När alla vännerna gått hem.....tralalalraalalala.....

...då blir man sittandes ensam kvar o lugnet och stillheten är de enda sällskapet man har!

Jag hade bestämt mig för att det skulle bli en lugn helg nu när mina beandlingsresor är slut. Att jag skulle få njuta av att bara bara..... Men det blir ju sällan som man planerar... Jag har försökt att tala om för familjen att min ork inte är som vanligt och att jag inte orkar göra hastiga vändningar o beslut för det get mig lisebergsbanan i huvet!!
Men nåt är det som gör att det inte verkar gå in riktigt.... En mamma är ju en mamma är ju en mamma!! ELLER?!?!

Jag tror att våra familjer, släkt o vänner tänker lite att jag är rätt så stark i mig själv att jag orkar med allt stoj runtomkring och de extra tonårsutfall som kommer med jämna mellanrum, ni vet de där då man får slängt en massa i ansiktet som ska bita hårt i vårt dåliga samvete....som att vi aldrig hjälper våra barn, det är stor orättvisa o ena barnet tkr väldigt synd om sig själv, trots flertalet hämtningar med bil6 mil enkel resa, utlåning av pengar, fixat extra i rummet, lagar önskekost, omhändertagande av tvätt, shoppingrundor, fyller på mobiler, fika o restaurangbesök, evigt plockande av saker som sprids över hela huset, hämtar o lämnar på jobbet, bjuder vänner till barnen på fika o mat, handlar mat o dryck som barnen önskar, släpper taget om tidiningen man läser för att genast klia en ungdom på ryggen...annars... jaaa.....*suckar djupt*
Jag kan skriva en bok om allt detta som tär på mig som mor...föresten...det är ju det jag håller på att göra ju, så ni får ge er till tåls!! ;)

Jag tror att jag velat mina barna alldeles för väl, så väl att de tar mig för given numera. De vet vilket snöre de ska rycka i för att få det de vill....och speciellt nu när jag e sjuk och inte orkar stå emot eller tjafsa...Jag vill bara ha en lugn, trevlig och harmonisk omgivning. Jag önskar att ungarna kunde ge varandra mer respekt o hänsyn. Inte som idag då man tydligen kan uppföra sig hur som helst mot sin familj....just för att man vet att de är dem som älskar en mest av alla i hela världen, o mot dem kan man vara elak, för jag får ändå stanna kvar, just för att de älskar en ändå.

Jag vill att mina barn ska växa upp till trygga, självständiga personer som visar på ödmjukhet omhändertagande, självaktning men också högaktning. De ska vara öppna i sinnet, samarbetsvilliga och helt enkelt rejäla människor som folk litar på och högaktar pga mycket fina personligheter!!

Jag hoppas på att ett lugn snart ska glida in i min närvaro och att allt som ska göras blir gjort utan gnat och att vi kan njuta av mycket tid tillsammans utan tjat o gnäll utan mer förtroliga samtal och aktiviteter tillsammans där ingen behöver oroa sig för att vara sämst....lugn, harmoni, kärlek och välmående, det är 4 ord som jag tänker på mycket och strävar efter!!

Ojoj...känns som om jag har en vinter framför mig med mysket att göra......

Natti natti alla människobarn!!

Kram
Moschi