En "Gårdagens" varsågoda.....

Här kommer ett nytt smakprov från min gamla blogg. Jag vet att den jag skrev om kommer att läsa den idag också, och några av er andra som läser känner antagligen igen historien.
Så...håll till godo, En "Gårdagens" ...varsågoda!!

Käringa ringde!

Skrivet av Pillan V 22 juli 2007, klockan 19:21

Fick telefonsamtal nyss.
"Tänk att här har man det lugnt o skönt på jobbet o satte mig för att läsa tidningen, o va faaan får man se?! Din jävla nuna där i tidningen. Att du alltid ska synas o höras!!"
Det var den där käringen på jobbet, jag har inte hört av henne på ett tag så jag tänkte att hon har det säkert hur bra som helst o tänker inte alls på mig fast jag SMS:ade henne utan svar för ett tag sen.

Den här människan förstår ni, är den fräschaste blivande 50-åring man sett! Det är säkert. Vi träffades första gången då jag började arbeta på vuxenpsyk för många år sen. Hon jobbade på avdelningen intill min o hon brukade komma över ibland för att prata med de som jobbade där jag var.
Jag trodde hon hade nåt emot mig då hon aldrig pratade med mig eller hälsade, men det blev ingen stor historia av det.
Inte förrän hon efter nåt år skulle börja jobba på BUP där jag hade arbetat ett tag som vikarie. Det var omstruktureringar inom Vuxenpsykiatrin och de med fasta anställningar fick flyttas till andra ställen.
Käringa och nån mer valde att komma till MIN arbetsplats, vilket resulterade i att jag fick sluta pga att jag inte hade fast anställning. Mina arbetskamrater som jag hade jobbat med i över 2 år var inte glada över att jag och 2 till inte skulle få vara kvar då de nygamla skulle komma. Vi som skulle sluta var naturligtvis långtifrån glada men de hade lång anställningstid och det var bara att flytta på sig.
Käringa var vresig o grining mot mig när de började sin introduktion på stället, vi som fick gå fick vara med och introducera de nya o de kändes ju skumt.

Sen blev det iaf så att jag fick arbeta mkt på avdelningen ändå och snart var det dags för mig att få fast anställning. Käringa o jag jobbade ofta ihop och ju mer tiden gick så tinade vi båda. Tillslut så hade vi tom jäkligt roligt ihop. Kanonbra arbetskamrat och mysig att fika eller tjöta skit med.

När vi var iväg på nån personalbefrämjande åtgärd ngt år senare och vi fått ner några glas vin, frågade hon mig vad jag hade emot henne egentligen, då de började hos oss. Jag förklarade att jag hela tiden uppfattat att hon inte gillade mig, att hon inte ens pratade med mig när vi jobbade på VUP.

Hon förstod inte vad jag menade, hon kunde inte ens minnas att jag varit där.
Sen hade hon fått höra att vi som fick flytta på oss när de skulle börja på avdelningen var jättesura på dem och det blev väldigt sur stämning. Och vi som fick sluta hörde att de nya var väldigt irriterade på oss.
Nu var det så att jag ALDRIG uttryckt till någon att jag tyckte att de kom och tog våra jobb. De hade längre anställningstid än mig, så det var bara att rätta sig i ledet. Men jag var inte glad över att få sluta då jag äntligen hade hittat DET jobbet.

Nu visade det ju sig som så att under flera år har vi varit restriktiva mot varandra pga en stor missuppfattning.
Jag tycker det är jättetråkigt att ha "förlorat" tid med Käringa, då vi kunde ha haft skitkul ihop. Hon är jätteduktig på sitt jobb, riktig partyprissa, hur snäll som helst och är världens yngsta 50-åring. Har sen jag såg henne första gången inte kunnat gissa hur gammal hon var, trodde hon ljög när hon sa sin ålder. Hon ser ut som en porslinsdocka med sina vackra ögon, sin lilla uppnäsa och pussemun, små händer o fötter och alltid perfekt i håret.
Hon är nästan alltid glad, när hon är arg o sur då vill man satan inte va nära, då blir hon en riktig ragata, MEN, hon kommer alltid o ber om ursäkt om gnället eller skället varit obefogat, hon erkänner när hon har fel o tvekar inte att ifrågasätta folk som uppför sig illa.
Hon tvekar aldrig heller att tala om för nån om det gjort nåt bra. Hon e en riktig pärla min Käring!!

Hon är en av få som hör av sig från jobbet emellanåt under min långa sjukskrivning. Jag vill ju gärna bli lite uppdaterad så man inte känner sig helt borta den dan jag kommer tillbaka.

Längtar efter att jobba med dig igen KÄRINGA!!!


Orkade du läsa alltihop?!
*ler o ser frågande ut*
Tack för det isf, hoppas du får en skön afton!

Kram
Moschi