lördag 9 januari 2010

När allt blir som vanligt igen....

Visst är det underbart med jullov, sportlov, påsklov, sommarlov och höstlov.....men i ärlighetens namn....
MÅSTE LOVEN VA SÅ LÅNGA?!?!?!
*ler o blinkar lite med ena ögat*

Det är jättemysigt när ungarna får sova ut och vakna pigga o glada, och när de tassar runt o pratar lite, busar på skoj och man kan kramas, mysa, fika och göra annat kul ihop.
Men när det sovs hela dagen för att man varit uppe hela natten, med andra ord att det har vänts på dygnet...då blir jag tokig!!
Det här med att alla ska äta på samma tider OCH ÄTA SAMMA MAT...och inta maten på ETT o samma ställe...det har ju helt ballat ur!!

När ungarna var små så åts det aldrig mellan måltiderna, alla satt vid köksbordet och åt det som serverades.
Var och en tog med sin tallrik, bestick o glas för att ställa in i diskmaskinen...TACK för maten kom direkt då de reste sig från bordet. Jaaa...ungarna var jätteduktiga på allt detta förut.

Men nånstanns i tonåren så försvinner delar av detta...förhoppningsvis så kommer det tillbaka!!
*nickar storögt*

Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att fundera ut vad som ska serveras vid måltiderna, för att inte tala om att tillaga maten.....*suckar djupt*
När fantasin tryter för att det inte finns så mycket att fantisera om, så underlättar ju inte det på nåt vis glädjen över matlagning och att se fram emot att familjemedlemmarna glatt tackar för en god måltid...
Det är så konstigt att ungarna svänger så i vilken mat de gillar. Ena veckan så tjatas det om tex hemgjorda köttbullar...När man sen veckan efter gör nästan samma sak, fast i bifform istället....då är nån trött på det.
Att leta nya recept och försöka förändra kosten genom färggladare eller annorlunda kryddad mat är inte att tänka på....
När inte ens gubben kan äta vad som bjuds, då ledsnar jag!!!

Hur i hela friden ska man göra för att få alla nöjda utan att göra en buffé av olika rätter varje dag?!?!
*ser frågande ut*
Det är ju helt omöjligt....Lillkickan har ju diabetes, så hon måste ju ha mat i sig, Sonen växer och tränar och måste ju också ha ordentligt med mat i sig...Mannen jobbar och blir oerhört trött och grinig om inte han får tillräckligt i sig heller.
Prinsessan...vår stora, hon har ju flyttat o jag vet att hon och hennes sambo är duktiga på att laga mat, så de är jag inte bekymrade över.

Jag själv längtar efter att testa nya maträtter med mängder av olika grönsaker, nötter, kärnor, frön, fisk, kyckling, ägg, potatis, rotfrukter av alla de slag...*börjar dregla*...men det är ju ingen idé om ingen annan kommer att äta det!
Jag är väldigt avis på de vänner o bekanta kring oss där mannen i huset sköter matlagningen och verkligen gillar att leta nya recept och tillaga en massa gott med kärlek o värme för att sen avnjutas med TILLSAMMANS familjen.
Jovisst...min man KAN laga mat...men då blir det pommes, kött och majonnäs eller spagetti o köttfärssås.....Det finns ju så mycket mer att äta än det!!!
Mannen är också en stor älskare av snabbmat...pizza, hamburgare och kebabtallrik...
Nu kanske ni tänker att "JISSES...den karln måste vara bra rund om magen"...MMmmm...det skulle man ju kunna tro...men så är icke fallet!!
*skakar på huvet*
Nej nej...smal snubbe som på något magiskt vänster kan äta vadsom helst utan att bli tjock.... Och på något magiskt vänster, så är det så att det han äter, är det jag som blir tjock av!!
*nickar bestämt*
Orättvist....

