstegen.
Jag lovar er....det är INTE snyggt att ha ett trappsteg mellan framtänderna!!
*nickar o ser oerhört allvarlig ut*
Så kära vänner o bekanta o obekanta, det börjar nu då bli knapert om tid för min del om jag vill behålla garnetyret som det är...
*kollar in tänderna i spegeln*
Jag vill ha dem så här....så då får jag skynda mig att skriva klart, önska alla gonatt och hoppas på att vi alla vaknar upp till en ny härlig dag i livet!!
Känner att det börjar bli svårt att stava rätt nu, så jag önskar er god natt, sweet dreams. vi ses imorrn.....*rusar ut på dass*

Natti
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.......

Här kommer Gårdagens till er som önskar....

Hittade ett för mig uppiggande inlägg som jag bjussar er på ikväll!!

Spänn fast er!
*kollar så alla sitter säkert*

KEX!!
Skrivet av Pillan V 21 september 2007, klockan 10:56
Va säger ni..........kex eller "tjäx"?! Vilket låter bäst?!

Jag säger kex, nuförtiden, men jag är uppväxt med "tjäx"
Men mina klasskamrater på gymnasiet skrattade åt mig varje gång jag sa "tjäxchokla"
och jag tröttnade på det så då lärde jag mig att säga KEX istället!!

Tur var väl det, för en gång had jag en patient på jobbet, en kille på 17 år. Hur go o mysig som helst, alla tjejerna flockades kring honom o han var verkligen riktigt charmig.
För att inte verka för stel o opersonlig, brukar jag för en del berätta lite om min familj o vad vi gör. Det är skönt för dem att prata om nåt annat än deras egna psykiska välmående hela tiden.
Iaf fick den här killen reda på att jag har 3 barn o hur gamla de var då. Han tittade konstigt på mig, men sa inget, men jag såg att nåt inte riktigt stämde.

Efteråt hade han frågat en annan personal om hur gammal jag var, och om jag verkligen hade barn. Den här personalen vet att det är ok för mig att prata allmänt om mig o min familj, så hon svarade att jag var 35 år, som jag var då och att jag hade 3 barn, den äldsta 14 år då och den yngste 10 år också en 12-åring där emellan.

Jaahaa, sa killen. Jag som trodde hon var 25-26 år och inte hade några barn, hon är ju snygg ju.
OBSERVERA NOGA NU......*spänner blicken i er*
Jag menar allvar......läs noga nu!!
Då säger killen...........Men, men då är ju hon ett riktigt MAMMAKEX ju!!

*dansar runt o trallar*
Jäpp........då kunde jag lägga till MAMMAKEX i meritlistan också.
Hur hade det låtit om jag sa MAMMATJÄX??!!
*ser undrande ut*
Inte så himla snyggt va?!
Jag vill inte höra talas om att pojken inte mådde psykiskt bra, att det var därför han var på avdelningen och därför han inte riktigt var vid sina sinnens fulla bruk.
Han var på väg hem, god o glad och helt enkelt en ung pojke som visste precis vad han skulle säga för att få en 35-årig 3-barnsmor glad ett tag!!!

Nu var det ett tag sen, men jag påminner min man om historian ibland!!!

MAMMAKEX..............inte MAMMATJÄX!!!!


Ska i år fylla 41 år, så det var ett tag sen... Men jag kan väl få njuta lite av detta ändå va?!
*ler jäääätterart*

Kram
Moschi

Nu bär det iväg...

Borås here i come!!
*tar på mig min Stålkvinnan cape*

Här skall simuleras strålning idag!
*slänger lite med capen för det ser coolt ut*

Nu åker jag o stora dottern alldeles strax iväg.
Idag kommer jag att tillbringa ca 1 timma på strålningsenheten. Allt ska gås igenom och testas inför premiären på måndag.

Tänk...jag kunde aldrig ha föreställt mig tidigare att JAG skulle strålas för BRÖSTCANCER!!
*ser allvarlig ut*
Det är ofattbart! Hjärnan o alltså förståndet går igenom allt som hänt gång på gång, men på nåt konstigt vänster känns det inte "på riktigt".
Det enda som verkligen är ett bevis på att jag har SKITEN, som jag kallar den för, är det långa ärret på höger bröst + ett till nära armhålan....
*tittar för att verkligen se att jag inte drömt alltihop*
De sitter kvar..jaa...då är det så, jag har bröstcancer.

