Hur i hela friden ska det gå till?!

Som några av er vet så började jag på en form av "terapi" för några månader sedan, där jag ska lära mig att leva i nuet och acceptera att mitt liv ser ut som det gör.

När jag var där i förra veckan så började vi gå igenom MINDFULNESS...det ska hjälpa mig att försöka nå målet...att "gilla läget".

Man ska bla gå igenom sin kropp i tanken o känna efter hur det känns i olika delar, jag ska även vara uppmärksam på min omgivning, kunna beskriva den utan att på något som helst vis döma... Bara positiva tankar!!

När jag känner efter hur min kropp känns...tex som idag...mina höfter och ben värker fruktansvärt, ryggen bjuder på molande smärtor med lite hugg med jämna mellanrum, trötta och ömma axlar, skuldror och nacke, spänningsvärk i huvudet, stela värkande leder från topp till tå och en gammal skada i ena knät gör sig illa påmind....när jag gått igenom kroppen ska jag säga högt för mig själv att "JA, det är så här jag känner mig och mår idag...och det är OK!"
*ser fundersam ut*

Hur i hela friden ska jag lyckas med att känna att det är ok?!
För jag tycker verkligen inte att det är ok att ha så ont. Jag är trött på det och fattar för mitt liv inte hur jag ska lyckas lura mig själv att tycka att det är ok.

Men jag ska fortsätta att öva och öva och öva...gå igenom min kropp från topp till tå varje dag och säga att det är ok...hoppas verkligen att jag låter övertygande och börjar tro på mig själv när jag säger att det är OK att ha värk!

Jag ska kämpa för att inte tänka på vad som kommer att hända om min cancer inte är borta...att INTE vara orolig över att vara sjuk och vara besviken över hur mitt liv ser ut hälsomässigt.
Men det kommer banne mig inte bli lätt...för jag är besviken över att inte kunna röra mig utan att nån bit av kroppen ständigt värker... Inte hade jag tänkt mig att det skulle bli så här inte.

Lova att vara rädda om er allihop... gör allt ni kan för att ta hand om er kropp o själ!

Det är tur i allt elände att jag tror på livet inte bara är slut när man dör...för annars skulle jag vara oerhört stressad. Men jag vill ju ändå kunna få LEVA nu, i det här livet...när jag ändå lever. Det finns ju så mycket underbart att vara med om, så mycket jag skulle vilja uppleva tillsammans med min man och mina ungar här och nu!!

Jag ska börja med att gå ut i solen nu iaf...för den ger mig energi...längtar efter ordentlig sol och värme... önskar att sommaren ska komma på riktigt nu!

Ha en skön start på en ny vecka mina vänner...njut av solen när den är framme o ta hand om er!

Kram
Moschi