...vara till lags!!!
*slänger mig ner på golvet och försöker se ut som om jag är till lags*
"Uhumm"...tänker ni kanske då...hur tänker hon nu då!?
*sätter mig på golvet när jag kommer på att det inte va så skönt o kommer på att det inte var någon som helts logik i det*
När en av tonåringarna trallandes ber om uppmärksamhet, så säger jag...
"Självklart raring" och släpper allt jag har för händer.
När sen Mannen ber om hjälp för att kunna såga en träbit och behöver min tyngd för att hålla den still, så säger jag...
"Självklart älskling" och släpper det jag har för händer.
När jag stått i kö i 25 minuter på ICA och bara har 3 varor i korgen och tant Hulda stapplar fram med sin rullator och suckar att kön är lång så säger jag....
...INTE "Självklart raring"....*ler lite*...men
"Varsågod tant, gå före mig du, jag har inte bråttom!" och backar medans jag biter mig i läppen, kollar klockan som redan sprungit förbi tiden jag skulle varit o hämtat en av barnen.
När jag lägger mig på soffan, jättetrött med värk i den skröppliga kroppen som bara skriker efter smärtlindring och vila, så ringer telefonen och min mor undrar om jag har något för mig eller kan tänka mig att köra henne till affären...
"Självklart" säger jag och sätter mig i bilen för att hämta min mor för att köra henne till affären.
När jag är på ett av alla sjukbesök och råkar möta en gammal bekant i entrén, frågor hon mig om allt är bra...
"Självklart!" säger jag...."Det är bara bra!!" medans jag snabbt slänger frågan tillbaka och får samma svar som jag själv precis gett....
Men vad i hela friden gör vi på sjukhuset båda då?!?
Varför är man så artig och trevlig och så hjälpsam när man bara vill slänga sig ner på golvet....slå knytnävarna gång på gång i golvet, skrika skiiithögt "NEEEEEEEJ!!! Det är inte bra, jag vill inte hjälpa till, jag vill inte släppa före och NEJ jag kan inte köra till affären för jag vill bara ligga i min soffa och vara!!!!
Jo...för att man så gärna vill vara till lags...
*funderar på hur man egentligen ser ut när man är till lags*
Man vill så gärna att folk tycker om en och man vill vara artig och trevlig för att man själv vill bli bemött på det viset.
Men om man frågar tonåringen om hon/han kan komma hjälpa till med tvätten så får man till svar...
"Kommer snart" och under tiden man väntar så har man fixat tvätten, ställt sig vid spisen och hunnit lägga sig och vaknat på en ny dag innan tonåringen frågar om hjälp igen och man släpper allt ...."Kommer raring!"
Ber Mannen om hjälp med att köpa 2 l mjölk efter jobbet och han svarar "Mmm, inga problem" medans han suckar och sen kommer hem utan mjölk.
Står stressad i kön på ICA med 2 l mjölk i famnen och hamnar bakom tant Hulda som har hela rullatorn och en kundkorg fullsmockad med varor med all tid i världen...och jag tittar rart för att kanske kunna få gå före...sååå....kommer Hulda på att hon skulle ha ett paket kaffe också och tittar trött på mig medans hon säger "Du som är ung o frisk kan väl springa o hämta ett paktet Gevalia åt mig?"
*suckar lätt*
"Självklart...inga problem" säger jag och hasar mig iväg för att hämta kaffet för att efter att ha lämnat fram paketet till tant Hulda, åter igen får ställa sig sist i kön när nu Gunilla med 2 barn som ska plocka upp alla varor ur kundvagnen sakta, sakta i färgordning och med streckkoden åt rätt håll...fast det just på ICA är åt fel håll.....hamnat på min plats i kön!!!
När jag ringer mina föräldrar hastigt o lustigt för att det inte gör lika ont i skröppliga kroppen idag o då tänker att "Idag är en bra dag att erbjuda mor o far skjuts till affären"....då svarar mamma att "Men jag kan ju inta bara slänga mig iväg så där rätt upp o ner, det är ju torsdag idag och jag ska tvätta håret" sen lägger hon på luren med orden "Du måste ringa i god tid innan vi kan åka nånstanns, för vi är inte friska o krya o bara kan slänga oss iväg sådär"
Nästa gång jag åker på sjukhusbesök så råkar jag på en gammal vän och då jag frågar hur hon mår, sååå.....får jag hennes livs historia...jaa, iaf allt som hänt efter vi senast sågs för 17 år sen...förlossningar, elaka grannar, finnar i baken, orättvisor i världen, konsistens på gårdagens avföring och syskons skilsmässor med bitchiga, billiga kvinnor som opererats för gallstern 4 år tidigare....
*torkar svetten i pannan*
Herregud.....hur gör man egentligen för att vara till lags och få omgivningen att vara lika mycket till lags?!?
*blinkar med ena ögat o ler*
Vad är "Att vara till lags" för mig....för dig...*pekar på en läsare*...och för den o den....?!
Jaaa, jag har ingen aning....men jag lyssnar gärna på förslag om vad ni tycker att det är att vara till lags....
Goafton
Moschi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Godmorgon Pillan vännen min ...
SvaraRaderaJadu...hur gör man för att vara till lags???