Men f-n heller....*ser bestämd o taggad ut*...att skiten ska få ta mig!!

Nu sticker jag iväg *rättar till capen o kollar om sikten e klar på himlen*...nu ska jag börja fajten mot SKITEN och jag ger mig inte förrän jag vunnit den!!

Ha en bra dag, vi hörs...
*tar några steg för att lyfta mot himlen....men ...ser generad ut....EGENTLIGEN, så sätter jag mig i bilen o åker i den hela vägen*

Kram
Moschi

Bloggreklam!!

Som den ibland...eller oftast beroende på vem ni frågar, goda mor jag är, så vill jag nu göra lite reklam för min ena dotters blogg.

Bellieboh är en störtskön tjej som har en otrolig förmåga att uttrycka sig i både ord o skrift!!
*sträcker stolt på mina 180 cm långa kropp*
Vilket inte alltid är så himla bra i vår mor-dotterrelation....
*flinar lite*
...för hon pratar bort min virriga hjärna ibland, och det tar mig en lååång stund innan jag fattar vad hon gjort.

Det är ju till viss del också en tonårsförmåga...att tala bort sina föräldrar!!
*kollar runt bland tonårsföräldrarna*

I vilket fall som...min dotter är tonåring OCH duktig skribent, kika in hos henne vetja!!!

http://bellieboh.blogg.se/

Goafton
Moschi

En "Gårdagens" varsågoda.....

Här kommer ett nytt smakprov från min gamla blogg. Jag vet att den jag skrev om kommer att läsa den idag också, och några av er andra som läser känner antagligen igen historien.
Så...håll till godo, En "Gårdagens" ...varsågoda!!

Käringa ringde!

Skrivet av Pillan V 22 juli 2007, klockan 19:21

Fick telefonsamtal nyss.
"Tänk att här har man det lugnt o skönt på jobbet o satte mig för att läsa tidningen, o va faaan får man se?! Din jävla nuna där i tidningen. Att du alltid ska synas o höras!!"
Det var den där käringen på jobbet, jag har inte hört av henne på ett tag så jag tänkte att hon har det säkert hur bra som helst o tänker inte alls på mig fast jag SMS:ade henne utan svar för ett tag sen.

Den här människan förstår ni, är den fräschaste blivande 50-åring man sett! Det är säkert. Vi träffades första gången då jag började arbeta på vuxenpsyk för många år sen. Hon jobbade på avdelningen intill min o hon brukade komma över ibland för att prata med de som jobbade där jag var.
Jag trodde hon hade nåt emot mig då hon aldrig pratade med mig eller hälsade, men det blev ingen stor historia av det.
Inte förrän hon efter nåt år skulle börja jobba på BUP där jag hade arbetat ett tag som vikarie. Det var omstruktureringar inom Vuxenpsykiatrin och de med fasta anställningar fick flyttas till andra ställen.
Käringa och nån mer valde att komma till MIN arbetsplats, vilket resulterade i att jag fick sluta pga att jag inte hade fast anställning. Mina arbetskamrater som jag hade jobbat med i över 2 år var inte glada över att jag och 2 till inte skulle få vara kvar då de nygamla skulle komma. Vi som skulle sluta var naturligtvis långtifrån glada men de hade lång anställningstid och det var bara att flytta på sig.
Käringa var vresig o grining mot mig när de började sin introduktion på stället, vi som fick gå fick vara med och introducera de nya o de kändes ju skumt.

Sen blev det iaf så att jag fick arbeta mkt på avdelningen ändå och snart var det dags för mig att få fast anställning. Käringa o jag jobbade ofta ihop och ju mer tiden gick så tinade vi båda. Tillslut så hade vi tom jäkligt roligt ihop. Kanonbra arbetskamrat och mysig att fika eller tjöta skit med.