Näää mina vänner...det blir lite bättre när vardagen återkommer nästa vecka. Skolorna startar, gubben har semestrat färdigt och jag inte behöver bekymra mig över maten mer än en gång om dagen...på kvällen.
Hoppas att jag på nåt vis får lite energi och ork till att engagera mig mer i matlagning sen...och att jag kan övertyga familjen om att det inte är farligt att testa ny mat...man kan ju bli glatt överraskad och faktiskt gilla det nya!!!!
*ler med glimten i ögat*
Jag älskar min familj över allt annat i hela världen och det finns inget som går före och jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara utan dem....MEN...ibland ...eller ofta tom...tappar jag energin när det gäller tålamod kring mathållning, städ, ordning o reda!
Ska det va så svårt?!!?

Ja, jag vet att ni är flera som tänker att "Då får de väl vara utan mat!!"
Jovisst...kul familj om ingen äter!!!
*ironisk*

Jag tro faktiskt att jag tom ska efterlysa lite nya, goda, enkla recept här!!!
*ler stort*
Har ni några bra ideér som ni vill dela med er av, så är jag tacksam!!!
*kollar runt*


Ikväll vankas det iaf ugnsstekt mandelpotatis, provencalskt kryddad hel benfri kotlett och en god sallad till!
*ler*

Ha en go lördagkväll hörrni!!

Kram
Moschi

5 kommentarer:

  1. Jag känner igen problemet!!!
    Jag ska se om jag hittar något bra som jag kan maila till dig en dag! KRAM på dig!!!

    SvaraRadera
  2. Tack Peutisen...ett receupt skulle jag bli såå glad för!!!

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Godmorgon vännen min :)

    oj så jag känner igen det där.
    Ibland känner jag att vem vet jag kanske är själv om att ha det så här men, då skriver du helt plötsligt något som jag själv hade kunnat skrivit.
    Jag har min nybakade student med hennes pojkvän/sambo hemmaboende och det retar mig så till vansinne att dom vänder på dygnet och ingen mat passar någonsin.Jag blir galen och då är dom ändå utbildade kockar båda TVÅ!!!!
    Så nu är det ett nytt år och nya möjligheter ...
    Så nu ska här ändras på saker och ting nu är det mammma Maja som kräver att dom ska ha gjort middag tills jag kommer hem på dagarna(gärna lunchen med men, det kanske är för mycket begärt ;) )för är dom hemma hela dagarna så kan dom faktiskt göra middag tycker jag till mamma som jobbar nu när karln flyttar härifrån...
    eller tycker du att jag är för hård... ;)

    Tack för dina goa blogginlägg man saknar dom när du inte skriver.Ha en underbar dag min vän...kramar maja

    SvaraRadera
  4. Gomorron Maja min Maja!!
    *ler brett*

    Jag tycker absolut inte att det är för hårt att kräva att daglediga ungdomar faktiskt ställer upp o lagar mat...Jag tycker även att ungarna ska hjälpa till hemma över lag...
    Men jag har inte orken att tjata o gnata längre. Att gå in i kamp varje gång man ber om hjälp eller att de faktiskt bara ska plocka i ordning efter sig själva...
    Shit vad tid jag lägger ner på att göra samma jobb om o om igen. *suckar*
    När de är så stora, så ska man inte ens behöva be dem, det ska vara gjort så man slipper att tänka tanken av att behöva säga till.
    Jag hoppas att jag samlar mer kraft o enegi o orkar gå tillbaka till mina "gamla tag"...att alla som bor hemma sköter VÅRT hem TILLSAMMANS!!
    Nytt år, nya möjligheter...precis så som du säger..I år ska vi visa vart skåpet ska stå min vän!!
    *blinkar med ena ögat*

    När det blir vardag igen o jag får mina ensamma stunder på dagen, ska jag rycka upp mig med blogginläggen. Har inte fått varken ro eller egen tid att sitta o fundera o skriva....
    Tack för att du kikar in vännen min!
    Ha en go söndag!
    KRAMAR
    Moschi

    SvaraRadera
  5. Ja det kan ju inte va lätt Helgona...att förklara det för de små...kan tro att det kan starta onödiga konflikter det också...för att det känns orättvist såklart.
    På nåt vis så tappar man "staken" i sig när ungarna kommer i övre tonåren, man släpper på sånt man varit noga med tidigare...tråkigt, men svårt!

    Ha en fin söndag
    Moschi

    SvaraRadera