Jag vet inte,jag tycker jag har provat alla sätt som finns här i livet.Nja...ett och annat har jag säkert missat men,har dock hunnit med några stycken och inget verkar fungera så som jag hade velat.
För jag ställer upp så fort som någon säger *pip* och hoppas i mitt hjärta att det blir likadant tillbaka när jag ber om det.Men så blir det oftast inte.
Tyvärr...
Redan där borde jag ju inse att jag borde säga *nej oftare ;)*
Jag vet inte HUR många gånger på en kväll som jag hör dotra ropa på mig från övervången"kan du komma" åhhh...vips...i ett huj så står jag upp oavsett vad jag än gör eller inte gör och masar den trötta kroppen upp för trappan och då pratar vi inte 1 gång utan flera.
Sen när jag ropar och ber om hjälp så blir det en *suck* och när hon väl infinner sig så har jag redan gjort det som jag behövde hjälp med ;)
Hur ska man då göra?
Ska man vara så vrång och kantig att man bara helt resolut säger *Nej, kan inte , vill inte, orkar inte*???
För att folk i ens omgivning ska förstå att man kanske vill ha lite tillbaka av det man ger hela tiden.
Risken finns att folk tycker man är helt dum i huvudet men, och??
Spelar det verkligen någon roll vad andra egentligen tycker och tänker?Är vi så rädda att säga *Nej* just för att vi är rädda att andra ska tycka illa om oss just för att vi sa *nej*?
Ja vem vet...
Jag vet att jag vill vara så som jag är idag och hjälpa andra när jag kan,för det är sådan JAG är som person MEN ...
Jag vet också att jag måste lära mig att säga NEJ för att orka vara andra till lags och någon gång så hoppas jag att min omgivning förstår att jag gärna vill få litegranna tillbaka av det jag gör för dom idag.
Så det är nog att *vara till lags* i mina ögon
Att finnas där för nära och kära när dom behöver hjälp eller råd
Men just nu i denna jobbiga tid i min separation då ångesten slår sina klor i mig och jag tror inte jag kommer att överleva...
Då önskar jag att omgivningen min skulle se att jag faktiskt behöver hjälp utan att be om det..
Varma kramar från mitt Maja hjärta till ditt Pillan
Maja min Maja...du är så klok!!
SvaraRaderaPrecis så tänker jag...att man vill finnas till för familjen o nära vänner o släkt, just för att man SJÄLV VILL vara hjälpsam.
Men sen måste man ju se skillnaden på att bli utnyttjad för att man är hjälpsam och på att folk verkligen behöver ens hjälp.
Sen tkr jag också att man NÅN gång kan få lite hjälp tillbaka...inte så att jag enbart hjälper för att jag ska få en massa tillbaka...nää, bara det att den personen man hjälper gång på gång visar lite tacksamhet o hjälper tillbaka när man är i stort behov av det.
Hoppas verkligen att denna tuffa tid du går igenom snart blir lättare för dig att hantera o gå vidare och åter igen så har livsryggsäcken fått mer erfarenhet att släpa på!!
Tyvärr är det ju så att livet bjuder på en massa skit som man helst velat vara utan....
Men stark som man är som människa, så klarar man att gå vidare igen!!
KRAMAR i mängder till dig, du underbara Maja!!
Moschi
Man måste lära sig att inte svara direkt.
SvaraRaderaAutomatiskt säger man visst det fixar jag och sedan ångrar man sig för då har man tänkt till.
Det är heller inte bra att säga nej innan man har tänkt till, kanske man orkar just nu.
Man får lära sig att säga, "jag ska tänka på det och jag återkommer". Sedan tänker man igenom grejen och känner efter i magen. Magkänslan har oftast inte fel. Klarar jag detta eller inte. Det viktigaste är att jag mår bra och att jag sparar min energi till det som är viktigast i mitt liv just nu.
Detta måste människor runt omkring förstå annars är de inte ens riktiga vänner.
Det viktigaste Pillan är att du mår bra och det tror jag de som är nära dig tycker är viktigast också.
Var öppen och berätta hur du känner. Du är en människa som alltid ställt upp för andra och nu när du inte orkar förstår de inte det. Tror inte de tänker på det. Berätta för dem. Du är alltid så glad utåt och då kan det vara svårt för människor att förstå att du inte är på topp just nu.
De borde läsa din blogg så de förstod dig.
Du är toppen och skriver direkt från hjärtat.
Underbart att läsa din blogg.
Kryapådigkramar till dig♥
Tack Kristin =)
SvaraRaderaDet är ju säkert så att folk tror att jag är gamla vanliga Pillan o jag försöker att inte deppa ihop utåt. Jag vill gärna le o vara glad, för jag tror att om jag visar utåt hur mitt inre är, så kommer jag bara må sämre. Och inte blir andra glada o lyckliga av att se mig halta fram o va grinig...;)
Tack för att du tar dig tid att läsa o kommentera...
KRAM
Moschi
<3
När glömde jag köpa mjölk...?
SvaraRaderaPuss på dig bäjby
Det är tur för dig att jag inte för bok över saker du glömmer..;)..älskar dig ändå Love!
SvaraRadera