När vi var iväg på nån personalbefrämjande åtgärd ngt år senare och vi fått ner några glas vin, frågade hon mig vad jag hade emot henne egentligen, då de började hos oss. Jag förklarade att jag hela tiden uppfattat att hon inte gillade mig, att hon inte ens pratade med mig när vi jobbade på VUP.

Hon förstod inte vad jag menade, hon kunde inte ens minnas att jag varit där.
Sen hade hon fått höra att vi som fick flytta på oss när de skulle börja på avdelningen var jättesura på dem och det blev väldigt sur stämning. Och vi som fick sluta hörde att de nya var väldigt irriterade på oss.
Nu var det så att jag ALDRIG uttryckt till någon att jag tyckte att de kom och tog våra jobb. De hade längre anställningstid än mig, så det var bara att rätta sig i ledet. Men jag var inte glad över att få sluta då jag äntligen hade hittat DET jobbet.

Nu visade det ju sig som så att under flera år har vi varit restriktiva mot varandra pga en stor missuppfattning.
Jag tycker det är jättetråkigt att ha "förlorat" tid med Käringa, då vi kunde ha haft skitkul ihop. Hon är jätteduktig på sitt jobb, riktig partyprissa, hur snäll som helst och är världens yngsta 50-åring. Har sen jag såg henne första gången inte kunnat gissa hur gammal hon var, trodde hon ljög när hon sa sin ålder. Hon ser ut som en porslinsdocka med sina vackra ögon, sin lilla uppnäsa och pussemun, små händer o fötter och alltid perfekt i håret.
Hon är nästan alltid glad, när hon är arg o sur då vill man satan inte va nära, då blir hon en riktig ragata, MEN, hon kommer alltid o ber om ursäkt om gnället eller skället varit obefogat, hon erkänner när hon har fel o tvekar inte att ifrågasätta folk som uppför sig illa.
Hon tvekar aldrig heller att tala om för nån om det gjort nåt bra. Hon e en riktig pärla min Käring!!

Hon är en av få som hör av sig från jobbet emellanåt under min långa sjukskrivning. Jag vill ju gärna bli lite uppdaterad så man inte känner sig helt borta den dan jag kommer tillbaka.

Längtar efter att jobba med dig igen KÄRINGA!!!


Orkade du läsa alltihop?!
*ler o ser frågande ut*
Tack för det isf, hoppas du får en skön afton!

Kram
Moschi

Vill ni veta vad jag fantiserar om?!

Vill ni?!
*ler finurligt*

Ok....ni som inte vill har antagligen redan bytt sida när ni såg min profil+ beskrivning av min blogg!!
Med andra ord...INGET SNUSK här inte!! ;)
Iallafall inte så himla mycket snusk....än...

Ni som kan tänka er att stanna kvar o läsa vad jag fantiserar om...
HEJ!! Kul att ni kunde komma!
*tar i hand, sträcker på mig, ler artigt och rättar till min rosa fina balklänning och ser till att den blonda lockiga peruken med tiaran på sitter som den ska*
Jaa...för det är ju min fantasi ni skulle läsa om!
*kollar på de som ser fundersamma ut*

Joo, jag fantiserar om att få vara perfekt en dag. Och vad kan vara mer perfekt än en prinsessa eller en Barbie?!
Att öppna garderobsdörrarna o se på alla klänningar, dressar, skor, hattar, juveler, hmmm Bingo Rimér och Harry Potter?!? Vad f-n gör ni i min garderob?!
*ser förvirrad ut*
Oj då...där skenade fantasin visst iväg lite....
*blir lite röd om kinderna*
Iaf då...tänk att få välja o vraka i en massa fina klädboutiqer *bryter på franska* och åka jetski i San Tropez, spåra rätt in till VIP-rummer på Café Opera eller sitta i den allra bästa logen i Globen när alla dina favoritartister spelar o sjunger!!
*suckar lätt o drömmer mig bort*
Man behöver inte handla själv eller betala tråkiga räkningar, inte städa eller skotta snö.....
*knäpper mig själv på näsan*
Vaa i....hmm...nää just det ja...PERFEKT en dag...kanske inte precis är att man tvunget måste dansa med 80-åriga gubbar som bara talar österrikiska på Nobelmiddagen eller ha paparazzis i hälarna hela tiden...att inte kunna gå dit man vill utan livvakter...eller om det vore Barbie jag skulle välja en dag, så är det inte så himla ball att bli avklädd o lagd bland Ken o Skipper (hmm ok ...kanske Ken lite då )...ihop med en röra av kläder, skor, Barbiehästen, några halvätna kakor, hårborstar och tussen som blev kvar efter att Stina ville testa om Barbie var snyggare i kort frisyr.

