!Det är helt otroligt!
JAG skrattar åt det när jag är bland folk, men inuti mig börjar jag fundera på om jag nånsin kommer bli som folk igen!!
*skakar lätt på huvet*
Jag och min gamla barndomsvän C brukar ofta skratta åt varandra, hon är nämligen lika kocko som jag.
Hon har varit sjukskriven i många år också, men som tur är så har hon kommit igång att jobba, men när det blir för mycket måste hon ta timeout för då gäckar hennes hjärna henne fullkomligt!
Jag har försökt ta timeout med min hjärna emellanåt, men den kopplar inte riktigt!
När det är mycket folk omkring mig eller när det är för mycket höga ljud, skratt eller skrik, rörigt eller tajtigt eller bara nån som talar för fort eller gnäller...Då slåt det slint däruppe!!!
Då tar hjärnan timeout med mig nämligen.....
*ler lite*
Jag får hög puls, blir irriterad, får huvudvärk, ser suddigt också börjar det tjuta o ringa i öronen.
Låter lite som en ambulans full av apor som fått sladd på isig väg en stormig tisdagnatt och stöter i bilar, telefonstolpar och gatuskyltar tills den slutligen smäller i en vägg....och stannar!
Det e ju inte kul!! Eller hur!?!?
För visst vill man hellre vara en fin splidans ny Mustangcabriolet med goa vänner o familj i, åkandes på en härlig sommarväg med solen stående högt på himlen och folk vinkar o hejjar glatt utmed vägen medans vinden leker i håret och varken dagen eller vägen tar slut......
*ler, blundar o tar ett djupt andetag*
När jag ska försöka hålla en konversation med folk, så stakar jag mig mycket. Jag tappar ord..enkla ord, jag ser dem framför mig o hör dem inne i huvet, men de kommer inte ut genom hålet under näsan!!!
*pekar på munnen*
Det är helt knäppt...och har jag väl börjat så, så blir det hur galet som helst!!
Säg tex att jag ska säga..." När jag var på stan förut så såg jag Ulla-Berit (en gammal vän) som jag inte sett på länge"
Inget svårt....eller hur?!?!
Då kan det bli såhär...."När..eehh..hmm...när jag va..eehh vahettere...eeh ni vet där...när man åker till vänster ut från vår gata o neråt....innåt...GUUUD vad heter det nu då...på..på...på STAN...*suckar*..då gick jag..eller jag menar åkte...menar jag inte alls...jag såg hon....hon...ni vet..som bor i den där lilla stan som jag gick i skola i...som jag flyttae ifrån...hon ni vet som..eeehh...ÅÅÅH....du vet..hon som cyklar på...nää jag menar arbetar på...den där butiken...du vet...eeeh...hmm..."......börjar bli rätt jobbigt nu va?!?!?
*kollar in några reaktioner*
Det är inte undra på att folk tycker att jag talar o talar, men ingen minns vad jag har sagt!
Jag vet ju för f-n knappt vad jag själv säger!!
Innan jag kan ha en enda liten möjlighet att kunna arbeta igen så måste jag:
1. Få smärthanteringskunskaper
2. Bättre medicinering
3. Bli av med SKITEN
4. Kunna börja träna
5. Träffa en talpedagog
6. Tala med min arbetsgivare
Ojojoj...jag blir ju svettig och får huvudvärk bara jag tänker på det!
*tar mig för pannan o lutar mig bakåt*
Herregud...det är ju tur att jag iaf kan använda fingrarna till att trycka på tangenterna på laptopen.... Att jag kan skriva här och på Facebook och maila mina vänner....
För det är verkligen så att jag VILL tala med mina vänner o bekanta, men jag KAN INTE...jag blir så stressad och helt kuckeliku att jag inte klarar av att vara social.
Det är oerhört enerrgikrävande att försöka sitta och vara trevlig, verkligen visa att jag faktiskt ÄR intresserad av vad mina vänner säger, men jag kan inte koncentrera mig så pass mycket eller länge att jag fixar några längre mäten för ofta.
Jag blir helt slut efter farsdagfiranden eller ett biobesök eller restaurangbesök....*är kritvit i ansiktet*
Shit vad jag längtar efter att få bli normal....att få vara en blå Volkswagen Passat sedan med en familj i, körandes på en vårväg utan järnvägsövergångar, trafikljusen eller vägbulor, det gör inget om det regnar....bara vindrutetorkarna fungerar!!!!
Önskar er alla en riktigt go höstkväll med många tända ljus och en skön soffa att sjunka ner i!!
Kram
Moschi

http://malinochklackarnaitaket.blogspot.com/2009/11/till-alla-er.html
SvaraRaderadet där med minnesförlust hör samman med stress. Jag känner igen det. Du vet la för fan va ja menar , är ett vanligt ord till min sambo..Han står som en fågelholk och fattar inget...jomenförfan ä du dummer eller, du vet la den däringa, som bodde med han den där, som har en tvilling nånstans....
SvaraRaderatack pillan, för att jag inte är ensammen om att glömma ord.//nina
Malin...alltid lika kul att kika in hos dig...fattar inte hur du hinner med allt!!
SvaraRaderaKram
Moschi
Jaa Nina...stress och om man har haft vissa mdiciner under en längre tid o varit sjukskriven länge...vet flera i det läget som är lika kuckeliku som jag. Det sköna är att vi inte behöver be om ursäkt eller förklara oss för varandra...vi förstår prcis vad den andra menar...Mao...vi är många Nina!! =)
SvaraRaderaHa det
Moschi