Min förra bloggs första inlägg som en av Aftonbladets sommarbloggare!

Barns och ungdomars materiella slit och slängmentalitet.
Skrivet av Pillan V 20 juli 2007, klockan 00:41

Mmm, det var ju en lång rubrik tänker ni. Ja kanske det här blir långt, men det är en lång diskussion.


Datorer, DVD-spelare, mobiltelefoner, hemmabiosystem, iPOD, cyklar, EU-moppar, Minimoto, digitalkameror, mp3-spelare
Listan kan göras hur lång som helst på saker som köps, slits och slängs.


Vill ha, vill ha, vill ha, det är nästan det enda man hör. Att önska sig något till sin födelsedag, vart tog det vägen?!. Det är inte bara folk med mycket pengar över som köper, man köper även om man inte har pengar.
Köp nu betala efter Nyår, 6 månaders avbetalning till 0 % ränta, Köp 3 betala för 2, Få 1000:- för dina gamla mobil när du köper en ny med abonnemang,


Det finns barn som inte skäms bort med dyra prylar, men det är en annan historia.
Här pratar jag om de som ständigt får nya saker.
6-åringar bär på mobiler som de inte kan hantera, tonåringar på nya moppar och minimotos som trimmas, körs hårt, slängs och misshandlas, nya cyklar och mopeder står olåsta och bara väntar på att bli stulna.


Hur blev det så här? Dövar vi vårt dåliga samvete över att vi inte spenderar tillräckligt med tid med våra barn? Eller rusar vi bara med i tiden utan att tänka på vad vi gör?

Idag är det karriär som gäller för många (säger inte att det är fel) , många klarar inte av sin vardagsekonomi om inte båda jobbar, ensamstående får ha minst dubbla jobb för att fixa hyra, räkningar och kunna köpa kläder och prylar till sina barn.
Barnen har en otrolig press på sig att ha likadana prylar som ALLA andra barn har, vilket då i sin tur sätter en enorm press på föräldern/föräldrarna..


Hemma hos oss har barnen fått varsin mobil, nya får de köpa själva för sina egna pengar. Och så har det blivit!
Vad som gör mig förvånad, är att även då är de väldigt oförsiktiga med sina grejjer. Jag trodde att de skulle vara mer rädda om saker de fått pröjsa själva. Men nej! Det är tråkigt att man trots försök till uppfostran med tillsägningar om att vara rädd om ALLA saker, inte har lyckats nå fram.


Fjärrkontroller och trådlösa telefoner hittas under sängar, men det är aldrig någon som lagt dem där!! Bärbara datorer står på, uppfällda under täcket i sängarna (sen slänger man sig i sängen), Mp3-spelare som ligger kvar i byxor som sedan tvättas i tvättmaskinen, headset till datorn tappas i golvet varje gång man tar av sig dem, DVD- och CD-skivor slängs på golvet under sängen eller bakom hyllor, man kastar telefoner till varandra och tappar dem, handkontroller till TV-spelen slängs när man spelat klart, när batteriet är slut i bärbara telefonen och börjar pipa så tar man ur batterierna och slänger dem och locket på golvet istället för att sätta den i laddaren, trampar bakåt på cykeln i nerförsbackar så växelväljare bak går sönder (flera ggr utan att lära sig att det inte går), slänger väskan med den bärbara skoldatorn i på golvet eller marken när man inte orkar bära den längre, börjar bli tjatigt nu va?!
Det tycker jag också. Jävligt tjatigt!


Min kusin jobbar på en skola, hon har berättat att det ofta hittas mobiler och mp3-spelare som tas om hand och ligger och väntar på att ägaren ska komma och fråga efter dem. Men icke, det ligger dyra prylar som aldrig kommer tillbaka till sin ägare.
Ungarna tappar bort sina saker, letar inte reda på dem utan skaffar/får nya istället.
Mina barn har kompisar som slänger mobiler i gatan eller i ån om de inte får som de vill(inte bara deras egna mobiler)!!
Inte många dagar senare kommer de med en ny mobil, för att igen få ett utbrott och kasta den åt ………


Jag blir ledsen, trött, upprörd, förbannad och uppgiven över nonchalansen och attityden ungarna har kring sitt beteende. Det känns som om det inte berör dem ett ögonblick att de förstör sina saker.


Jag är uppriktigt trött på Barns och ungdomars materiella slit och släng mentalitet, är jag ensam om det?

DET VAR MYCKET TEXT...men jag ville att ni skulle få läsa den texten som låg till grunden till min första blogg!

Kram
Moschi