*skakar på huvet*

Näpp...en perfekt dag för mig skulle vara att få vara smärtfri för en dag, inte behöva oroa mig för något alls, varken för min eller ungarnas del.
Att kunna känna mig frisk, kry, glad, lite överenergisk och vara supertrevligt bästa vännen som vill fika, prata lite skit och sticka iväg lite hipp som happ på nåt spännande.
*blundar o tar ett djupt andetag*
Att vara en pigg, underbar hustru och mamma som inte gnäller eller haltar eller säger "Inte nu, jag orkar inte"..."Inte idag, jag måste ligga ner"..."Kan inte lova, det beror på om jag fått tag i läkaren"

En enda dag....*ler*....det fantiserar jag om!!

Kram
Moschi

Vad gör en mor lycklig?!

Jaa..vad gör en mor lycklig hörrni?!

Det finns nog inte papper så det räcker till den listan en mor kan skriva på vad som gör en lycklig.

*ler varmt*

En liten varm barnhand i sin egen....
TACK för maten....
Ha sin tonåring gåendes BREDVID en på stan....
Glädjen i barnens ögon vid julklappsutdelningen....
Att säga till sina barn att man älskar dem....
Babyns nöjda rap efter matning....
Barnens första skoldag....
Barnens sista skoldag... ;=
Ett mobilsamtal från dottern/sonen som berättar nåt kul hon/han gjorde med polarna nyss.....

Ja...ni fattar vad jag menar!
Det finns så himla mycket som gör en lycklig, som man lätt glömmer bort när babyn skriker eller tonåringarna smäller i dörrarna eller när ens barn vrålskriker i affären för att den inte får köpa paketet med kondomer som har jordgubbar i läckert rött och små gulliga gul/svarta bin som flyger runt bland blommor på...just för att paketet är fint!!
*fnissar o minns*
För att inte tala om när man är skittrött efter en pissig dag på jobbet eller totalt ursinnig när en tant backat på nya bilen utanför ICA, och det första som händer när man kommer hem är att nån skriker "Var är mina nya jeans?" och man snubblar innanför dörren på en hög med sneakers i storlek 44 som man inte känner igen, medans man hör dottern fnittra på rummet samtidigt som målbrottshesa vrål hörs försöka imitera nån innegrupp som man aldrig ens skulle kunna uttala namnet på!!
*suckar lätt*

Det är precis exakt just då...precis DÅ...som man ska blunda, hålla för öronen och tänka på minst en av de stunderna då man känt sig som lyckligast som mor!!!

Idag blev jag en väldigt lycklig mor när ena dottern med pojkvän kom hem och räddade oss från 1 veckas våffelätning!!
*skrattar för mig själv*
Jag skulle göra våffelsmet för 3 personer, men kuckeliku som jag är, så funkade inte hjärnmatten idag när jag skulle räkna ut mängden vätska kontra pulver....(JA, JAG GÖR PULVERVÅFFLOR med en liten extra fin touch av vaniljsocker i)....så det blev till 12 personer istället!!
För att inte tala om hur lyckliga Mannen och Sonen kommer att bli när de slipper äta våfflor de närmaste dagarna i sträck!

Vad har gjort just DIG lycklig idag...eller igår...eller en annan dag?!
*tittar runt på läsarna*

Kram
Moschi

Radio Skaraborg intervjuar min son!

Sonen ringde hem o sa att han hade varit med på radion tidigare idag. Han hade blivit tillsagd av sin lärare att följa med tillsammans med en klasskamrat.
Förvånad och lite nervös följde han med...*ler*....han funderade över om han gjort något galet och skulle få skäll eller vad kunde det va?!?!?
Det visade sig att han kunde vara alldeles lugn.
De har läsvecka i skolan och Sebasthian och hans lärare Ann-Sofie blev intervjuade av Radio Skaraborg om deras temavecka.

