Sliten cape!

Nu har allt min fint och varmt fodrande strålcape blivit sliten och ful....
*håller upp capen o vänder o vrider lite på den*

Den har verkligen varit en av de få plagg jag ägt som har hunnit blivit slitet innan jag ska göra mig av med den.
Det ska bli mig ett sant nöje att elda den och hoppas att jag aldrig behöver äga en liknande igen!

Snart åker jag iväg för att stryka min stråldag nr 5, efter dagens dos så har jag strålats 21 ggr!
Det är ju inte utan att jag är lite skraj kan jag tala om...eftersom de på KSS sa först att jag skulle strålas 25 ggr, sen i Borås sa de 33 ggr, alltså 8 ggr extra pga min unga ålder tydligen.
Så det var rätt tungt att ställa in sig på 33 ggr istället för 25.
Men hopp o tjohej, så kommer det ytterligare en sköterska in i bilden som säger att jag ska ha 25 doser och när jag ifrågasätter det så tittar hon på mig osäkert...bläddrar i papprena och säger att hon aldrig hört annat än att det ska vara 25 ggr, så det är det som gäller.

Och ni som känner mig och har varit med under min resa som vårdtagare i några års tid, vet ju att jag har varit med om många bakslag och varit utsatt för riktigt dåliga arbetsrutiner ett otal gånger!
*skakar på huvet o suckar lätt*
Såååå......jag är alltså lite orolig över att de ska ändra sig i sista stund...HU vad det skulle bli jobbigt!
Men, jag hoppas på att det nu verkligen verkligen är min sista strålande vecka i Borås. Nu ska SKITEN ha fått ordentligt på moppo och jag vill gärna tro att de friska celler jag har i "Bobbområdet" nu kommer att stå på sig i fortsättningen och inte släppa in muterade celler eller små maskerade spionceller som plötsligt tar ordentlig fart och fördubblar sig hejdlöst därinne....
Jag har INTE plats för en cancercellsekt i min kropp som lurar cellmembranet av de fina friska och ordentliga cellerna!!
*blundar hårt o önskar*

För varje vecka som gått och jag har slagit ner ändan i väntrummet för strålpatienter, så har det dykt upp nya ansikten... Män...många män...och äldre kvinnor som startar sin strålbehandling.
Jag sitter varje gång och funderar på vart deras SKIT sitter nånstanns, och när jag kommer in till strålrummet och ser alla specialgjorda kuddar för över och underkroppar till alla de cancersjuka medmänniskor som ska in dit så är det bara sorg som sprider sig i hela kroppen.
Men när jag lägger mig ner på britsen, lägger mig rätt i min specialgjord kudde....de otroligt rara sköterskorna flyttar mig pyttelite hit eller snuttelite ner o dit... DÅ...då skickar jag en önskan till alla de kuddarna som ligger på hyllorna om att alla ägarna till dem kommer att bli friska och att ge SKITEN en ordentlig fight!!
Jag önskar dem hälsa, lycka och en massa friska år framför sig!
Samtidigt hoppas jag lite på att NÅN annan har gjort exakt samma sak till min kudde!!
*ler lite*

Jag har inte träffat på någon yngre var sig man eller kvinna på strålmottagningen...det tycker jag känns jätteskönt!!!
De äldre sitter o talar med varandra medans de väntar o några har försökt att tala med mig o kolla lite vad jag får strål för. Jag har enbart varit artig o svarat lite lätt på allmänna frågor... Jag har inget behov av att tala om MIN SKIT med andra som jag inte känner.
Många andra drabbade har stort behov av att tala om det och att höra om hur andra har det, men jag gör bara det med dem jag känner, gillar och känner mig trygg med.

Det är nog lite pga att jag inte heller orkar lyssna på andras tråkigheter, jag orkar inte ta emot den sorg o ledsamhet de drabbade har, jag har fullt upp med att hantera min egen.
Men det betyder inte att jag inte bryr mig om andra drabbade, det gör jag absolut!!! MEn jag orkar inte lyssna på de tunga samtal som det alltid blir kring SKITEN.

Näää go vänner...nu ska jag ta tag i capen o dra iväg!!
*ler o sveper capen över ryggen*

Jag ska köra Lillkickan till skolan i Jönköping innan det blir Borås!

Jag önskar er alla en härlig dag, trots höstrusket!!

Många varma kramar till er alla!!
Moschi