Riktigt kul för en mor att få höra sonen på radion.. *sträcker på mig*...det är ju inte var dag precis.

Här kan ni lyssna om ni vill:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2009865&BroadcastDate=&IsBlock=

Kram
Moschi

Min förra bloggs första inlägg som en av Aftonbladets sommarbloggare!

Barns och ungdomars materiella slit och slängmentalitet.
Skrivet av Pillan V 20 juli 2007, klockan 00:41

Mmm, det var ju en lång rubrik tänker ni. Ja kanske det här blir långt, men det är en lång diskussion.


Datorer, DVD-spelare, mobiltelefoner, hemmabiosystem, iPOD, cyklar, EU-moppar, Minimoto, digitalkameror, mp3-spelare
Listan kan göras hur lång som helst på saker som köps, slits och slängs.


Vill ha, vill ha, vill ha, det är nästan det enda man hör. Att önska sig något till sin födelsedag, vart tog det vägen?!. Det är inte bara folk med mycket pengar över som köper, man köper även om man inte har pengar.
Köp nu betala efter Nyår, 6 månaders avbetalning till 0 % ränta, Köp 3 betala för 2, Få 1000:- för dina gamla mobil när du köper en ny med abonnemang,


Det finns barn som inte skäms bort med dyra prylar, men det är en annan historia.
Här pratar jag om de som ständigt får nya saker.
6-åringar bär på mobiler som de inte kan hantera, tonåringar på nya moppar och minimotos som trimmas, körs hårt, slängs och misshandlas, nya cyklar och mopeder står olåsta och bara väntar på att bli stulna.


Hur blev det så här? Dövar vi vårt dåliga samvete över att vi inte spenderar tillräckligt med tid med våra barn? Eller rusar vi bara med i tiden utan att tänka på vad vi gör?

Idag är det karriär som gäller för många (säger inte att det är fel) , många klarar inte av sin vardagsekonomi om inte båda jobbar, ensamstående får ha minst dubbla jobb för att fixa hyra, räkningar och kunna köpa kläder och prylar till sina barn.
Barnen har en otrolig press på sig att ha likadana prylar som ALLA andra barn har, vilket då i sin tur sätter en enorm press på föräldern/föräldrarna..


Hemma hos oss har barnen fått varsin mobil, nya får de köpa själva för sina egna pengar. Och så har det blivit!
Vad som gör mig förvånad, är att även då är de väldigt oförsiktiga med sina grejjer. Jag trodde att de skulle vara mer rädda om saker de fått pröjsa själva. Men nej! Det är tråkigt att man trots försök till uppfostran med tillsägningar om att vara rädd om ALLA saker, inte har lyckats nå fram.


Fjärrkontroller och trådlösa telefoner hittas under sängar, men det är aldrig någon som lagt dem där!! Bärbara datorer står på, uppfällda under täcket i sängarna (sen slänger man sig i sängen), Mp3-spelare som ligger kvar i byxor som sedan tvättas i tvättmaskinen, headset till datorn tappas i golvet varje gång man tar av sig dem, DVD- och CD-skivor slängs på golvet under sängen eller bakom hyllor, man kastar telefoner till varandra och tappar dem, handkontroller till TV-spelen slängs när man spelat klart, när batteriet är slut i bärbara telefonen och börjar pipa så tar man ur batterierna och slänger dem och locket på golvet istället för att sätta den i laddaren, trampar bakåt på cykeln i nerförsbackar så växelväljare bak går sönder (flera ggr utan att lära sig att det inte går), slänger väskan med den bärbara skoldatorn i på golvet eller marken när man inte orkar bära den längre, börjar bli tjatigt nu va?!
Det tycker jag också. Jävligt tjatigt!


Min kusin jobbar på en skola, hon har berättat att det ofta hittas mobiler och mp3-spelare som tas om hand och ligger och väntar på att ägaren ska komma och fråga efter dem. Men icke, det ligger dyra prylar som aldrig kommer tillbaka till sin ägare.
Ungarna tappar bort sina saker, letar inte reda på dem utan skaffar/får nya istället.
Mina barn har kompisar som slänger mobiler i gatan eller i ån om de inte får som de vill(inte bara deras egna mobiler)!!
Inte många dagar senare kommer de med en ny mobil, för att igen få ett utbrott och kasta den åt ………


Jag blir ledsen, trött, upprörd, förbannad och uppgiven över nonchalansen och attityden ungarna har kring sitt beteende. Det känns som om det inte berör dem ett ögonblick att de förstör sina saker.


Jag är uppriktigt trött på Barns och ungdomars materiella slit och släng mentalitet, är jag ensam om det?

DET VAR MYCKET TEXT...men jag ville att ni skulle få läsa den texten som låg till grunden till min första blogg!

Kram
Moschi

En ny dag..."Undrar vad det händer för skit idag då?"

...som de säger i filmen MASJÄVLAR!

Inte för att jag förväntar mig att det ska hända når i skitväg idag, men jag gillar det uttrycket lite.
*ler stort*

Som nästan alla andra dagar så ligger jag här på soffan...divandelen har jag stämplat in min bak på. Jag älskar vår soffa, den ger mig värme och kärlek och jag tror faktiskt att den är lite förälskad i mig... *nickar ivrigt*
Nu tror säker många av er att jag inte tagit min medicin som jag borde, men det har jag!!
Jag pysslar om soffan, fluffar kuddar, dammsuger den minst en gång i veckan, rollar den om det behövs och vänder på kuddarna så den blir jämt sliten...Så säg mig nu, kan den vara något annat än förälskad i mig?!?!
För hur många av er blir ompysslad på det viset utan att bli galet förälskad i den som pysslar om er!!??

Jag är förstås förälskad i min man...en RIKTIG alltså...ingen soffa...min man, fast han inte pysslar om mig på det viset jag pysslar om soffan.

Han pysslar om mig på andra sätt...*spänner ögonen i några av mina vänner som läser*
...NU MENAR JAG INTE SÄNGPYSSLET!!

Nää, han pysslar om mig på andra sätt som är svårt att förklara.
Efter snart 24 år tillsammans så känns det i hela kroppen, i själ o hjärta, det där som känns tryggt, vant, varmt, omhuldat och...hmmm...eeh...det låter faktiskt som om det är min soffa jag skriver om ändå!!
*ser lite generad ut*

Jahaja...men det är väl inte så illa ändå då....att vara förälskad i en soffa menar jag...för man har ju valt en soffa som man fastnar för och som man ser fram emot att sitta i många år framöver, fin färg, goa dynor och som man kan slumra i lite ibland!
*fnissar lite*

Nä, nu ska jag gå och ta lite mediciner tror jag....*skakar på huvet*
Sen ska jag kolla i mitt "arkiv" efter något att bjuda på från min gamla blogg.

Kram
Moschi

Det är sjukt!!

Jag har fått bröstcancer....*ser allvarlig ut*....DET är sjukt!
Även om jag varit otroligt medveten om att cancer kan drabba mig då jag har förlorat släktingar i SKITEN.
Jaa, skiten sa jag, jag kallar min cancer för skiten. Det låter inte lika laddat som att säga CANCER...sen är det ju skit att ha det, så jag tycker att det är ok att få säga så.
I maj i år hittade jag en knöl i mitt högra bröst och i samma stund som jag kände den så kände jag direkt att detta är inte bra, det kommer inte gå bra!!
Jag skulle till kirurgmottagningen i ett annat ärende, som jag kan berätta om en annan dag, och kirurgen sa att jag inte skulle vara orolig för det är nog bara en cysta.
Jag fick 1 månad senare en kallelse till mammografi, ultraljud och biopsi.
*ryser av tanken på eländet*

I början av juli, samma dag som jag och mannen skulle åka på en liten semestertripp gjorde jag undersökningarna.
Läkaren jag hade var mycket fåordig och sa ingenting till mig om vad hon gjorde eller vad hon trodde det var.
Hon frågade mig om jag fått ett slag på bröste, det hade jag inte, sen såg hon väldigt bekymrad ut. Efter att ha stuckit mig med stora nålar in i bröstet 3 ggr, så frågade jag henne om det var en cysta...
"Näää...det är verkligen inte, jag kan inte säga vad men det ser inte bra ut", svarade hon.
*försöker se lika oberörd och tråkig ut som läkaren gjorde*
Då frågade jag om det var en tumör, hon nickade utan att titta mig i ögonen sa hon att "Ja, och den är inte snäll, men jag kan inget mer säga förrän proverna är klara"

Efter detta fick jag en dunk i ryggen och sköterskan som var med sa:
"Jamen nu får du ha en trevlig semester då!"
En trevlig semester...*suckar o skakar på huvet*
Hur i h-e rent ut sagt, ska man kunna njuta av en semester, när man precis fått veta att man har bröstcancer?!!?
*höjer ögonbrynen o blickar ut för att se om nån verkar ha ett bra svar på det*

Jag har gråtit...massor..fyy vad jag har gråtit!!
Jag gråter fortfarande, fler gånger om dagen.
Jag har blivit en människa jag inte känner igen. DET är tufft....
Jag är nämligen en stark kvinna som klarar sig själv o hjälper alla andra, men kan inte ta hjälp av andra. Jag biter ihop!
*ser sammanbiten ut*
"Jag klarar mig, jag ska fixa det här, det finns bara en väg och det är den som jag ska se till gå på för att överleva!" Det här säger min mun och min hjärna, men inuti skriker en liten liten människa frustrerat att JAG VILL INTE DÖ!!
Jag vill inte dö....jag är inte rädd för att dö, men jag har inte tid...inte just nu!!
Det är så mycket jag vill se och göra innan jag går vidare till andra sidan!

Den 13 augusti opererade jag bort min tumör och portvaktskörteln på höger sida. Den hade inte spritt sig trots att den är en sort som är spridiningsbenägen och elak.
Den 5 oktober fick jag min första tatuering...inte alls den som jag trodde det skulle bli.
Nä, jag fick 3 små prickar på kroppen som ska visa vart jag ska strålas någonstanns. Jag fick också prova ut en specialkudde som jag ska stötta överkroppen i vid strålningen. På torsdag ska jag göra en simulering av strålning sen...på måndag, då börjar min nedräkning.
Jag ska räkna ner från 33...33 ggr ska jag strålas för att förhoppningsvis vara av med Skiten sen.
Varje måndag till fredag tills det gått från 33 till 0, så ska jag åka till Borås för att behandlas i några få minuter varje dag!

Ni ska få vara med på den nedräkningen, för jag kommer att skriva av mig allt jag känner, allt jag funderar på och även de små utflykterna jag och ev de som följer med mig under bilturerna kommer att göra!

Nu ska jag natta mig...tur att jag har sömntabletter annars skulle gråten ta över nätterna.
Jag ska vara stark, jag ska klara detta, jag kommer att bli frisk!!!!

Nattekramar
Moschi

Nygammal bloggare!

Så...nu har jag gjort det!
Jag har startat en ny blogg!
*studsar upp o ner och klappar händerna*

För ett par år sen hade jag turen att bli en av Aftonbladets sommarbloggare.
Hur kul som helst och jag hade mängder av ord och bilder, tankar och ideér att dela med mig av.
Tills det hände något tråkigt som gjorde att jag valde att avsluta på direkten. Men jag har sparat varenda inlägg och kommentar jag fick under det tiden jag bloggade.

Jag har varit sugen länge på att starta upp igen, men orken och lusten har inte riktigt kompat så det blev inte av.

Nu har det hänt både tråkigheter och mycket trevliga saker som gjorde att jag slog till igen!!
*ler stort*

Jag kommer alltså bjuda på både det ena och det andra här hos mig.
Något som ni kommer få läsa mycket om är BRÖSTCANCER!
Inte bara för att det är högaktuellt med ROSABANDETKAMPANJEN, utan för att jag själv har en relativt nyupptäckt bröstcancer och vill dela med mig av den resan det innebär att vara sjuk i denna grymma sjukdom!

Hoppas ni kommer ta er tid att kika in här och att ni kommer att tycka om det ni läser!!

Välkomna hit!
Mvh
Moschi